I dag kan ni läsa om att 800 personer som varit fast i hemska läger i Libyen via FN ska få ett nytt hem och en framtid i Norge. Norge har i år sagt att de ska ta 3 000 personer från FN:s kvotflyktingprogram, och Sverige 5 000. Det är såklart inte tillräckligt – bara i Libyen finns omkring 45–50 000 flyktingar registrerade hos UNHCR.
Livet för de som fastnar i Libyen är svårt att ens föreställa sig. En del kvinnor har berättat i flera nyhetsinslag och rapporter om hur de innan de flyr ser till att ta preventivmedel, eftersom de hört och vet att risken för att våldtas är så överhängande. CNN berättade för snart två år sedan om slavmarknaden i Libyen och hur svarta människor säljs under förhållanden som borde höra till det förgångna, och helst aldrig någonsin varit verklighet – såklart.
Trots det fortsätter EU utrusta och träna den libyska kustbevakningen. Från den libyska kusten avgår sjöodugliga båtar fortfarande, även om de är färre än 2016 och 2017. Smugglarnas affärsmodeller har enligt flera forskare påverkats av EU-politik de senaste åren och under 2019 anlände rekordfå flyktingar till Italien via den centrala Medelhavsrutten, drygt 11 400 människor. Under samma period förde den EU-backade libyska kustbevakningen tillbaka 7 404 flyktingar till Libyen – samma ställe som de desperat försökt fly.
Sedan i april förra året har också inbördeskriget blivit allt intensivare och instängda flyktingar har ibland befunnit sig i läger nära fronten, något frivilligorganisationer som räddar liv på medelhavet hört många berättelser om.
Att Norge erbjuder ett par hundra människor trygghet och ett nytt hem är bara en droppe i havet sett till de enorma behov som finns. I dagens Syre kan ni också läsa om de utmaningar ett splittrat EU står inför när det kommer till den gemensamma migrationspolitiken. De stora reformförsöken har legat på is sedan december 2018 och att tvinga medlemsländer att fysiskt ta emot asylsökande har visat sig vara svårt.
Frågan är hur Ylva Johansson, som tillträdde som migrationskommissionär den första december 2019, ska lösa de motsättningar som fick den förra EU-kommissionen att mer eller mindre ge upp efter ett antal misslyckade nödlösningar och förhandlingar.
