Det mytomspunna musikkollektivet Goat från Göteborg skapar rå psykedelisk musik som öppnar själen och lyfter oss till nya dimensioner. Vi färdas med dem högt över stadens takåsar och gatornas kalla stenläggningar, till en musikalisk plats så varmt besjälad med glödande driv, glittrande riff, dansant sväng och visuella sensationer – att musiken blir som ett tillstånd av trance.
Bandet är trollbindande, en sorts tribe där helheten är en framrusande naturkraft, en tung och repetitiv ljudmassa med både hårdrocksriff, afrobeat och jazzfusion.
Var och en av de sju musikerna är maskerade med personliga kreationer framför sina ansikten. De två gitarristerna står stilla med stela vita masker på var sin sida om scenen och bänder kvidande, melodiösa och mäktiga toner ur sina gitarrer. Basisten med vit burka, vita pärldekorationer och en hel bukett röda rosor på huvudet, lägger sitt tunga gung tätt ihop med de två skickliga pärlbeströdda trummisarna. Batteristen har ett eldigt och tätt driv, med smidigt cymbal- och pukspel, som kompletteras fint av den intensiva och effektiva congasspelaren som sitter längst fram vid scenkanten likt en rytmernas stadige väktare.
De två sångerskorna/flöjtspelerskorna i sina stiliga fjäderskrudade höga masker och vackra mantlar sjunger unisont och röjer emellanåt runt i makalöst vild dans, ibland koreograferad men lika ofta i till synes improviserade energiutbrott då de studsar runt på scenen i yster extas. Tyvärr hör jag knappt ett ord av vad de sjunger och det är synd att rösterna ligger så lågt i mixen. Men deras frihetsbudskap träffar mig ändå.
Goat musicerar i en värld för sig, de är förbi personkult och individualism. Deras fokus är kollektivt, själsligt, rituellt och det mystiska blir ett alldeles eget sätt att berätta; utan början, utan slut, som en loop av livskraft för var och en att ta emot på sitt eget sätt. Att stå mitt i ett publikhav och följa tonernas klättringar genom rummet och låta rytmerna bli en del av ens eget blodomlopp är en skönhetsupplevelse förbi det mesta som står på våra scener i dag.
