Mentawaiöarna ligger som en sträng längs med Sumatras västra kust; ett sjuttiotal öar och kobbar i Indiska oceanen, med vita stränder och tät, tropisk regnskog.

Varje dag erbjuds barn en alldeles särskild fritidsverksamhet här, på den största ön Siberuts södra spets. Tanken är att väcka historisk kunskap till liv – från traditionell hantverkskonst, som täljning och vävning, till regnskogens växter och naturmedicin.

– Våra unga skäms för sin kultur, eller tror inte att den spelar roll. Samtidigt mår de allt sämre. De är sårbara och hamnar i droger och våld. Vi ser en koppling däremellan, säger Franciskus Yan, som driver organisationen Suku Mentawai, till TT genom en tolk.

Franciskus Yan tillhör urfolket mentawai, och har bott på Siberut i hela sitt liv. Han växte upp omgiven av de riter och traditioner som hans förfäder praktiserat på ön i årtusenden, arat sabulungan – en spirituell kultur genomborrad av tron på naturens själ.

Den erfarenheten delar han med allt färre på Siberut. Öns urspråk, mentawai, hörs knappt längre.

– Stora språk som indonesiska och mingankabau tar över mer och mer. Den yngre generationen kan inte längre kommunicera med våra byäldste, som bara talar mentawai. Vårt samhälle slits itu, säger han.

Stora språk slår ut de små

Fler än hälften av världens 7 000 talade språk klassas som urspråk av FN-organet Unesco. Trots sina djupa rötter är de ofta små, isolerade och specifika för ett geografiskt område. Samtidigt växer de stora världsspråken – de 23 största talas i dag av runt hälften av jordens befolkning.

Att stora språk sväljer sina mindre grannar är i sig en naturlig process, enligt språkforskaren Niclas Burenhult vid Lunds universitet.

– Men med den europeiska expansionen från 1400-talet och framåt, följt av etablerandet av nationalstater som tenderar att propagera för språklig enhet och globaliseringen, har takten på språkdöden ökat enormt.

För få rum

Att urspråken utarmas märks också på nordligare breddgrader.

– När Patricia Fjellgren var i tjugoårsåldern kände hon att det var något som fattades. Familjens språk var svenska, trots att samiskan fanns djupt rotad i hennes familj – sydsamiska från pappa, nordsamiska från mamma.

När jag umgicks med släkten på min mammas sida kändes det som att jag inte var hel, säger hon. Jag saknade samiskan. Språket är ju som luften vi andas.

Sverige är hem till flera olika samiska språk, eller dialekter av desamma. Alla är utrotningshotade, enligt Unesco. Sydsamiskan, till exempel, talas enligt Sametinget bara av runt 5 00 människor; pitesamiskan av mellan 10 och 20.

Kurser på universitetet blev Patricia Fjellgrens väg till sina två modersmål. I dag jobbar hon med Giron Sámi teáhter – en språkcirkus riktad till barn, som använder kroppens rörelser för att väcka lusten för samiska.

– Det är i samiska rum, där vi får möta varandra, som det händer. Där kommer språket till liv. Men de är för få, säger hon.

Språk som dör

Ett språk räknas som utrotat när ingen nu levande människa bemästrar det. Det händer allt oftare, enligt Unesco, som uppskattar att ett språk dör med sin sista talare varannan vecka. Om 100 år kan mellan hälften och 90 procent av världens alla språk vara utrotade.

Utan medvetna insatser på lokal och nationell nivå är det mycket svårt att rädda ett döende språk, enligt Niclas Burenhult, även om det finns positiva exempel. Förlusten är särskilt stor när språket aldrig har dokumenterats och på så vis bevarats för eftervärlden.

– Världens språkliga mångfald är en av våra viktigaste källor till kunskap om människans varierande livsvillkor, hennes historia på jorden och hennes unika anpassningsförmåga. Ett förlorat språk är en enorm kunskapsförlust för mänskligheten, säger han.

En värld försvinner

FN har utnämnt 2019 till det internationella året för urspråk. På Siberut ska det firas med en världspremiär – den första ordboken på mentawai. För det måste allt dokumenteras; alla stavelser, böjningar, legender och myter.

– Vi har redan samlat in 120 olika berättelser inom traditionell, muntlig mentawai-litteratur. Kanske kan de komma till nytta för framtida generationer, säger Franciskus Yan.

Patricia Fjellgren vet att det finns ett starkt intresse för samiskan. Men hon ser också hur det görs för lite, och för långsamt, för att språket ska klättra över generationsgränserna.

– Det har hänt mycket de senaste åren. Men det kommer ju inte att räcka. I Härjedalen, där jag kommer ifrån, är alla som talar samiska som modersmål över 60 år, säger hon.

– När de försvinner, försvinner en hel värld med dem.