Nästan nio av tio (88 procent) uppger att de är positiva till övervakningskameror på allmän plats, enligt en undersökning beställd av Lusax, en forskargrupp på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Temat för undersökningen var allmänhetens syn på användning av kameraövervakning i samhället. Ett nytt inslag i år var att de som ingick i undersökningen fick ta ställning till i vilken utsträckning de ser ett motsatsförhållande mellan behov av personlig integritet och närvaron av kamerabevakning i en rad miljöer.

– Ju närmare den privata sfären kamerabevakning kommer desto mer värnar människor om den personliga integriteten att jämföra med vid gränspassager, där det finns en vana av ID-kontroller och övervakning, säger Markus Lahtinen, universitetsadjunkt i informatik vid Lunds universitet.

Personlig integritet och kamerabevakning

– Balansen mellan den personliga integriteten och kamerabevakning har tidigare diskuterats i allmänna termer. Årets undersökning ger oss ett underlag att diskutera det i utpekade miljöer som allmänheten har en vardaglig relation till, som vårdinrättningar och det egna bostadsområdet.

Markus Lahtinen leder Lusax, som startade år 2006 som ett industriforskningsprojekt med en övergripande frågeställning om hur digitalisering påverkar säkerhetsbranschen men sedan 2010 finansieras projektet inte av industrin, enligt Markus Lahtinen.

På frågan om närvaron av kameraövervakning i det egna bostadsområdet utgör en kränkning av den personliga integriteten uppger 67 procent nej.

– Endast en tredjedel av allmänheten är bekymrad över kameraövervakning i bostadsområden, säger han.

Överlag uppgavs behovet av den personliga integriteten inte vara större än den uppfattade nyttan med kameror vid gränspassager (82 procent), idrottsevenemang och festivaler (80 procent), parker och grönområden (74 procent) samt vårdinrättningar och akutmottagningar (68 procent).

"Sätta upp kameror löser inte problemet"

Kenneth Berglund, utredare stadsutveckling på Hyresgästföreningen, kan se kameraövervakning som en av flera åtgärder om ett bostadsområde upplevs otryggt.

– Våra medlemmar värderar delaktighet och trygghet högt och därför är det viktig att de får tycka till om sitt bostadsområde gällande vad som behövs för att ett område ska bli attraktivt, trivsamt och upplevas som tryggt. Vilka åtgärder som behövs för att uppnå det varierar. Kamera kan vara en åtgärd men det kan lika gärna handla om att belysa en mörk plats eller se till att området ser vårdat och omhändertaget ut, säger han.

Hyresgästföreningen har gjort en rapport, ”Trygg stadsplanering, enligt Hyresgästföreningen – LITA” (2018), där det står: ”Kameraövervakning får bara förekomma om det finns ett uttryckligt behov och för ett särskilt syfte. Att det behövs övervakning är dock ett symtom på otrygghet. Vi behöver därför se mer på orsakerna till varför samhället upplevs som otryggt.”

– Vi menar att det finns många aspekter att ta hänsyn till för att råda bot på om det finns en upplevd otrygghet. Att bara sätta upp kameror löser inte problemet, säger han.

Utformningen av det offentliga rummet spelar roll och Kenneth Berglund betonar vikten av att skapa mötesplatser som lockar många människor.

Få vet var de kan vända sig med klagomål

I undersökningen, där 1 000 personer intervjuades, ställdes också frågan: ”Vem vänder du dig till om du vill framföra klagomål rörande integritet och kamerabevakning?”

– Endast 6 procent känner till att de ska vända sig till Datainspektionen, som är den myndighet som bär huvudansvaret för tillsynen av kamerabevakning, så i den meningen var detta resultat en ”reality check” även för mig, säger Markus Lahtinen.

– Det kanske är svårt för myndigheter att nå ut men hade jag suttit på Datainspektionen hade jag sett ett behov av ökade informationsinsatser.