Ingen annan kubansk ledare har suttit vid makten lika länge som Fidel Castro. Ledaren för den kubanska revolutionen, som triumferade den 1 januari 1959, insjuknade 2006 och avgick officiellt två år senare som president. Han ersattes då av sin bror, som nu är 85 år gammal.
Vid sidan av de nio dagarnas landssorg fick landets medborgare under början av veckan en möjlighet att hylla sin tidigare ledare vid ett antal minnesplatser i varje stad och by i landet.

På tisdagen hölls en officiell minnesceremoni vid Revolutionstorget i Havanna, den plats där Fidel Castro höll många av sina kända – och ökänt långa – tal. Fidel Castros aska ska sedan föras till östra Kuba, där en begravningsceremoni hålls på söndag 4 december i staden Santiago de Cuba.
Efter den kommunistiska revolutionen har Fidel Castor haft ett finger med i spelet kring nästan alla viktiga politiska händelser på Kuba. Även efter att han insjuknade har hans inflytande varit stort, genom de många artiklar han fått publicerade i den statligt kontrollerade pressen.

Fidel Castro föddes den 13 augusti 1926 i byn Birán på östra Kuba. Han var son till en spansk-född jordägare som odlade sockerrör. Först gick han i en byskola och senare studerade han på katolska privatskolor i Santiago de Cuba och Havanna. År 1945 började han studera vid Havannas universitet, där han även engagerade sig i studentpolitiken.

Den 26 juli 1953 ledde han en grupp av unga revolutionärer vid en misslyckad stormning av en militärförläggning i Santiago de Cuba. Många av de unga männen fängslades.

Under rättegången försvarade Fidel Castro sig själv, men dömdes till 15 års fängelse. I samband med processen uttalade han hård kritik mot den dåvarande regimen, som leddes av Fulgencio Batista, och avslöjade sina politiska planer i ett tal som kom att bli känt genom citatet ”historien kommer att frikänna mig”.

I maj 1955 frigavs Fidel Castro tack vare en utfärdad amnesti. Han bildade då en revolutionär rörelse och begav sig i exil till Mexiko där ett organiserat väpnat uppror mot regimen började planeras.

I december 1956 tog sig en grupp revolutionärer i land på den kubanska östkusten. Med på båten fanns förutom Fidel Castro även hans bror Raúl och argentinaren Ernesto ”Che” Guevara.

Drygt två år senare hade revolutionen segrat och i februari 1959 svors Fidel Castro in som landets premiärminister. I juli samma år avgick han dock, för att nio dagar senare återta rollen, efter en nio dagar lång kris som ledde till att landets dåvarande president avgick.

I april 1961 ledde Fidel Castro de styrkor som lyckades besegra den invasionsstyrka vid Grisbukten som USA låg bakom.
USA bröt de diplomatiska förbindelserna med Kuba 1961 och sedan dess har relationerna mellan länderna varit spänd och emellanåt mycket spänd.

I december 2014 återupprättades de diplomatiska relationerna mellan Kuba och USA, något som Fidel Castro avstod från att kommentera. Däremot var han kritisk mot ett tal som USAs president Barack Obama i mars i år höll i samband med ett historiskt besök på Kuba. ”Vi behöver inte något från imperiet”, kommenterade Fidel Castro talet.

Fidel Castro var även en av huvudpersonerna under den så kallade Kubakrisen, som var nära att utlösa ett krig mellan kärnvapenmakterna USA och Sovjet i oktober 1962.

Efter att det kubanska kommunistpartiet i oktober 1965 bildat en centralkommitté utsågs Fidel Castro till dess ledare. 1976 utsågs han till president.

Med åldern försämrades Fidel Castros hälsa, men inte heller upplösningen av Sovjetunionen 1991 ledde till hans fall, trots den svåra ekonomiska kris som drabbade Kuba efter att det dåvarande östblocket föll samman.