Projektet The Ocean Cleanup har för första gången lyckats samla in skräp från den stora plastkräphögen i Stilla havet. Men kritiker tycker att de missar knäckfrågan, utsläppet.
Boyan Slat gjorde sin första skiss på den teknik som nu lyckats samla in plastskräp i Stilla havet på en servett, då gick han fortfarande på gymnasiet.
Åtta år senare kan han skörda sin första stora framgång. Ett lyckat test med den anordning som skapat rubriker världen över och fått journalister att kalla honom för ”geni”.
Idén är enkel men att realisera den i Stilla havets stormiga vatten, desto svårare. Anordningen utgörs av en flera hundra meter lång båge. En båge gjord av ett långt rör som förflyttar sig med havsströmmarna, något snabbare än det plastskräp som också flyter med strömmarna. På så sätt ansamlas skräpet och kan efter en tid plockas upp av en sopbåt, som med jämna mellanrum kommer på besök.
Målet är att rensa de fem stora plastskräpshögar som bildats i världshaven på grund av strömvirvlar.
Ett första test genomfördes i Stilla havet hösten 2018. Plast föll över anordningen som också kom att brytas i två delar – innan den fick transporteras tillbaka till San Francisco igen.
”Vi är införstådda med att sådana här motgångar är oundvikliga när ny teknologi ska tas fram i snabb takt. Vi förväntar oss att vara tillbaka med nya tester senare i år”, skrev då TheOcean Cleanup project i ett uttalande.
Nytt försök blev en framgång
I juni var det dags igen, den här gången startade färden utanför Vancouver i Canada. Efter ett par justeringar under resans gång, annonserade The Ocean Cleanup på onsdagen att försöket gått bra. På Twitter visade en stolt Boyan Slat upp en del av fångsten, fiskenät och plastföremål. Men också ett däck – som han passade på att fråga om inte någon saknade.
Som Syre rapporterade i måndags, är The Ocean Cleanup också aktuell med en studie som ger en alternativ förklaring till var allt plastskräp som varje år tros läcka till haven tar vägen.
Av de 8 miljoner ton plast som uppskattas hamna i havet varje år är det bara en bråkdel som syns flyta på havets yta.
Den dominerande teorin är att den övriga plasten snabbt finfördelas till mikroplast eller sjunker ned till havets botten, där det långsamt bryts ned.
Men den teorin ifrågasätts av The Ocean Cleanups studie, som pekar på att lejonparten av plasten blir kvar nära land, där det tidvis också sköljs upp längs kusterna. En stor del sjunker också och gömmer sig i sedimentsbotten. Av de plastförmål som når de stora plastskräpshögarna är det främst större bitar som färdats under lång tid, ibland upp till årtionden, enligt The Ocean Cleanup.
Möter kritik
När plasten väl bryts ned faller den som aska mot botten – om den inte plockas upp innan dess vill säga. Att studien passar in i The Ocean Cleanups narrativ, att det är värt att satsa stora resurser på att städa upp de stora plastskräphögarna innan de blir större och plasten blir till mikroplast, har påpekats av några forskare, som anser att projektet tar fokus från vad de ser som knäckfrågan, hur plasten ska sluta läcka ut i haven.
Å andra sidan kan rapporten också läsas som ett försvar för mindre kostnadskrävande insatser vid kustområdena, där det marina djurlivet är desto större än ute till havs.
Själv ser Boyan Slate ingen motsättning mellan de olika insatserna, utan säger till The New Yorker ”att alla behövs”.
– Fynden visar att förebyggande insatser också är viktiga. Om vi ska rensa kusterna, måste kranen stängas av. Det större budskapet är att vi behöver göra allt, vilket inkluderar all plast i miljön, från plastskräphögar till bergen.
The ocean cleanup project har också kritiserats från forskarhåll om att kunna störa det marina livet. Något som de själva säger sig kunna undvika.
