Kissekatten har hetat katt eller något liknande på indoeuropeiska språk i många tusen år. Det kan man se på att ordet för katt är ungefär likadant i flera språk, framför allt flera gamla språk,om sanskrit, litauiska och forngrekiska. Men varifrån kom det? Det tycks ha smugit sig in omärkligt, på tysta tassar, och det finns ingen enighet om ursprunget.
Det urgermanska katton tycks i alla fall vara ett lånord från senlatin, och det latinska ordet kan i sin tur komma från ett gammalt ord för mård eller från ett gammalt ord för klok och listig. Det kan också komma från nubiska kaddîska, som i sin tur kan komma från arabiska qatt.
Det är många tusen år sedan katter började söka sig till människorna, men i Sverige fanns det troligen inga tamkatter förrän tidigast 400–200 år före Kristus. Först på vikingatiden blev de vanliga, när det kom råttor och möss med skeppen, och kanske någon katt som hade smugit sig ombord eller fått följa med för att hålla nere gnagarpopulationen. I början av katternas liv i Norden värderades de högt och den som dödade sin grannes katt fick ett hårt straff. Sen är ju katter bra på att få många ungar, så det gick så att säga inflation i dem så småningom.
Katt är ett av de där djurnamnen som har speciella former för olika kön. En honkatt är ju en katta, och enligt en av de många teorierna om ordets ursprung var det just katta det betydde från början. Vilket vore lite underligt – för den vars gård katten bosatte sig på spelade det väl ganska liten roll om det var Misse eller Missan som bodde där.
Hund betyder däremot i en del sammanhang hanhund, och honhunden är en hynda eller en tik. Det är inget lånord, kanske för att hunden har hängt med oss människor så länge, i 15 000 år, i så stora delar av världen. Latinska canis är släkt med hund, och engelska canine är något som har med hundar att göra.
Men har det inte med kaniner att göra också? Nej, det visar sig vara fel. Kaninens namn verkar komma från en latinsk diminutivform av … ja, man vet inte riktigt vad. Men diminutivformen heter cuniculus, och därav kommer till exempel engelska coney, som man kallade kaniner fram till 1800-talet. Deras ungar kallades rabbits, och varifrån det ordet kom vet inte den engelska etymologiska ordboken. Det kom liksom bara hoppande. Som en liten kanin.
