Vad har vi för ansvar för barnen och våra medborgare som är fast i Syrien och Irak? IS, terrorism och migration har blivit laddade frågor de senaste åren och debatten i Sverige är polariserad. I detta zoom reder Syre ut de olika perspektiven på hur återvändare från krigen i Syrien och Irak kan hanteras.
Moderaternas besked har varit glasklart från dag ett: ”Vi kommer aldrig att medverka till att den som anslutit sig till IS i Syrien eller Irak och som brutit mot allt som vårt land står för kommer till Sverige. Inte ens som medföljande förälder,” skriver Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och partiets utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark i en debattartikel publicerad av Expressen i augusti.
Kristersson och Wallmark menar att om vi tar hem barnen till Sverige, kommer föräldrarna oundvikligen efter. Att separera barn och föräldrar som befinner sig utomlands är i det närmaste omöjligt. Slutsatsen blir därmed att barnen, föräldrarna och alla andra ska vara kvar i Syrien och Irak tills vidare. De förespråkar en internationell tribunal och att de skyldiga ska ställas till svars. Men inte här, utan där.
Ola Mattson på svenska Rädda barnen gör delvis samma, men samtidigt motsatt analys. På plats i lägren råder en sådan situation att det är omöjligt att genomföra de juridiska processer som krävs för att separera föräldrar och barn. Här styr heller ingen stat utan aktörer som stora delar av det internationella samfundet beslutat sig för att samarbeta med i kampen mot IS, bland annat syriska SDF och kurdiska YPG.
Å andra sidan anser Ola Mattsson att Sverige har kapacitet och förmåga att hämta hem barn, föräldrar och anhöriga, trots IS-anknytning. Han menar att ansvaret är etiskt och moraliskt, även om det inte är juridiskt. Medborgarskap och anknytning måste dock utredas noga innan någon flyttas till Sverige eller ett annat land.
– Enligt barnkonventionen har man ett ansvar för att barnen får tillgång till sina grundläggande rättigheter. Det hjälper även andra barn i regionen om man gör det. Resurserna är mycket knappa på plats, säger Ola Mattsson och tillägger:
– Om vi ska lyckas bryta den våldsspiral vi ser är det ett bra sätt att börja med barnen.
Långsam process
Undernärda barn, smutsvita tältläger och kvinnor i heltäckande svarta kläder. Lägret al-Hol har knappast undgått någon. Det var härifrån Michael Skråmos barnbarn hämtades, via irakiska Erbil, något som fick stor medial uppmärksamhet i våras. Sedan dess har inte mycket hänt, menar Måns Molander, Human Rights Watch Sverigechef.
– Det verkar mest som att de hämtades hem för att man skulle slippa ifrån diskussionen, säger Måns Molander.
I en skriftlig kommentar till Syre säger UD:s presskommunikatör att ”Vi arbetar metodiskt för barnens bästa, och om möjligt ska de föras till Sverige. Varje fall måste hanteras individuellt. Det är viktigt att frågan hanteras rättssäkert, i enlighet med folkrätten och svenska lagar, med barnens bästa i fokus. UD har kontakt med alla relevanta aktörer som behöver vara inblandande för att barnen ska kunna få den hjälp som krävs”.
Ingen förnekar att det är en komplicerad situation, menar Ola Mattsson på svenska Rädda barnen. Men det har tagit orimligt lång tid för Sverige att agera. Situationen i lägren är osanitär, det råder brist på vatten och temperaturerna under sommarhalvåret är höga.
– Det här har varit känt i flera år. Vi har uppmärksammat regeringen på det i direkt dialog i mer än ett års tid, säger Ola Mattson.
Ny våg av oroligheter
När Turkiet nu ska gå in i norra Syrien är oron stor för att konflikten ska blossa upp igen, något som kommer påverka de som sitter instängda i läger i regionen. Det kan också driva fler på flykt. USA har genom att ge Turkiet grönt ljus svikit dem som hittills varit allierade i kampen mot IS, som de syriska SDF-styrkorna och kurdiska YPG. Turkiet ser å sin sida YPG som en terrororganisation. Enligt Erdogan ska Turkiet nu ta över kampen mot IS i regionen, samtidigt som SDF-styrkorna varnar för att manövern kan leda till fullskaligt krig.
Svenska myndigheter och dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) har kritiserats hårt av humanitära organisationer, bland annat svenska Rädda barnen, för sitt långsamma agerande för att få hem svenskar och barn med svensk anknytning. I april i år sa Margot Wallström att barnen ska hämtas hem i den mån det är möjligt. Men sedan dess har inte mycket hänt. Nu oroas utrikesminister Ann Linde (S) för utvecklingen i regionen.
– Ännu mer militärt våld löser inte Syrienkonflikten. Det här är negativt på alla sätt och konsekvenserna kan bli väldigt stora, både för dem som påverkas direkt och för hela Mellanöstern, säger hon till SVT.
Gör olika analyser
IS, terrorism och migration har blivit extremt laddade frågor de senaste åren. I Sverige har debatten blivit polariserad. Väldigt förenklat beskylls partier åt vänster av partier högerut för att vara slapphänta och naiva, samtidigt som flera partier längre högerut vill stänga gränser och låta bli att hämta hem såväl barn som vuxna.
Men vad är egentligen bäst, ur säkerhetsperspektiv? De amerikanska myndigheterna gör en helt annan analys av säkerhetsaspekten än många svenska politiker och EU-länder, påpekar Ola Mattsson.
– Det är intressant att jämföra den tes som drivs i den svenska debatten av svenska politiker med den i USA – ett land som vi annars sällan delar bedömning med i de här frågorna. USA och Trump menar att det ur ett rent säkerhetsperspektiv är viktigt att ta människorna från de här områdena och till sina hemländer. Vi kan bara konstatera att här verkar världssamfundets olika aktörer ha helt olika uppfattning och komma till helt olika slutsatser, säger Ola Mattson och fortsätter:
– Vår utgångspunkt är att den internationella humanitära rätten måste upprätthållas. Det betyder att alla som är misstänkta för krigsförbrytelser i Syrien ska ställas till svars. Det är viktigt för upprättelse för offren, men också för att som humanitär organisation fortsätta säkerställa skyddet för oss i internationella eller lokala konflikter.
USA:s president Donald Trump hotade i slutet på augusti med att dumpa IS-krigare i de europeiska länder de kommer från.
– Om inte Europa tar dem har jag inget annat val än att släppa dem i de länder de kom från, vilket är Tyskland, Frankrike och andra platser, sa den amerikanska presidenten enligt tidningen Business Insider.
Diskussionen om att hämta eller inte hämta hem IS-krigare och anhöriga verkar baserad på en ganska grund säkerhetsanalys, säger Ola Mattsson. Världssamfundets olika aktörer kommer fram till helt olika slutsatser.
– Vår utgångspunkt är barns rättigheter. Barnen har rätt att komma hem. Sverige har förmåga att både utreda krigsbrott och barnens sociala situation, säger Ola Mattsson.
Inte bli en fristad
En anledning som lyfts fram för att inte hämta hem IS-krigare är att Sverige inte ska bli en fristad för IS-krigare eller på andra sätt en grogrund för radikalisering. Argumenten bygger på att genom att utestänga detta farliga, ofattbara och på alla sätt oförsvarbara så ska vi som är här skyddas. Men att ställa alla sidor till svars är på samma gång något som anses viktigt. Budskapen blir motsägelsefulla.
– Vi tycker att det bästa sättet att garantera en rättssäker prövning är att ta hem människor, säger Måns Molander och fortsätter:
– Jag kan inte se att det skulle bli en fristad för IS-krigare. I det begreppet ingår det straffrihet för brott som begåtts och det är det ingen som föreslår.
Han menar att utifrån deras perspektiv ska IS-krigare behandlas som alla andra människor. Krav på rättssäkerhet kan inte kompromissas med: bevis krävs. Och det måste gälla alla sidor.
– Man ska behandla IS-sidan på samma sätt som andra människor. Det är en allvarlig situation om krigsförbrytare går lösa och det är inte så vi vill ha det. Jag kan förstå att det kan vara en oacceptabel situation, när människor från Jugoslavientiden berättar att de kunde möta sin torterare på Ica eller Konsum då de kommit hit och ingen ställde dem till svars. Den situationen är inte heller acceptabel, säger Måns Molander.
Undvika radikalisering
När det kommer till att undvika att fler människor radikaliseras, pekar Måns Molander ut Assadregimen som den största orsaken till att extremistgrupper först fick fäste i Syrien. Så länge regimen inte ställts till svars för brott kvarstår anledningarna till vedergällning, hämnd och nya oppositionsgrupperingar.
– Assadregimen har själva skapat en grogrund för radikalisering genom den systematiska tortyr och dödande av civila som regimen inledde när protesterna startade, säger Måns Molander.
Henrik Attorps, senior åklagare på Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet, vill inte uttala sig om vad Sverige bör och inte bör göra. Att hämta hem eller inte hämta hem personer med svensk anknytning är en politisk fråga. I lägren lever barn, misstänkta IS-terrorister och krigsförbrytare sida vid sida.
– Det handlar ibland om små barn som lever tillsammans med extremister. I lägren är situationen osäker och farlig, vilket kan innebära en fortsatt grund för radikalisering, säger han.
