Runtom i världen projekteras det för gruvor i jakten på att möta en ökande efterfrågan på batterimineraler. Även i djuphaven finns det planer på att ta upp de polymetalliska noduler som vilar på havsbotten.

Verksamheter som riskerar att utplåna flera av havens invånare och bidra till avskogning och att dricksvatten förgiftas. Gruvdriftens negativa miljöpåverkan motiveras inte sällan med att gruvorna behövs för att hejda den globala upphettningen, då metallerna utgör viktiga komponenter i batterier och den teknik som används för att producera förnybar energi.

Men hur avgörande nya gruvor är för omställningen, är omtvistat. Det visar en ny rapport från organisationerna Waronwant och London mining network.

”Förnybar energi är för närvarande inte den främsta drivkraften för någon av de kritiska metallerna… byggande, flyget, kärnteknik, elektronik och vapenindustrin är bland de många destruktiva verksamheterna som metallerna levereras till”, skriver rapportförfattarna och citerar en vetenskaplig studie från 2018.

Forskarna bakom studien som citerats har analyserat vilka drivkrafterna till den ökade efterfrågan är. Vad gäller koppar är det starkt kopplat till ekonomisk tillväxt, även om teknologier som använder förnybar energi också behöver koppar, spås den främsta drivkraften till ökad efterfrågan även i framtiden vara byggandet.

Efterfrågan spås öka

Vad gäller nyckelmetallerna i batterier, litium, kobolt och nickel spås efterfrågan också öka. En efterfrågan som främst drivs av elbilstillverkningen och som inte hade behövts i samma enorma omfattning om den i högre grad gick till kollektivtrafik eller förnybar energi.

”Det måste kritiskt granskas vilka av dessa användningsområden som bäst möter behovet av energirättvisa och energitillgång, istället för en fortsättning av en modell av orättvis konsumtion som drivs av världens rikaste”, skriver rapportförfattarna.

Att metallerna behövs för batteritillverkning och i viss mån de teknologier som används för att producera förnybar energi, används av gruvbolagen som ett sätt att grönmåla sin verksamhet, menar rapportförfattarna vidare:

”Det hjälper dem att dölja den skada, de övergrepp och de överträdelser mot de mänskliga rättigheterna som hör till extravism, skriver de.”

Konflikter i gruvornas spår

Rapportförfattarna citerar också AJ Atlas, en interaktiv databas som kartlägger miljörelaterade konflikter – där det framkommer att av de 2,865 konflikter som dokumenterats till och med slutet av augusti kan 260 kopplas till utvinningen av kritiska metaller, det vill säga metaller som används inom den högteknologiska industrin. Även om det i dag är färre än de som kan kopplas till utvinningen av fossila bränslen, är det ett antal som kan förväntas öka i takt med att gruvbolagen expanderar.

Rapportförfattarna gör också en serie interaktiva nedslag på platser där lokala ledare trakasserats och dödats när de motsatt sig gruvor. Men också platser där de vunnit mot gruvbolagen och lyckats återskapa förstörda ekosystem och bevara sitt sätt att leva på.

I Myanmar har Karen-folket deklarerat Salween Peace Park som en plats där de utövar sin kultur som en strategi för att blockera planerna på gruvor och en vattenkraftsanläggning.

I Galicien återplanterar byinvånare träd och återupplivar traditionella sätt att bruka jorden och vattendrag som ett sätt att mota hotet av en planerad tungstensgruva.

I Colombia har Cajamarca-folket stoppat en guldgruva som gett inspiration till en landsomfattande rörelse.

I Finland har invånarna i Selkie efter att omfattande miljöförstörelse från en gruva förgiftat Jukajoki floden, återförvildat vattendraget.