JÄMSTÄLLDHET När USA vann fotbolls-VM i Frankrike i somras skanderade publiken ”betala dem” och ”jämställd lön” efter att finalen var avslutad. På sociala medier användes samma slagord som hashtag för att stötta damfotbollens långa kamp för jämställda villkor. Denna kamp har på senare år kulminerat i stridsåtgärder och många positiva resultat.

2017 gick landslag efter landslag ut i kollektiv kamp för bättre villkor: Danmark bojkottade en landslagssamling och en VM-kvalmatch ställdes in, Irlands landslag hotade med strejk och avslöjade att de fick dela på träningsoveraller och tvingades byta om på offentliga toaletter och inte heller fick någon ersättning i samband med landskamper. Samma höst hotade svenska landslaget med bojkott och Nigerias damer, the Super Falcons, sittstrejkade i protest mot uteblivna ersättningar och bonusar.

Resa i businessclass

Hösten 2017 meddelade också Norges fotbollsförbund, som det första i världen, att damerna och herrarna från och med 2018 skulle få helt jämställda ersättningsnivåer. ”Detta betyder allt för oss! För vårt lag! För vår idrott! Men inte minst för alla kvinnor därute som idrottar, som gör samma arbete, utövar samma idrott som männen, men som blir betalda mindre.”, skrev den norska landslagsspelaren Caroline Graham Hansen på Instagram när allt var klart.

Under våren 2018 följde Nya Zeeland i Norges fotspår med jämställda villkor för damer och herrar, inte bara vad gäller ersättningsnivåer utan även att damerna skulle få resa i business class som herrarna – viktigt för ett lag som ofta måste resa många timmar inför landskamper. Dessutom fick de tillgång till samma program kring mental och fysisk hälsa efter att de avslutat sina karriärer. I september i år skrev Finlands damlandslag på ett nytt avtal med det finska fotbollsförbundet som innebär jämställda ersättningar. Liksom dessa och många andra landslag strider också de regerande världsmästarna USA för jämställda villkor, en kamp som pågått i flera år men som ställdes på sin spets i våras.

Tre månader innan sommarens VM i Frankrike drog igång – på internationella kvinnodagen – stämde det amerikanska fotbollslandslaget sitt fotbollsförbund för diskriminering eftersom de länge betalats avsevärt lägre än herrarnas landslag. Megan Rapinoe, lagkapten, förklarade stämningen av förbundet som inte bara ett sätt att ta strid för sina egna villkor utan också ”för våra lagkamrater, framtida lagkamrater, andra kvinnliga idrottare och kvinnor runt om i världen”.

Grupptalan

I september i år lämnade landslaget in en begäran om att driva fallet som en grupptalan med alla spelare som haft landslagsuppdrag under en viss tidsperiod inkluderade. I fredags beviljades det av domaren i fallet, R Gary Klausner.

– Ibland är det fint att någon bara säger ”jag tror på er och jag kommer att bekräfta det ni har sagt”. Vi har en stark tro på det vi gör. Men att ha någon, och som i det här fallet är väldigt viktig person, som säger att ”jag tror på det ni säger” är väldigt viktigt, säger Megan Rapinoe, i en kommentar till The New York Times.

USA:s fotbollsförbund, US Soccer, har tillbakavisat att den lägre ersättningen till damspelarna handlar om diskriminering och har bland annat pekat på att en del av kvinnorna bakom stämningen tjänat mer än herrspelarna. Det resonemanget avfärdades dock av domaren i fredags som menade att det skulle leda till ett ”absurt resultat” eftersom det skulle godkänna att kvinnor kan betalas mindre än män eftersom kvinnor kan motverka ojämställda ersättningsnivåer genom att jobba dubbelt så mycket.

Rättegång är planerad till maj nästa år, mitt under förberedelserna inför sommar-OS som inleds i maj 2020. US Soccers nya ordförande har dock pekat på möjligheten att göra upp innan dess. Frågan är hur mycket förbundet är villigt att ge efter. Pressen på förbundet har ökat i och med förra veckans beslut och även utvecklingen inom andra förbund kan öka trycket på US Soccer. Australiens fotbollsförbund är det senaste i raden som visar att det är möjligt med jämställda ersättningar för dam- och herrspelare.

Historisk framgång

I onsdags i förra veckan blev det klart det australiensiska fotbollsförbundet kommer att ge damlandslaget the Matildas och herrlandslaget the Socceros samma nivå på ersättningsnivåer från förbundet. Det innebär dock inte att damerna får lika mycket betalt eftersom prispengarna är så mycket större för herrarnas turneringar än för damernas, men de kommer att få samma procentsats av dessa prispengar, 21 procent, och samma villkor i övrigt. Vägen till det spelarfacket beskriver som en historisk framgång har dock inte kommit utan strid.

För fyra år sedan gick Australiens landslag, the Matildas gick ut i strejk med inställda vänskapsmatcher i USA som resultat. Strejken blev verklighet efter sex månaders förhandlingar mellan Australiens fotbollsförbund, the Football Federation of Australia (FFA) och spelarfacket Professional Footballers Australia (PFA). Fotbollsförbundet vägrade gå med på spelarfackets krav med motiveringen att det var för dyrt. Spelarna satte hårt mot hårt. Skälet var enkelt. Trots att the Matildas tidigare samma år gått till kvartsfinal i fotbolls-VM i Kanada hade många landslagsspelare svårt att få ekonomin att gå ihop.
Kontrakterade fotbollsspelare på damsidan kan räkna med löner långt under den gängse minimilönen och har tvingats studera eller jobba för att få ekonomin att gå ihop. Spelarförbundet pekade också på att landslagsspelarna deltog i en sex månader lång förberedelse inför VM 2015, utan att få mer ersättning vilket ytterligare pressade spelarnas ekonomi. Australiens landslagsmålvakt Lyda Williams förklarade då att beslutet att strejka hade varit svårt att ta men att det inte längre gick att kräva sådana uppoffringar från kvinnor som representerar sitt land:

– Det här handlar om fotbollens framtid i Australien. Vi vill etablera fotbollen som den största sporten bland australiensiska kvinnor, och vi vill tillhöra världens bästa nationer.

Lägger skorna på hyllan

De svåra ekonomiska villkor som the Matildas haft är långt ifrån unika. Många damspelare världen över tvingas jobba vid sidan om elitfotbollen och de dåliga villkoren har inneburit att många överväger att lägga skorna på hyllan. I en rapport från det internationella spelarfacket Fifpro som publicerades 2017 med en undersökning av 3 300 spelare på elitnivå i över 30 länder uppgav 50 procent att de inte fick någon lön av sina klubbar. 35 procent av landslagsspelarna uppgav att de inte fick betalt för landslagsuppdrag.
– Resultaten från studien är ett kraftfullt budskap om svårigheterna som damfotbollsspelare har i dag, sade Caroline Jönsson, tidigare landslagsmålvakt för Sverige, grundare av stiftelsen Fair Pay som arbetar för jämställda villkor inom idrotten, liksom ordförande för Fifpros damfotbollskommitté i samband med detta.

I flera av de länder som nu tagit avgörande steg för en mer jämställd fotboll har det handlat om damlandslag som har haft avsevärt sämre villkor, trots att de varit mycket högre rankade än herrarna. I Australien är the Matildas rankade på plats 8 jämfört med herrlandslaget som ligger på 44:e plats i världsrankingen, i Nya Zeeland är damerna rankade på 23:e plats att jämföra med herrarnas 121:a plats, i Norge är damerna på plats 12, herrarna på plats 45. I USA har damerna fyra VM-guld och lika många OS-guld, medan herrarna aldrig nått en VM-final. Jämförelsen är inte ett argument att betala lön efter världsranking utan visar hur extremt ojämställda villkoren är trots en tydligt bättre prestation på damsidan.

Herrarna har inte solidariserat sig

I Sverige pågår det också strider kring ersättningarna. Svenska fotbollförbundet (SvFF) DO-anmäldes i somras. Förbundet har länge vägrat redovisa hur mycket ersättningar damerna respektive herrarna får och summorna kommer också vara sekretessbelagda under DO:s utredning som pågår nu. I Sverige har inte heller herrarna solidariserat sig med damerna på samma tydliga sätt som de danska eller norska herrarna gjorde som genom att gå med på minskade ersättningar stärkte damernas position. Även i Australien har stödet från herrarna haft betydelse i förhandlingarna:

– För oss som kvinnor är det alltid bra att bli uppskattade och att de visar stöd, sade landslagsspelaren Alanna Kennedy till News Corp Australia i förra veckan.

Viktiga landmärken har nåtts och framgångarna som görs i ett förbund inspirerar till fortsatt kamp för jämställdhet, inte bara gentemot de nationella förbunden utan mot de regionala fotbollsförbunden liksom mot det internationella fotbollsförbundet Fifa. För trots att Fifa inför VM i Frankrike dubblat prispengarna landade summan för dam-VM på 30 miljoner dollar att jämföra med herrarnas prispengar i VM 2018 som låg på 400 miljoner dollar.

Klyftan vidgats

Uttryckt i procent fick damerna 7,5 procent av herrarnas prispengar. Och i och med att herrarnas prispengar till VM 2022 ökat markant har klyftan mellan damerna och herrarna vidgats ytterligare.

– Jag skulle vilja se ett stort paradigmskifte och en stor översyn, sade Megan Rapinoe till AP inför VM i somras:

– Det har varit en sådan brist på investering under så många år och så stor brist på omsorg och uppmärksamhet så att genomföra fördubblingar, trefaldiga eller fyrfaldiga investering, omsorg och uppmärksamheten kring damfotbollen tycker jag vore lämpligt.