Robin Johansson har en liten installation vid sitt arbetsbord: En liten plätt plastgräsmatta och tre glasburkar. De tre provrörsliknande behållarna innehåller grot (trädtoppar och grenar), lignin och granulat.

Vi befinner oss i Stockholms fotbollförbunds lokaler i Solna, byggda i slutet av 1960-talet.

Huset är ganska grått men Robin Johansson försöker tänka grönt.
Han ansvarar för anläggningsfrågor på förbundet och brottas med ett antal utmaningar. Hur ska det byggas fler konstgräsplaner – och hur ska det göras utan att det sprids en massa mikroplaster ut i naturen, våra vattendrag och slutligen ut i haven? Och hur ska fotbollsplanerna utformas så att spelbarheten påminner om en naturgräsplan?

Sveriges storstäder växer så det knakar – och behovet av fotbollsplaner med det.

– Vi hinner inte med, det är chockartat. Vi har 5 000 ungdomslag i Stockholm och det saknas 27 fullstora planer. Det finns 1,2 miljoner fotbollsspelare i Sverige, säger han.

Större medvetenhet om granulat

2017 kom en larmrapport från Naturvårdsverket.

Konstgräsplanerna sprider enorma mängder mikroplaster, heter det i rapporten. Bara bilismen är värre. Boven i dramat är de millimetersmå kulorna i konstgräsplanerna, granulatet. Värst enligt undersökningen är gummigranulatet, SBR, återvunna gummidäck.

Undersökningen utfördes av Svenska miljöinstitutet, IVL. Enligt de första rapporterna ska konstgräsplanerna i landet årligen ha spillt omkring 2 400 ton granulat, bland annat det giftiga SBR. Numera har IVL skrivit ner siffrorna till cirka 500 ton.

Naturvårdsverkets larmrapport blev en ögonöppnare för många. Bland annat har skötseln av planerna förändrats, vilket minskat spridningen av granulatet. Numera låter vissa kommuner till exempel snön ligga kvar på planerna vintertid för att förebygga spridningen.

– Medvetenheten om mikroplastproblemet har ökat kraftigt. Planerna sköts bättre i dag och många kommuner har satt in olika åtgärder för att minska förlusterna av mikroplaster från planerna, säger Mikael Olshammar på IVL, Svenska miljöinstitutet.

Kunskapsluckor

Men kemikalieinspektionen vill se att särskilt farliga ämnen ska fasas ut över tid, eftersom det finns kunskapsluckor när det gäller vilka ämnen och halter som förekommer i plastgranulat – vilket kan skada både vår hälsa och miljön. Bland annat förväxlar fiskar de små kornen med plankton.

– När den här mikroplastproblematiken dök upp valde Stockholm att inte använda SBR, säger Robin Johansson.

Stockholms stad har numera en policy att inte ha återvunna bildäck vare sig på nybyggda konstgräsplaner eller i lekparker. Kemiska analyser från Stockholms stads Kemikaliecentrum har visat att gummigranulat av SBR bland annat överstiger gränsvärdena för PAH (en grupp av cancerogena ämnen).

Samma år som Naturvårdsverkets larmrapport kom fick Robin Johansson, som var på väg hem från jobbet, syn på Svenska skogens reklamkampanj: Allt du kan göra av olja kan du göra av träd.

Den kampanjen fick Robin Johansson att tända till.

– Det här kanske man kan göra någonting av tänkte jag.

Då föddes drömmen om Biopitch. Han satt redan i den nationella beställargrupp som Naturvårdsverket satt samman efter undersökningen som visade att plastgranulat är en stor källa till mikroplaster i haven.

Själv kommer han från Storuman, är ingenjör och arbetade i skogen redan som 13-åring. Att ta till vara på spillet från skogsbruket för att använda till konstgjorda fotbollsplaner skulle vara som en dröm.

– Det ligger ju bara där norr om Dalälven, konstaterar han.

Målet är att göra ett fossiltfritt, nedbrytbart granulat. Helst att det bryts ner av naturen själv.

Biopitch fick först finansiering för ett halvår. Målet var att ta fram 25 kilo material i labbmiljö av det överblivna skogsmaterialet – vilket man lyckades med.

– Vår första hypotes var: Kan man göra granulat av skog? Och det har vi bevisat genom att göra tester, och då har det hållit ihop. Därför tror vi att det kommer att fungera. I nästa steg får vi göra ännu mera djuplodande tester.

– Helst vill vi ha det nedbrytbart, men det har vi ännu inte kunnat fastställa, det får bli nästa steg. Målet är att göra ett fossiltfritt, nedbrytbart granulat. Helst att det bryts ner av naturen själv. Problematiken är att fotbollsplanen helst ska hålla i 10 år och sedan brytas ner snabbt när det landar ute i naturen, helst samma sekund. Men det är en bra uppgift att ta på sig, säger Robin Johansson.

Får pengar två år till

Några veckor efter Syres besök hos Stockholms fotbollförbund får Robin Johansson det glädjande beskedet: Innovationsmyndigheten Vinnova har gett klartecken för fortsatt finansiering. I nästa steg ska det skogsråvarubaserade materialet utvecklas för att klara de krav som Fifa, internationella fotbollsförbundet, ställer.

Om Biopitch passerar testet med godkänt resultat ska mattan läggas ut i en verklig miljö; antingen i Solna, Stockholm eller Karlstad.

Om två år kommer svaret om man lyckats skapa en fotbollsplan som både är fossilfri, nedbrytbar och pallar för trycket att spela fotboll på.