Jag har följt riksrättsförhandlingarna i USA med stort intresse. Känns lite lyxigt att ha som jobb att följa med i vad som händer i världen, men det slutar inte där för mig. Jag ser allt jag kommer över. Det är på gränsen till unikt. Bara tre gånger tidigare har man inlett riksrättsförhandlingar och ingen president har hittills blivit av med jobbet efter att ha dömts. Nixon avgick själv innan han dömdes till exempel.

Det är inte bara för Watergate-faktorn, dramatiken, spänningen, som jag tycker att det är intressant. Det som händer i USA ger en fingervisning om vart världen är på väg. Jag har inget statistiskt underlag, men min känsla är att det är samma grupper som stöder Trump som röstar på SD i Sverige. Människor för vilka det moderna samhället av någon anledning är skrämmande eller jobbigt på nåt annat sätt.

I USA är det tydligt inför nästa val. Människor på landsbygden och i småsamhällen utgör stora delar av presidentens väljarunderlag. I delstater som urbaniseras har Republikanerna snabbt tappat mark. För några veckor sedan segrade Demokraterna i Virginia genom att vinna stort i ett fåtal större städer, framför allt i förorter och kransområden.

USA är hysterins och de stora gesternas hemland, men vi ser samma tendenser här, människor på landsbygden långt från de problem som skrämmer dem är mest avogt inställda till invandring, är mest oroliga för brottslighet. Det finns ingen egentlig koppling mellan nivån på verkliga problem och människors rädslor.

Vi som inte tillhör tokhögern har en tendens att se ner på SD:s väljare. Se dem som mindre vetande, som lättledd boskap. Vilket bara blir till ett bevis för att samhällets eliter struntar i dem eller har en helt annan agenda än de. Och det är ju sant. Jag vill inte ha ett SD-styrt samhälle. Själva tanken får mig att rysa, i synnerhet när jag ser Trump i aktion.

En statsminister skulle aldrig kunna bete sig som Trump, har jag tänkt, han skulle slängas ut efter bara några tokerier och brott, men med tiden har jag börjat undra. Det krävs rätt mycket för att avsätta en vald politiker och så ska det vara. När Jimmie Åkesson yrkade på en misstroendeomröstning mot Morgan Johansson i riksdagen i går var han medveten om att den aldrig kommer att röstas igenom, det var en symbolhandling som egentligen inte hör hemma i riksdagen.

Misstroendeomröstningar är inte till för att göra ideologiska markeringar. De är till för att avsätta människor som inte sköter sitt jobb eller har brutit mot svensk lag. Precis som Republikanerna har SD inte särskilt mycket respekt för detta faktum. Åkesson har helt andra idéer om hur brottsligheten ska minskas än regeringen, han har en falsk bild av läget i landet som han vill sprida. Logiken, om än grumlig, är att eftersom Johansson inte har gjort som Åkesson vill så ska han petas.

Det är en livsfarlig inställning. Ett hån mot demokratin. Att vända demokratin mot demokratin själv är i sig odemokratiskt. Det är precis det som Trump sysslar med och det är antagligen det som Åkesson skulle ägna sig åt om han fick chansen.