Sedan 2017 har Italien samarbetat bilateralt med Libyen för att stoppa migrantflödet över Medelhavet. Sett till statistiken har det lyckats: mycket färre flyktingar når nu Italien. Anmälan som nu lämnats in är en så kallad tredje-parts-inlaga, som vanligtvis syftar till att en oberoende part undersöker en pågående konflikt med ambitionen att lösa den.

Fallet har fått namnet S.S. and others v. Italy (no. 21660/18) och säger att Italien har bryter mot den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter genom att samarbeta med den libyska kustbevakningen. Personerna vars vittnesmål ligger bakom anmälan har berättat om att flyktingar rutinmässigt torteras i Libyen, och dessutom godtyckligt låses in i fängelseliknande läger.

År 2012 fördömde EU:s domstol för mänskliga rättigheter Italiens dåvarande överenskommelse med Libyen, i ett mål som heter Hirsi Jamaa and Others v. Italy (no. 27765/09). Överenskommelsen upphörde därmed. Men 2017 enades Italien och Libyen om ett nytt avtal, också det med syfte att hindra flyktingar från att nå Italien.

Human Rights Watch och Amnesty international argumenterar för att Italiens överenskommelse från 2017 i själva verket har samma effekt som den från 2012, som alltså EU:s domstol för mänskliga rättigheter redan fördömt. Skillnaden nu är att den libyska kustbevakningen används som mellanhand – enligt den förra överenskommelsen var det Italiens kustbevakning som vände på båtarna.

Men eftersom effekten är densamma bör avtalet omedelbart upphöra.

Började misshandla flyktingar

Italien är fullt medvetna om den vidriga och inhumana situationen i Libyen, skriver människorättsorganisationerna. Trots det fortsätter samarbetet.

Till grund för anmälan ligger bland annat en händelse som inträffande den 6 november 2017. En båt med omkring 150 flyktingar ombord började sjunka på internationella vatten utanför Libyen. Den icke-statliga livräddningsorganisationen Sea Watch kom till undsättning, men så gjorde också den libyska kustbevakningen – ombord på en båt som Italien donerat.

47 personer fördes tillbaka till Libyen av landets kustbevakning. Ett okänt antal människor drunknade. 15 personer fördes i land av Sea Watch fartyg. Anmälan som lämnats in av Amnesty International och Human Rights Watch bygger framförallt på vittnesmål från 17 flyktingar som överlevde händelsen den 6 november 2017.

De berättar bland annat om hur den libyska kustbevakningen kastade föremål mot Sea Watch besättning och började slå och misshandla flyktingar som hamnat i vattnet. De 47 personerna som fördes tillbaka till Libyen hamnade sannolikt i något av alla de fängelser där tortyr och sexuellt våld är väldokumenterat.

Omfattande samarbete med Libyen

Samarbetet med Libyen pågår både på EU-nivå och bilateralt. Fram till sommaren 2018 hade inte Libyen en aktiv sök- och livräddningszon. Men med EU:s och Italiens hjälp har man kunnat få en sådan godkänd. Det innebär i praktiken att Libyens kustbevakning officiellt tagit överansvaret för vattnet utanför sin kust. Innan dess hade Italiens kustbevakning övervakat hela sträckan från Libyen fram till sin egen kustremsa.

Det är FN:s Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) som avgör om ett land ska beviljas en aktiv sök- och livräddningszon. Libyen hade inte en sådan förrän sommaren 2018, efter att först ha fått avslag på sin ansökan året innan. Men med hjälp av Italien och EU har kustbevakningen både utrustats med fartyg och utbildning. 

2017 donerade Italien fartyg till Libyen, följt av ytterligare tolv år 2018, rapporterar tyska Deutsche Welle. Den italienska regeringen har vid ett flertal tillfällen förnekat att situationen för flyktingar i Libyen är farlig. 

Förutom de italienska båtarna och utrustningen har EU:s Operation Sophia utbildat den libyska kustbevakningen. Samarbetet pågår fortfarande och EU har de senaste åren gett den libyska kustbevakningen flera hundratals miljoner euro.