Belkis Wille, Irakforskare för Human rights watch, ser samtidigt med oro på en utveckling där fångar i nordöstra Syrien kan komma att utelämnas till Irak.

Civil rights defenders (CRD) kontor ligger i ett högt hus i centrala Stockholm. Här uppifrån ser man ut över de många människor som vid den här tiden på eftermiddagen sannolikt är på väg hem från jobbet. När jag hälsar på Ali Abd Ullah Alhamo har han just kommit från universitetet. Ali pluggar idag nästan samma sak som han gjorde innan han var tvungen att avbryta på grund av kriget i Syrien. En termin hade han hunnit läsa innan han i mars 2012 greps av de som han återkommande under vårt samtal kallar för regimens armé, eller regimens män.

Med oss är också Aida Samani, jurist på CRD. Aida hjälper Ali att fylla i det fåtal detaljer som är svåra att sätta ord på. Ali är en av nio personer som gjort en anmälan om tortyr, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Enligt svensk lagstiftning kan åtal väckas i Sverige för dessa brott, trots att brottet ägt rum i ett annat land av en förövare som inte befinner sig i Sverige.

Aida Samani är en av juristerna som arbetat med anmälan som lämnades in till svensk polis tidigare i år. Målet är en internationell arresteringsorder mot de 25 gärningsmännen som alla är högt uppsatta inom den syriska säkerhetsapparaten.

I mars 2012, dagen då Ali greps, marscherade hela Raqqa i protest. En ung pojke hade mördats av regimen och hela staden gick på hans begravning. Ali uppskattar att 250 000 personer var ute på gatorna. I slutet av demonstrationen gick bara män i tåget. De styrde stegen mot statyn av Hafez al-Assad, den nuvarande presidenten Bashar al-Assads pappa. I protest mot regimen ville de välta den.

– Regimens armé stormade demonstrationen, avfyrade skott och började godtyckligt gripa alla de kunde, säger Ali.

Försökte gömma sig

I tumultet som uppstår lyckas Ali gömma sig i en byggnad tillsammans med ungefär tio personer till. De har alla gått i tåget men han känner ingen av dem sedan tidigare. Ali minns hur en ung kille i gruppen hade vita skor. De färgas röda av blodet från ett lik de bär med sig. Ali och en ung man till går ut i trapphuset för att torka upp blodet de lämnat efter sig. De tänker att det kan avslöja dem, och göra att ”regimens män” förstår att någon gömmer sig en trappa upp.

– Om jag berättar om varje sekund, för jag kan minnas allt, så tar det jättelång tid att berätta. Men vi blev helt bleka i våra ansikten. Det visste vi alla eftersom vi såg varandra. Jag hade aldrig tidigare sett en död människa, ett lik, berättar Ali och fortsätter efter en liten paus:

– Jag tittade på kroppen och frågade mig själv ”är en människas liv jättebilligt?” Bara sådär, en kula och sedan är det slut.

I flera timmar gömmer de sig. Den yngsta bland dem är en pojke på 12–13 år, han är bara ett barn. Genom ett fönster ser Ali vad som händer utanför.

– Regimens armé misshandlar människor ute på gatan. En pojke som bär på en hög böcker får slag mot huvudet med kolven på ett vapen och böckerna ramlar i marken. De ville vandalisera och var barbariska, vilda och våldsamma, säger Ali Abd Ullah Alhamo.

Men till slut blir de upptäckta. Regimens män, som vet vad de ropade för slagord på demonstrationen tvingar en kille att upprepa dem, men istället för ”frihet” som de ropade då ska han säga ”Assad”.

– De sa att han skulle säga ”Gud, Syrien, Assad”. På manifestationen innan de tog fast oss hade slagorden varit ”Gud, Syrien, frihet”. Assad symboliserade för oss motsatsen till frihet: diktatur. Utan att tänka sa han istället: ”Gud, Syrien, frihet” igen.

Han får hårda slag mot ansiktet och huvudet, börjar blöda och tappar flera tänder, minns Ali.

Oskyldigt anklagad

Ali är fängslad i en dryg månad totalt. Värst är den psykologiska tortyren som under den kommande tiden blir lika vanligt som slag med batonger, knytnävar och elchocker. Enligt Ali har han tur och torteras inte lika mycket som många andra.

Under tiden han är fängslad slussas Ali mellan tre olika platser: den militära underrättelsetjänstens häkte, kriminalpolisens häkte och därefter till centralfängelset i Raqqa. Hos kriminalpolisen hålls de fångna längst. Lamporna står på dygnet runt, de har inga klockor och det är så trångt att de får sova i skift: fot mot huvud i rader.

Aida Samani, jurist på CRD, menar att det är först när Ali kommer till centralfängelset som det rör sig om ett riktigt fängelse. Innan dess hölls de fångna i provisoriska häkten som egentligen kan vara vilken form av lokal som helst.

– Förhållandena är ganska olika beroende på om det är ett centralfängelse eller ett improviserat häkte, säger Aida Samani.

Att det är ett fängelse behöver inte innebära att förhållandena är bättre. En av de mest stängda och fruktansvärda institutionerna i landet är exempelvis fängelset Saydnaya, som Amnesty International tillsammans med forskare från Goldsmiths i London har undersökt.

När Ali kommer till centralfängelset tilldelas han en advokat och får reda på vad han står anklagad för. Enligt honom sammanfaller det med att en kommission från FN är på besök i Raqqa. Det ska också vara därför han senare blir villkorligt frigiven.

När Ali fick se vilka brott han beskylldes för visste han inte hur han skulle reagera. Skulle han skratta? frågade han sig själv för ett ögonblick.

– Det var en såhär lång lista av brott, säger Ali och sträcker ur händerna för att visa. De påstod att vi förstör landets enighet och struktur, att vi hade vapen, att vi förstörde infrastruktur och att vi hade attackerat en statligt anställd person – vi hade inte gjort något av det.

Den fysiska och psykiska tortyr som Ali upplevt bär Assads regim ansvar för. I Syrien finns det centralfängelser och många mindre, ofta improviserade häkten. Ali satt fängslad nästan uteslutande med politiska fångar. Den advokat Ali tilldelas när han kommer till centralfängelset har ingen makt att fria honom.

– I princip har man obefintliga möjligheter att påverka processen som advokat, säger Aida Samani.

Förhören genomförs av vad CRD och deras samarbetspartners tror är en kommitté med representanter från de olika underrättelsetjänsterna.

Att opponera sig, även inom regimen, är förenat med stor fara. När en av soldaterna som vaktade dem då de fängslades efter demonstrationen bad sin kollega att sluta misshandla Ali och de andra, om så bara för en stund, blev han stämplad som förrädare.

– Enligt ryktet jag hört straffades han hårt för det, säger Ali.

Framtvingade erkännanden

Precis som det beskrivits i den här reportageseriens tidigare delar så är ett av de stora problemen med krigen i både Syrien och Irak att så många olika sidor har begått grova brott och människorättskränkningar. Belkis Wille ä Irakforskare på Human rights watch (HRW), och hon menar att möjligheterna nu ser helt olika ut i de två länderna. I Irak har det varit demokratiska val, trots att blodiga protesterna nyligen blossat upp. Det är trots allt ett tecken på opposition.

I Syrien finns det, som Ali erfarit, inga möjligheter att opponera sig utan att ta extrema risker. Samtidigt har tonen mot Assad stegvis mjuknat i takt med att han sitter stadigt på makten. Världens gemensamma fiende IS har istället prioriterats.

Belkis Wille menar att man i Irak har kastat nätet så brett som möjligt för att fånga in alla som kan ha haft samröre med IS. Att ha varit städare på ett sjukhus under IS kontroll kan vara nog. 9 000 individer med vad man påstår är IS-koppling väntar på dödsstraff i Irak. Ytterligare 19 000 sitter frihetsberövade. Med Irak är det möjligt att föra diskussioner, även om HRW sällan eller aldrig delar analys med dem.

I Syrien finns inte det inte på kartan.

– Allt i regeringskontrollerade Syrien är från vår sida uteslutet. Det finns inget hållbart sätt att föra diskussioner på om rättegångar i regeringskontrollerade Syrien i nuläget, säger Belkis Wille.

I Irak drivs man av vad Belkis Wille menar är ett desperat behov av revansch. Revanschlystenheten har lett till en uppfattning om att ju fler man dödar, desto bättre är det. På så vis kan till exempel inte IS återuppstå, går resonemanget.

– Den enda teknik som utredare i Irak behärskar är att tvinga fram erkännanden. I nästan alla länder som har rättssystem som bygger på erkännanden förekommer tortyr. Om förhörsledaren bara kan göra sitt arbete genom att tvinga fram ett erkännande kommer den göra allt för att tvinga fram det, säger Belkis Wille.

"Skadar EU:s agenda"

I läger i nordöstra Syrien sitter nu flera tusentals IS-fångar och misstänkta IS-anhängare. Här lever  de utländska IS-anhängarna och medborgarna som anslutit sig till IS. Utländska medborgarna vars regeringar inte vill hämta hem dem måste förr eller senaste ta vägen nånstans, menar Belkis Wille.

– Vi har blivit allt mer oroliga, inte bara för rättegångarna som redan pågår i Irak, utan för risken att det stora antalet som sitter frihetsberövade i nordöstra Syrien kommer utelämnas till Irak när deras regeringar vägrar ta hem dem, säger Belkis Wille.

Att utelämna någon till Irak är enligt HRW olagligt. FN:s konvention mot tortyr förbjuder utelämnande till länder där personen kan komma att riskera tortyr och dödsstraff. I en europeiska kontext går det även emot EU:s lagar mot dödsstraffet, säger Belkis Wille.

Hon menar att det kraftigt skadar agendan om att utrota dödsstraffet att utelämna sina egna medborgare till ett land som tillämpar det. Samtidigt ser hon det som det mest sannolika. Frankrike har redan gjort det och mött stark kritik.

Nu har det även bekräftats att Sverige, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Frankrike och Storbritannien planerar att se över möjligheten att utreda brott i Irak. Svenska experter på tjänstemannanivå besökte i förra veckan huvudstaden Baghdad för att diskutera hur det skulle kunna se ut. Irak är dock skeptiska och har sagt att de föredrar att bara lagföra sina egna medborgare.

– Om europeiska regeringar vill börja skicka sina medborgare från nordöstra Syrien till Irak borde de verkligen titta på hur de kan hjälpa till att förbättra rättegångarna, säger Belkis Wille.

Bra byte för Assad

Men vad är då alternativen? En lösning hade kunnat vara att stötta SDF-alliansen (Syriska demokratiska styrkorna) i nordöstra Syrien så att människor inte utelämnas till Irak och inte riskerar att utelämnas till Irak. Men SDF har flera gånger sagt att de varken vill eller kan utreda brott. De vill, liksom USA, EU-länder ska ta tillbaka sina medborgare med IS-kopplingar. Totalt är det 10 000 personer med IS-koppling som hålls av kurderna, varav 2 000 européer. SDF:s rättssystem är basalt och resurserna knappa, menar Belkis Wille. Vad de har kunnat fram till nu är att hålla människor instängda.

Belkis Wille pekar också ut en rad politiska problem som står vägen för ett sådant samarbete med SDF-alliansen. I den världsordning som vi har idag pratar regeringar med regeringar. SDF i Syrien är inte en internationellt erkänd regering, även om de kontrollerar de områden där flest utländska IS-resenärer och medborgare befinner sig. Den erkända regeringen i det här fallet är Assads, säger Belkis Wille.

– Ett annat politiskt problemet är att även om SDF i framtiden skulle ha kapacitet att utreda och lagföra de här individerna så skulle det om Assad återtar kontrollen över de här områdena kunna uppstå stora problem. Vad skulle då hända med de som sitter fängslade i nordöstra Syrien? frågar sig Belkis Wille retoriskt innan hon fortsätter:

– De utländska fångarna skulle då vara ett väldigt bra byte för Assad och något som hans regim skulle kunna utnyttja i framtiden, säger Belkis Wille.

När nu Turkiet har inlett en offensiv i nordöstra Syrien är det inte längre ett lika avlägset scenario. SDF har redan inlett ett samarbete med den syriska militären mot de turkiska styrkorna. Rysslands inflytande har ökat när USA har backat, och IS-fångar har redan rymt.

Om de syriska regeringsstyrkorna skulle ta över lägren vet ingen vad som händer med de som sitter där: EU-medborgare, syrier, skyldig, eller oskyldig.

Vill ge andra hopp

På Civil right defenders kontor i Stockholm hoppas Ali att den anmälan han varit med och lämnat in ska skänka andra hopp. Både syrier och irakier som upplevt tortyr eller förtryck kommer se att det går att få upprättelse. Ali kallar de politiska fångar som fortfarande sitter i Assads fängelser för ”levande döda”. Där kommer de sitta tills något förändras.

– Det är omöjligt att ställa makthavare till svars i Syrien, säger Ali.

Att återvända är för honom otänkbart. Inte bara så länge Assad är kvar vid makten, utan så länge som någon från regimens armé sitter kvar i makthavande position. Han upprörs över att se när andra inte får det skydd de behöver. Själv har han permanent uppehållstillstånd.

Många från Syrien och Irak är rädda för regeringar och myndigheter, menar han.

– Jag hoppas att svenska myndigheter och politiker ska se till att alla som har det riskabelt på riktigt – inte bara de som har ett dokument från regimen där det uttryckligen står att ”vi vill åt den här personen” – får det skydd de behöver. Jag hoppas också att Sverige ska informera syrier, eller irakier, att de kan anmäla vad de upplevt i Sverige, säger Ali.

Alis förhoppning är att den process de inlett med anmälan kommer att avslöja skyldiga krigsförbrytare som nu är i Europa. Tanken på att de ska slippa undan väcker obehag och oro. Han är också kritisk till Migrationsverkets sätt att handlägga ärenden. Det är ofta godtyckligt och förståelsen för någons skyddsbehov saknas ofta. Allt beror på vilken handläggare du får, menar Ali.

– Det finns de som aldrig kommer röras av regimen som får skydd och allt de behöver i Sverige. Men sedan finns det de som har det jättesvårt och som inte får samma stöd, säger Ali.