Tidigare i veckan uppmanade den norska drottningen Sonja landets medborgare att vara generösa till flyktingar i landet, enligt NRK, den norska motsvarigheten till SVT och SR. Drottningen och kronprinsen Haakon, som också var med i inslaget, pratade framförallt om att stå enade mot terror och att förstå att människor kommer från olika kulturer. Norge ska enligt de båda kungligheterna vara ett välkomnande land.

– Vi ska vara generösa gentemot de som kommer till Norge och inte är bekanta med vår kultur, sa drottning Sonja till NRK i programmet ’Året med kongefamilien’ 2019. 

Nu rapporterar den norska dagstidningen Aftenposten att landet ska ta emot 800 flyktingar som evakuerats av UNHCR i Libyen. 200 av dem befinner sig i ett transitläger i Rumänien, medan 600 är i Rwanda. UNHCR har tidigare rapporterat om arbetet med att evakuera sårbara flyktingar från Libyen och i november genomfördes den tredje evakueringen från Libyen till Rwanda.

Sverige har också erbjudit sig att ta emot flyktingar från transitlägret i Rwanda – dock bara sju stycken hittills, enligt uppgifter från The Guardian. Värt att betona är att det rör sig om kvotflyktingar via FN:s program: Norge har i år förbundit sig att ta emot 3000 och Sverige 5000 individer.

”Hjälpa de mest utsatta”

Den norska justitie och invandringsministern Jøran Kallmyr (Frp) betonar att det rör sig om kvotflyktingar som identifierats och utretts av FN och anses ha flyktingstatus. Norge har liksom Sverige motsatt sig att ta emot så kallade båtflyktingar som räddats i Medelhavet, något som blev aktuellt under sommaren då Frankrike, Tyskland och en handfull andra länder ville enas om en nödlösning i väntan på en långsiktig lösning när bland annat Italien gång på gång stängt sina hamnar för fartyg med flyktingar ombord.

Den norska ministern hävdar att båtflyktingarna ofta saknar skyddsstatus som flyktingar, till skillnad från de man nu ska ta emot via FN:s kvotflyktingprogram. Detta är populära argument som dock inte stämmer, då många av de som flyr via båt från bland annat Libyen kommer från länder vars medborgare ofta beviljas skydd inom EU.

Jøran Kallmyr säger också att omfördelning av de som räddas till havs skulle vara att locka fler att sätta sig i båten över Medelhavet, något som tillbakavisats av flera experter som undersökt sambanden mellan livräddande insatser från frivilligorganisationer och antalet flyktingar som korsar havet.

– Om vi ska kontrollera situationen i Medelhavet måste vi hjälpa till. Genom FN kan vi hjälpa fler och mest utsatta, säger Jøran Kallmyr till Aftenposten.

Dödligt långsam process

UNHCR har kritiserats för att inte evakuera flyktingar från de fruktansvärda lägren i Libyen tillräckligt snabbt. Ett problem är att EU-länder och andra länder inte erbjuder tillräckligt många platser och att UNHCR:s transitläger varit fulla. Fler platser behövs – likt de som Norge nu erbjuder, dock inom ramen för de kvotflyktingar som man redan förbundit sig att ta emot.

Journalisten Sally Hayden har granskat situationen i Libyen – och menar att både FN och EU bär ansvar för att människor fortsätter dö under fruktansvärda förhållanden. Bland annat berättar hon om ett fall där en mor tvingats se sitt barn dö på grund av blindtarmsinfektion samtidigt som de organisationer som ska finnas där för att bistå lyste med sin frånvaro.

Norge är inte heller kända för att ha en generös migrationspolitik, så det här beslutet ska inte tolkas som att Norge brukar vara generösa i sammanhanget. Under 2015 när 163 000 asylsökande kom till Sverige anlände det jämförelsevis 30 000 flyktingar i Norge, år 2017 var siffran 2000 personer.

Sylvi Listhaug, dåvarande invandringsminister och nuvarande äldre- och folkhälsominister, har uttryckt oro för hur flyktingar ska integreras och anpassa sig till det norska samhället.