Som så ofta nu för tiden funderar jag över det, åtminstone ibland, sköra sambandet mellan vad vi säger och vad vi gör. På individnivå likaväl som på företags- och regeringsnivå.
Nu är det vår vapenexport som jag ifrågasätter. Egentligen vill jag stoppa all vapenexport, men även om all försäljning av krigsmaterial är fel i mina ögon finns det sådan är värre än andra. Till denna sistnämnda kategori hör Indien, just nu.
Det förhåller sig nämligen så att man i Indien alldeles nyligen har instiftat en lag som i korthet går ut på följande:
”Människor som tagit sig in i Indien illegalt från Afghanistan, Pakistan och Bangladesh före år 2015 ges rätten att bli indiska medborgare. Däremot omfattas inte muslimer som kommit till landet under samma omständigheter.” (DN 14/12)
Man legaliserar helt enkelt religiös diskriminering och med tanke på att grannlandet Pakistan är muslimskt och att det redan tidigare existerar ett latent krigshot som gör att det när som helst kan utbryta stridigheter mellan dessa båda kärnvapenmakter är det en, minst sagt, tvivelaktig åtgärd från Indiens regering.
Tilläggas kan att inte heller tamiler från Sri Lanka, rohingyer från Myanmar eller tibetaner från Kina får något medborgarskap, vilket hade varit rimligt om man velat ge den nya lagen en humanitär inriktning istället för att bara låta den vara ett inslag i en religiös krigföring.
Och det är här (dubbel)moralen och Sverige indiska intressen kommer in … Sverige och Saab vill exportera 115 Jas-plan till Indien. Borde vi inte nu, om inte förr, ifrågasätta det rimliga i att sälja militär utrustning till detta land som dels diskriminerar vissa religioner och dels snart kan befinna sig i en storskalig väpnad konflikt?
Det vore intressant att höra hur våra makthavare resonerar …
Till detta kommer naturligtvis miljöaspekten. Jag har inte den minsta aning hur många flygtimmar dessa 115 stridsflygplan sammanlagt skulle ha under ett år om affären blir av, men jag vet att ett enda Jas-plan på två minuter gör av med ungefär lika mycket bränsle som en ”normalbil” med ”normalkörning” förbrukar på ett år.
Frågan är hur detta ska ”klimatkompenseras” och om dessa utsläpp räknas in i våra makthavares högt satta ”utsläppsmål”? Blir det som vanligt? Vi slår oss för bröstet och skryter med hur duktiga vi är inom landet och bortser från att en icke föraktlig del av vår välfärd grundläggs utomlands.
Sedan kan jag inte heller, i mer konspiratorisk anda, låta bli att fundera över om vår vägran att skriva under avtalet om kärnvapenförbud, har att göra med vår önskan att sälja krigsmaterial som Jas-planen till kärnvapenmakter. Detta är dock ren spekulation från min sida och inte något jag kan styrka.
Att Indien bara skulle ha för avsikt att använda de 115 Jas-planen i fredstid och inte utnyttja dem i en eventuell storkonflikt med Pakistan kan vi dock glömma, alla vackra ord till trots. En stridsplan är ett stridsplan, även om det produceras i det en gång, åtminstone någorlunda, neutrala och alliansfria Sverige …
