Nyliberallismen är i kris, och högerpopulismen vinner mark. Kan även vänstern i denna tid av maktskifte använda sig av populism som strategi? Belgiska statsvetarprofessorn Chantal Mouffe tror det. I måndags besökte hon Folkoperan i Stockholm.
”Till vänsterpopulismens försvar” heter hennes nya bok som i år kommit ut på svenska. Belgiska Chantal Mouffe, professor i politisk teori vid University of Westminster i London driver tesen att det nyliberala systemet under de senaste årtiondena har börjat tappa mark till förmån för de högerpopulistiska rörelsernas framväxt, och att vänsterns har en chans att ta vara på tillfället med samma metod: populism.
– Jag ser boken som ett politiskt ingripande, sprunget ur en känsla av att det är bråttom nu. Vi har ett populistiskt tillfälle, och med populism menar jag inte någon ideologi eller särskild politisk inriktning, utan en strategi, som kan ta många former och är kompatibel med demokrati, säger hon från Folkoperans scen.
Hon beskriver utvecklingen som att Europas socialdemokratiska partier har konverterat till nyliberalism.
– Vi borde inte ens prata om socialdemokratiska partier, de är socialliberala. Genom att gynna medelklassen och svika arbetarklassen är de ansvariga för högerpopulismen.
"Obscen ojämlikhet"
Makten finns i stället hos ett privilegierat fåtal, säger Mouffe, och kallar situationen en oligarki, där demokratiska ideal som jämlikhet har urholkats.
– Vi har sett en exponentiell ökning av ojämlikhet, som inte bara påverkar arbetarklassen utan stora delar av medelklassen. […] Visst fanns ojämlikhet under den socialdemokratiska hegemonin, men aldrig sådana obscena ojämlikheter, säger hon.
Motståndet har tenderat att komma från högerpopulistiska partier, som talar till massorna som känner sig svikna av vänstern, fortsätter Chantal Mouffe:
– Många känner att de högerpopulistiska partierna är de enda som förstår ens problem. Socialdemokratiska partier bryr sig inte om dem. De resonerar att ”vi ska ge tillbaka folkets röst som fråntagits folket av eliten”.
I populism, höger som vänster, ingår att identifiera och ena ett ”folk” som särskiljs från en elit, menar Mouffe.
– Vad de socialdemokratiska partierna inte kan se är att många av kraven är demokratiska, och kräver ett demokratiskt svar. Vi demoniserar i stället högerpopulisterna som rasister och sexister.
Vänstern ägnar sig åt moralism i stället för att bemöta anspråken, enligt Mouffe.
– Att kalla högerpopulisterna obildade är ett bekvämt sätt för vänstern att diskvalificera dem. Men jag tror det är väldigt farligt. Franska vänstern sa till exemepel att Marine le Pens väljare aldrig hade röstat på Mélenchon [socialistisk presidentkandidat 2017, reds anm], men det stämmer inte, säger hon.
Radikal reformism
Den populistiska frontlinjen, menar Mouffe, ligger mellan eliten eller oligarkerna och folket. Hon kallas ofta postmarxist, och placerar i analysens centrum inte människors roll i ekonomin, utan politiken, och möjligheten att skapa allianser mellan olika kamper, och bygga koalitioner.
Hon söker inte revolution, utan vill verka inom den liberala demokratin.
– Jag kallar det radikal reformism, det handlar om att omvandla demokratin. Målet med vänsterpopulism är inte att etablera ett populistiskt styre, utan en återskapad och fördjupad demokrati. Populism är receptet.
För att lyckas med en mer folkligt förankrad liberal demokrati behöver politiken bli mer konfrontativ, och laddas med känslor, tror Mouffe:
– Politik behöver resonera med känslor. Vänstern tror att det är nåt som högern ska ägna sig åt, medan vänstern själva använder argument.
Hon fortsätter:
– Om vi inte försöker erbjuda ett alternativ lämnar vi spelplanen åt högerpopulisterna.
Bland Chantal Mouffes exempel på framgångsrik vänsterpopulism i dag finns Occupy-rörelsen, spanska vänsterpartiet Podemos, brittiska Labourledaren Jeremy Corbyn och amerikanska demokratiska presidentkandidaten Bernie Sanders. Hon återkommer till att behovet brådskar, och nämner amerikanska demokraten Alexandria Ocasio-Cortez Green new deal som ett bra exempel på att sociala frågan och planetens framtid behöver hänga samman.
– Bland vinnarna i det nyliberala globaliserade världen finns också människor med barn och barnbarn. De kan inse vad systemet kommer göra för dem. Så projektet kan också vara attraktivt för dem.
Ovanstående text är ett sammandrag från Chantal Mouffes föreläsning på Folkoperan 30 september.