Hon sålde telefonsex för att få arbetslivserfarenhet till psykologutbildningen, och är ”Psykologsveriges Rihanna. Alfahona. Bad cop” enligt sin egen karaktärsbeskrivning på Twitter.

På mottagningen ett stenkast söder om Tegnérlunden på Norrmalm i Stockholm är Tanja Suhinina legitimerad psykolog med KBT-inriktning, i glasögon, stickat och ett vänligt leende. På radion rullar P4.

– Jag har levt ickemonogamt så länge att jag tycker det är lite spännande och nästan lite exotiskt. Jag är genuint nyfiken på hur man tänker, förklarar hon sitt intresse för monogami.

Bara för att konstatera att svaret ofta är ”inte alls”. Kring att leva ickemonogamt är nyfikenheten stor, och finkänsligheten liten, konstaterar Tanja.

– Jag har fått väldigt mycket frågor, till exempel om jag blir svartsjuk. Då brukar jag be dem svara på frågan som monogama först. Då blir det så tydligt, dels att monogama inte har tänkt, och dels att det finns väldigt lite information om monogama.

När hon skrev en masteruppsats i sexologi om monogami blev det tydligt att få av de 20 intervjuade hade reflekterat över sin egen status.

– Många av dem har aldrig pratat om vad det innebär. Normen är underbelyst, samtidigt som den är överbelyst. Bara för att monogamin finns överallt betyder inte att du kan nånting om den.

Strikt monogami ”barbariskt”

För att förstå vad etisk monogami kan betyda bör vi först reda ut grundbegreppet. Vad vi i Sverige kallar monogami är i själva verket seriell monogami, säger Tanja Suhinina.

– Strikt monogami, att bara ha en partner genom hela livet anses av majoritetssamhället som medeltida och orimligt i Sverige idag. Vi säger att det är idealet, men det är det inte. Om någon kräver att ens partner ska vara oskuld vid ett giftermål så är det barbari!

Hon behandlar förhållandet mellan monogam och ickemonogam snarare som ett spektrum.

– Då blir det väldigt tydligt att nästan ingen är på extremen utan man ligger lite mittemellan. De flesta monogama har ju haft fler partners tidigare.

I vardaglig bemärkelse är ”monogama” alltså seriemonogama. Till skillnad från för flersamma, eller ickemonogama, finns inga guideböcker för hur monogami levs etiskt, menar Tanja.

– Om man söker på ethical monogamy säger Google ”Do you mean ethical nonmonogamy?”. Om man vill vara ickemonogam finns svinmycket böcker om hur man ska vara ickemonogam på ett bra sätt. För monogama finns inte samma riktlinjer.

Och ickemonogama har högre press på sig att agera etiskt, erfar hon.

– Det ska man ju göra, men det är ju fittigt om man inte tar hänsyn till de ickemonogamas känslor, och vad monogama gör med dem!

Tanja har själv varit ihop med en monogam person under fem år, som under den tiden ofta fick höra att han var ”snäll” som stod ut med att leva med en ickemonogam, berättar hon.

– Han fick så jävla mycket kredd, medan jag fick aldrig kredd för att jag stod ut med ångesten i att han kan lämna mig för nån annan. Och när han gjorde det så var det bara ickemonogama kompisar som sa: ”Vad är det för monogam skit han håller på med?”

Hantera otrohet

En uppenbar etisk fråga för monogama som skulle behöva riktlinjer är enligt Tanja hur man hanterar otrohet.

– Det är det mest banala men illustrativa exemplet.

Forskning visar att när monogama är otrogna är de dåliga på att använda skydd och testa sig efteråt, och de berättar inte om riskerna för sin fasta partner, berättar Tanja.

– Det är ju sanslöst oetiskt! Idealt ska man ju inte vara otrogen, men nu är folk det. Och den här ickeberedskapen hur man beter sig vettigt om det går snett är en viktig etikgrej man behöver tänka på.

Kallar du den som är otrogen för monogam?

– De kommer förmodligen själva kalla sig monogama, men att de ”har begått ett stort misstag”. Det är ju skillnad på sexuell läggning, hur man identifierar sig, vad man har för praktik och vad man är socialt. Många par är nog väldigt monogama socialt, men i praktiken är de inte det.

Radera ex ur sitt förflutna

Ett annat område för etik inom monogami är enligt Tanja hur man hanterar tidigare partners.

– Exklusiviteten är ju grejen. Det är ju egentligen inte svartvitt utan en skala, hur mycket andra människor ska finnas i ens liv och på vilket sätt. I det här ”monogama manuset” som är en sorts rest av strikt monogami finns en kultur av att låtsas att ex inte existerar.

Hon nämner att ta bort foton från sociala medier.

– Det är ganska vanligt att man ska radera exet ur sitt liv, och om man nämner personen ska man bara prata illa om den. Det här är kanske lite mer på ett filosofiskt plan, men jag är från Sovjet, och där hade vi en kultur av att radera ut folk och bara säga dåliga saker om dem. Det är uppenbart oetiskt. Att låtsas bort människors existens – det är ganska illa, säger Tanja.

Varför är det så viktigt att upprätthålla fasaden av en exklusiv partner, om man uppenbarligen inte funkar så?

– Vi lär oss ingen vokabulär för att hantera ex på ett bra sätt. Vi lär oss inte att förhålla oss till att ”du är den enda just nu”. Det är inte lika fint och romantiskt. Hur man ramar in ihopvarandet är delvis en ritual och ett spel.

Svartsjuka kan också vara en del av berättelsen om den monogama relationen, enligt Tanja.

– Jag tror inte att man riktigt lär sig att ”det vi har är speciellt för att ingen annan finns, utan för att det vi har är speciellt”. Det är så lätt att känna sig speciell för att alla andra är dåliga. Det monogama idébygget tar en lätt dit.

Du nämnde romantik. När flersamhet diskuteras säger ofta nån att ”det verkar inte så romantiskt”. Varför tror du att romantik förknippas så starkt med att vara den enda?

– Det är jätteromantiskt! Men när vi växer upp ser vi väldigt få exempel på ickemonogama relationer. Vi har ingen Disneyfilm där prinsessan möter två prinsar. I romantiksammanhang finns ofta den här konkurrensgrejen, att välja bort. Det romantiska är att offra nånting. Man har nån konstig idé om att man offrar sex med andra för resten av ens liv och ”det är min största gåva till dig”.

Begränsa partnern

Ytterligare en etisk aspekt av exklusiviteten är enligt Tanja att den är begränsande.

– Man begränsar en annan person. Personen går med på det, men det är fortfarande en önskan inblandad. Om jag går och ligger med nån annan har det egentligen inte med min pojkvän att göra. Men om jag säger att min pojkvän inte ska ligga med andra – då har jag blandat in en till människa.

Vi behandlar inte monogamin som den gränsöverskridelse den är, menar Tanja.

– Du vill att det här äktenskapet ska vara livet ut. Du vill att den här personen aldrig mer ska få kyssa någon ny, och uppleva det ruset. Hur lever du med det? Om du ska vara etisk behöver du överväga det. För det är att frihetsbegränsa människor. Nånting som vi generellt lägger under etikparaplyet, säger hon.

Konsekvensen av att begränsa en annan persons sexualitet blir även att man ger sig själv en särskild roll, menar Tanja.

– Man får en roll som ingen annan kan uppfylla, och som på något sätt innebär att man har en plikt att uppfylla. Jag får bara ha sex med dig och du får bara ha sex med mig. Om du inte ligger med mig får jag inget sex.

Att vara den enda för någon får konsekvenser bortom det sexuella, menar Tanja, och tar som exempel killar vars partner även är deras bästa vän.

– Killen ba ”jag behöver inga vänner, jag har dig” och flickvännen ba ”fuck you, skaffa vänner! Jag vill inte bära all din skit!” Det är fint att han vill att jag ska göra allt, men det vill jag kanske inte.

Relationstrender

Många kanske tänker att ickemonogami var något som först blomstrade bland sjuttiotalshippies och som nu på senare tid blivit vanligt inom alternativvänstern. Men historiskt sett är monogami snarare ett undantag, vars ursprung brukar kopplas samman med jordbrukets framväxt. När egendom kan ackumuleras och ärvas finns en poäng med att ha koll på familjen, berättar Tanja.

– Juridiskt har det ju funnits en poäng att ha monogami som påbud när heterosexuellt sex leder till barn. Vem som får ärva vad blir mycket enklare om man inte behöver dela upp det mellan flera olika små klaner.

Eftersom det saknas svensk forskning på ickemonogami vet vi inte hur vanligt det är idag. Att leva ickemonogamt har blivit ett mer utbrett val, enligt Tanjas erfarenhet. Och hon spår mer relationsvariationer i framtiden.

– Jag tror att att folk kommer vara mer öppna med idealet att man ska vara varandras bästa vän. Kanske se att göra slut som nåt normalt.

Därtill tror hon att relationer kommer att bli mer som livsstilsprojekt, med ”varufiering” och trender, likt dagens dieter.

– Smarta människor kommer på att man kan tjäna pengar på det. Kanske att swingers blir en trend, eller att dejta andra. Tinder har ju som affärsidé att folk inte ska bli ihop. Och jag har kompisar som har gått ut på Ok cupid och där insett att halva deras kompiskrets är på sajten. De är gifta, men inte monogama.