– Våra barn ska inte bo i krig och osäkerhet. Vi vill säga till politikerna att barnkonventionen gäller alla barn! säger Zahra Hosseyni, en av de mammor som sedan i somras har protesterat som en del i nätverket Liv utan gränser, till Syre.

Zahra kom till Sverige 2015. Det var då hennes man, hon själv och sonen som nu är fyra. Sedan dess har familjen vuxit med en dotter, född 2017.

Första avslaget kom samma år som dottern föddes. Det tredje och sista kom 2018. Sedan dess har familjen befunnit sig i vad Zahra beskriver som ett limbo. 

Varken Zahra eller hennes man fick arbeta under asylprocessen eftersom de inte har några pass eller identitetshandlingar från Afghanistan, trots att de både ville och kunde. De kan inte heller tvångsutvisas till Afghanistan, och de får inte stanna i Sverige.

I somras samlades afghanska familjer från flera städer runt om i Sverige på Norra bantorget i Stockholm. Många hade liksom Zahra Hosseyni och hennes familj fått det sista avslaget på sin asylansökan och lever under hot om utvisning.

Den 20 oktober i år fanns det 897 barn i familjer från Afghanistan som hade ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut, uppger Migrationsverkets presskontakt. Det säger dock inget om hur många familjer det rör sig om, eftersom en familj kan innehålla mer än ett barn.

Ensamkommande barn ingår inte heller i de 897 barnen i familj. För närvarande är det 20 barn i familj vars ärenden är överlämnade till polis därför att de avvikit. Det innebär att svenska myndigheter inte längre har dem under uppsikt.

Lever i limbo

Zahra Hosseynis familj är en av de afghanska familjer som har ett lagakraftvunnet beslut om utvisning. Men Migrationsverket verkställer enbart de utvisningar där den eller de som ska utvisas går med på att återvända frivilligt. Annars överlämnas ärendet till gränspolisen som har mandat att tvångsutvisa.

Polisen har dock svårt att verkställa utvisningar som rör barnfamiljer från Afghanistan. Då uppstår det limbo som Zahra Hosseyni och hennes familj befinner sig i.

Faktum kvarstår dock: Migrationsverket anser inte att de har skyddsskäl nog för att stanna i Sverige. Om någon skriver på papper om att återvända vad som på myndighetsspråk beskrivs som frivilligt – då kan utvisningen verkställas utan problem.

Men Zahra Hosseyni vill inte skriva på ett papper som säger att hon återvänder frivilligt. För det gör hon ju inte. Hennes son var 25 dagar när de kom till Sverige, dottern är född i Sverige. De är framtiden, den nya generationen som kan växa upp här och bidra till det svenska samhället. 

– De har rätt att leva i trygghet. De känner inte till Afghanistan. Varför ska vi skicka barn till ett land i krig?  säger hon.

Barnkonventionen blir lag

I FN:s konvention om barnets rättigheter, som ratificerats av 196 länder, står det att Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. 

Alla barn ska kort och gott ha samma rätt till en trygg och säker barndom.

Sveriges riksdag beslutade i juni 2018 att upphöja barnkonventionen till svensk lag. Lagen är planerad att träda i kraft den första januari 2020. Barnets rättigheter ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn, skrev regeringen efter beslutet. 

Zahra Hosseyni, och Liv utan gränser, ifrågasätter att inte deras barn tycks omfattas av den konvention som snart blir lag. Därför demonstrerar de på barnkonventionens 30-årsdag och kräver svar från politikerna.

– Vad kommer lagen innebära för oss? Vi vill att politikerna lyssnar på oss. Våra barn är också barn. Alla barn har lika mycket värde. Alla barn har enligt barnkonventionen rätt att leva i trygghet. Det måste alla veta, säger Zahra Hosseyni.

Event och information om morgondagens protester finns här.

Hör Zahra berätta mer här.