3200 fotbollsföreningar finns i Sverige. Över en miljon människor spelar fotboll på 4 000 fotbollsplaner som sköts kommunalt. 1300 av dem är belagda med konstgräs.

Efter Svenska Miljöinstitutets (IVL) rapport om mikroplast i havet har  Svenska Fotbollsförbundet , Naturskyddsföreningen och kommunpolitiker börjat tänka om. Det sprids nämligen 1600 – 2500 ton gummigranulat, söndermalda gamla bildäck från konstgräsplaner, rapporterar IVL 2017 och 2019. Dessa granulat ligger som fyllnad mellan mattan och jorden. Själva konstgräset i plast tänker man alltså inte avstå ifrån. Med konstgräs kan spelsäsongen utökas, ingen gräsklippningsskötsel behövs, ingen störande konkurrens med mullvadar eller andra underjordiska invånare finns. Den dagen själva konstgräsmattan är söndersliten går den till någon skötsam (miljövänlig) återvinning.

Fyllnadsmassan är problemet i nuläget. Filteranläggningar som rensar dagvattnet kring fotbollsplaner installeras. De är ett tveksamt plåster. Partiklarna hamnar ändå i havet genom avloppsreningsverk, genom snötippning och även via luften. Det bästa är organiskt material som kork, bark eller kokos, informerar Svenska Fotbollsförbundets Ingvar Björkman. Det är dyrt men bra på sikt. Det händer mycket på marknaden på det området, fortsätter han på ett rådslag om avfall och plast i havet häromdagen, ett möte som region Hallands Kattegatts kustvattenråd hade bjudit in till.

Kork!  Jag hajar till. Kanske ett nytt användningsområde för barken av den mediterrana korkeken framöver, nu när förslutningen av vinflaskor allt mera har gått över till skruvkork i metall? Kulturlandskapet med korkekskogarna i torra spanska och portugisiska områden är därför i farozonen, läser jag. De är en ekosfär för många växter och djurarter. Det iberiska lodjuret lever där och tillhör idag  de starkt hotade arterna.

Så snabbt kan det gå! Mot slutet av 1980-talet ansågs naturmaterialet flaskkork som värdefull råvara för nyttigt återbruk i Tyskland. Golvmattor och väggisolering tillverkades av gamla korkar. Spara på träden – parollen spridde sig och korkarna samlades in på återvinningsstationer i varje stad. I Sverige kom vi aldrig så långt. Ändå fanns ett annat återvinningssystem på Systembolaget. På den tiden pantades nämligen fortfarande vinflaskor. Korkar ville man inte befatta sig med, ”skiten luktar”. Fel, korkar luktar inte. De löser heller inte upp sig i komposten.  Bränna upp dem?

Jag har samlat in korkar på hemmaplan sedan dess, alla jag kunde komma åt. 30 års insamlade korkar ligger i en stor säck i förrådet. Inte mycket material för en fotbollsplan. Alltså tillbaka till Spanien och Portugal. En enda korkek kan leverera 100 till 200 kilo bark under sin livstid. Iberiska habitat för våra fotbollsplan, men kan det vara den enda vägen? Det händer mycket på marknaden på det området, hör jag Fotbollsförbundet säga. Kanske kokos?

Om jag kunde påverka marknaden uthålligt så skulle jag rekommendera hampaskävor – den vedartade och rikliga avfallsprodukten vid beredningen av hampfiber. Industrihampa odlas sedan 2003 i Sverige helt lagligt. Men det är en annan historia. Skävorna är i alla fall naturliga och närproducerade.