Debatten i kongressens andra kammare, representanthuset, var mer av ett politiskt skådespel än en verklig debatt mellan två motståndare. Tiden för varje representant var begränsad, ibland fick de så lite som en halvminut på sig att förklara sin ståndpunkt och mycket få frågor ställdes till den andra sidan och ännu färre besvarades.

Till slut vann Demokraterna, som är i majoritet i representanthuset, omröstningen som precis som förväntat skedde helt i linje med partigränserna. Några demokrater bröt med sina ledare och röstade emot riksrätten, men i övrigt var det frågan om en högst formell historia för att bekräfta det alla redan visste.

Inte parlamentarism

Amerikanska politiker gör ofta en poäng av att landet inte är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från Sverige. Presidenten är egentligen bara ansvarig direkt inför folket och väljs i direkta val, medan vår statsminister utses av riksdagen. För att avsätta en amerikansk president räcker det inte med politisk oenighet. Presidenten måste ha brutit mot konstitutionen, landets grundlag.

I Sverige kan en minister avsättas genom misstroendeomröstning om en majoritet av riksdagen vill det och det kan ske oavsett orsak. Det räcker med att mer än 50 procent av riksdagsledamöterna röstar för att avsätta hen. Vem som helst i riksdagen kan begära en sådan omröstning. I USA finns ingen sådan väg. Maktdelningen mellan presidentämbetet, kongressen och domstolarna är grunden för systemet och varje del av det har sin uppgift och har stora befogenheter på sitt område.

I det senaste valet till kongressen fick Demokraterna majoritet i representanthuset efter att Republikanerna haft majoriteten både där och i senaten. Om Republikanerna fått behålla också representanthuset hade ett riksrättsåtal inte varit möjligt utan stöd från tillräckligt många av partiets ledamöter.

Krävs grova överträdelser

Det amerikanska riksrättsförfarandet är alltså en betydligt tuffare historia än motsvarande process i Sverige. Den amerikanska grundlagen är väldigt kortfattad, säger i princip bara att en president kan avsättas om den gjort sig skyldig till ”Treason, Bribery, or other high Crimes and Misdemeanors” – förräderi, mutbrott och andra svåra brott mot landets intressen.

Presidentens försvarare menar att det inte finns några bevis på sådana brott i samband med presidentens hantering av militärt bistånd till Ukraina, vilket har varit fokus för Demokraternas kritik och undersökningar. Demokraterna menar att Trump har brutit mot grundlagen genom att ställa personliga motkrav för att Ukraina skulle få pengar som kongressen redan hade godkänt.

Trump ska, enligt Demokraterna, ha krävt av Ukrainas president att han ska sätta igång en utredning av påstådd korruption där f.d. vicepresident Joe Bidens son varit inblandad. Att begära hjälp från ett annat land för att ge sig på en amerikansk medborgare, i synnerhet en politisk motståndare är i sig ett brott mot grundlagen menar Demokraterna. Att dessutom hålla inne bistånd för att sätta press på Ukraina gör det hela allvarligt nog för att avsätta Trump, menar man.

Republikanerna ser inget brott

Republikanerna har lyckats hålla en helt enad fasad i representanthuset. Efter att under processens inledning ha famlat efter ett försvar har de på senare tid kunnat hålla i sin bild av det som har hänt. Pengarna som hölls inne levererades till slut, innan den tidsfrist som finns för sådana utbetalningar löpte ut, menar de. Enligt dem visste inte ens Ukrainas regering att Trump hade stoppat pengarna.

Påståendet att Trump utövat otillbörliga påtryckningar på Ukraina för att få dem att utreda Biden tillbakavisar de också och hänvisar till att ingen i Ukraina har sagt att de känt sig utpressade. Snarare har de sagt motsatsen, att de inte upplevde sig pressade av Trump.

Republikanerna fokuserade i nattens debatt på formella invändningar mot processen och påstod att Demokraternas iver att avsätta Trump beror på att de ogillar honom, flera representanter anklagade dem till och med för att hata presidenten.

Försvagade demokrater

Demokraterna valde tidigt att hålla sig till ett fåtal åtalspunkter. Allt sedan Trump valdes har enskilda demokrater förordat riksrätt, men majoriteten har hållit tillbaka dem. De har menat att det krävs stöd från åtminstone en del Republikanerna för att ge processen legitimitet. Eftersom riksrätt inte ska motiveras av politiska skiljaktigheter måste det finnas brett stöd.

Att man ändå inledde utredningarna berodde på ett telefonsamtal mellan president Trump och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Några av de tjänstemän som var med under samtalet uppfattade presidentens beteende under mötet som olämpligt och att inslag i samtalet stred mot konstitutionen. Det argumentet har försvagats en del under processen och det är långt ifrån säkert att de som stöder riksrättsförfarandet kommer att få gehör hos fler än de egna i senaten.

Nu väntar julledighet för kongressen, först därefter kommer ärendet att tas upp av senaten. Det är den som har den slutgiltiga makten att stoppa riksrätten, men formellt sett har president Trump ställts inför riksrätt. Även om det med största sannolikhet kommer att sluta med att senaten stoppar det hela innebär det att Trump för alltid kommer att förknippas med Ukraina-historien och gå till historien som en av mycket få presidenter som ställts inför riksrätt.

Det som oroar Demokraterna är att han kommer att fortsätta med de beteenden som de velat få stopp på om han frias i senaten. Och risken är stor, han har inte visat någon som helst insikt, vägrar att ta in att han har agerat fel. Den utväg som många andra amerikanska politiker, inte bara presidenter, som ställts inför riksrätt har valt har varit att erkänna att de gjort fel, men hävda att det inte är värt riksrätt. Det skulle ha kunnat bespara honom mycket besvär att göra en överenskommelse om att ändra sina rutiner och vara mer öppen gentemot kongressen.

Det är där det stora problemet finns. Trumps sätt att hantera Ukraina-affären har inte varit så uppseendeväckande egentligen. Han är en burdus och självupptagen person, som inte har särskilt stor respekt för lagar och regler och borde ha kunnat ta sig ur knipan genom att säga att det var en engångsföreteelse.

Ingen tror dock att Trump är förmögen till sådan självkritik. Han har snarare med allt högre röst hävdat att hans agerande varit perfekt, trots att rader av experter vittnat om motsatsen. Jag är övertygad om att han och hans lilla gäng av hejdukar har gjort sig skyldiga till mängder av oegentligheter. Likaså är jag övertygad om att agerandet gentemot Joe Biden och hans son och gentemot Ukraina är djupt oroande och värt klander. Men i slutändan måste även det amerikanska folket övertygas, de är nu delade i två lika delar för och emot.

Avgörs i nästa val

Det gäller att kunna skilja på de känslor jag känner inför Trump, ideologiskt och personligt, och huruvida Demokraterna har tillräckliga argument för att fälla honom. Det kommer att krävas rätt mycket för att förändra folkets syn. Förhållandena där har inte förändrats sedan början av hösten.

Däremot kommer historien att skada Trump långsiktigt. Det är inte omöjligt att han blivit en för stor belastning för det republikanska partiet, men han har fortfarande ett mycket starkt stöd i vissa väljargrupper.

Jag ser det hela mer som politisk teater inför nästa val än som ett verkligt hot mot Trump. I senaten är maktförhållandena omvända i jämförelse med representanthuset. Det krävs att nära en tredjedel av Republikanerna ändrar åsikt och det är osannolikt. Men det kan ändå bli action i och med att det bara krävs att ett litet antal senatorer vill veta mer, vill se till att det blir en rättvis process.

Att avsätta Trump kräver en kvalificerad majoritet, 67% av rösterna, medan alla andra frågor bara kräver en vanlig majoritet på 51%. Det innebär att det politiska spelet är långt ifrån över och att Trump kommer att få oroa sig en hel del över jul, vilket redan syns i hans Twitterflöde.

Den som är intresserad av att få mer direkta nyheter om amerikansk politik kan läsa The Hill på nätet eller följa public servicebolaget PBS nyhetssändningar. Oberoende C-span sänder också en hel del från kongressen och andra amerikanska institutioner.