SVT:s Erika Bjerström, en av få journalister som tagit klimatfrågan på allvar i decennier, analyserade nyligen Greta Thunbergs tal till toppmötet i Madrid. Bland annat skrev hon att det var mer ”vänsterpopulistiskt” än tidigare tal.

Det hela väckte intensiv debatt. Får man säga så om Greta?

Här är mina fem cent. Ja, det får man. Fast nej, Greta är inte populistisk. Men vad efterlängtat det vore med en populistisk klimatrörelse!

Greta Thunberg har tagit steget från symbol för en rörelse, till ledare. På ett klokt och eftertänksamt sätt pekar hon mot forskningen och mot ungdomsledare i andra länder. Hennes tilltag i Madrid att kalla den samlade världspressen till två presskonferenser och sedan avstå från att säga något själv på båda var genialt.

Lika klokt och eftertänksamt analyserar hon klimatfrågan i sina tal. Det är analyser som finns till för att mana mänskligheten till handling, och vårt sätt att nå dit är detsamma som det alltid varit: Vi diskuterar saken med varandra och successivt kan det samtalet förändra våra värderingar, normer och handlingar.

Går det tillräckligt snabbt? Det vet vi inte. Men det är den enda metoden vi människor har för att i grunden förändra kulturer.

Greta Thunbergs tal får därför inte bara diskuteras, de ska diskuteras. Och inte då bara av amerikanska presidenter och andra hatare, dem skulle vi kunna vara utan. Utan också av seriösa, pålästa journalister, aktivister och andra medborgare.

Greta Thunberg är tonåring. Det innebär, menar jag, att vuxenvärlden bör visa särskild respekt, eller i vart fall samma respekt som vi vuxna borde visa varandra i debatten (men sällan gör). Det innebär inte att vi ska låta talen stå som en prydnad på havererade möten. Om vi inte diskuterar talen så skulle all tid Greta Thunberg lägger på dem vara förgäves. Barn behöver ta plats i debatten. Och det de säger ska inte förtigas.

Så det var rätt av Bjerström att dela sin analys. Sedan håller jag inte riktigt med den. Att Thunbergs tal blir ”vänsterpopulistiskt” säger en hel del om samtiden. Talet var mer politiskt än tidigare – att det uppfattas som vänster bevisar hur dominerande dagens ständigt snabbare snurrande tillväxtkapitalismen blivit över tanken.

Att peka på den risken för vår civilisations undergång är knappast populism.

Men det skulle behövas mer populism i klimatkampen. För jag tror inte vi orkar den förändring som krävs, om vi ska göra det bara för att rädda det vi har. Så härligt är inte status quo att jag orkar gå upp på morgonen bara för dess skull.

Vi behöver en rörelse som inte bara förklarar vad som händer om vi inte handlar, utan också visar på vad vi kan åstadkomma om vi gör det. Som har en dröm bortom att undkomma katastrofen.

Som visar oss ekonomin där vi slutar slita ut våra kroppar i ständig jakt på mer. Där vi inte längre mäter varandra i vad vi kan köpa. Där barnen inte behöver jaga prestation. Där vi inte behöver trampa på varandra för nästa pinnhål, lönehöjning och statussymbol.

Det är inte Greta Thunbergs jobb, men vårt. Att tända längtan hos varandra efter något bättre än det här.