Temperaturen stiger på jorden. Johanna Deinum gör en genomgång av energianvändning, utsläpp och energipolitik och konstaterar att mer kärnkraft inte kommer att lösa problemen.
DEBATT. I juni 2025 låg koldioxidhalten i atmosfären på rekordnivå, 430 ppm, sannolikt förvärrad av en plötslig minskning av markens koldioxidupptag, delvis på grund av El Niño och intensiva skogsbränder. Det är inte förvånande att den globala temperaturen i år för närvarande är i linje med 2023, som var det näst varmaste året någonsin, enligt nya uppgifter från Copernicus Climate change service (C3S). Har det påverkat Sveriges energipolitik?
Nu, i början av 2026, finns inte alla uppgifter för 2025 tillgängliga, och därför presenteras data från 2024 i graferna. Preliminära data för elproduktion och användning finns, men ännu inte för energi generellt. Tyvärr verkar siffrorna preliminärt inte har ändrats så mycket. År 2024 nådde jordens energiförbrukning från fossila bränslen rekordhöga nivåer, med kol, brunkol, olja och gas på toppnivåer, högre än någonsin i mänsklighetens historia. Globalt stod de fossila bränslena för sammanlagt 87 procent av det totala globala energibehovet. I Sverige var det 28 procent, se graf C. Ändå är läget i Sverige långt från utsläppsmålet, och det blir allt svårare att nå det målet inom rimlig tid. Därför känns det angeläget att närmare titta på Sveriges energiläge. Syre skrev att industrin enligt Energimyndigheten står för en tredjedel av alla utsläpp inom Sverige. Hur har de räknat? Det står utsläpp, inte energiförbrukning. Om man vill åstadkomma en förändring är faktiska, korrekta uppgifter avgörande.
Energiläget i Sverige 2024
I graf A, B, C och D nedan finns data från 2024 för Sverige. Skalan i del A, B, C och D är densamma, så man kan direkt jämföra höjden på staplarna. Den totala elproduktionen var 169 TWh, graf A, medan all energi som tillfördes till energiförsörjningen motsvarade 546 TWh (graf C). Jämför man data från 2024 med data från 2023 och 2022 ses knappast någon förbättring.
Produktion av el
Svensk elproduktion, graf A, kom till 38 procent från vattenkraft, till 29 procent från kärnkraft, till 24 procent från vindkraft, och till endast 7 procent från kraftvärme. Av all elektricitetsproduktion bidrog 93 procent inte till direkt CO2-utsläpp. Kärnkraftverken levererade netto 49 TWh el och importen var 5 TWh. Mycket mer skulle ha kommit från nya vindkraftsparker om inte regeringen hade hindrat utbyggnad, förmodligen till stor del beroende på den planerade kärnkraftsutbyggnad.
Användning av el
Den totala elanvändningen (se graf B) var 136 TWh (exklusive 7 TWh till själva elproduktionen). Cirka hälften av all elanvändning, 75,5 TWh är från hushållen och servicesektorn (inklusive 33 TWh för permanenta bostäder och fritidsbostäder), medan mineralutvinning stod för en tredjedel av all elanvändning, och den tredje posten utgjordes av distributions- och överföringsförluster i kraftnäten. Nettoexporten av el till utlandet var 33 TWh, 69 procent av den el som produceras med kärnkraft i Sverige (graf A).
El till trafiken
Elen för vägtransporter utgör än så länge en relativt liten andel – för busstrafik och spårbunden trafik var det endast 2 procent. El till personbilar (cirka 130 000) utgör bara en bråkdel. Om alla de fem miljoner personbilar som finns i Sverige i dag hade drivits med el skulle de använda runt 13 TWh, enligt Vattenfall, det vill säga cirka 8 procent av den totala elproduktionen – ”även om vi i teorin ställer om alla personbilar på en gång behöver vi inte bygga ut mer elproduktion för det”.
Elmotorer är mer effektiva
Omställningen till elbilar går för långsamt och elektrifieringen av biltrafiken har bromsat in. Att använda en bensin eller dieselmotor är mycket ineffektivt, jämfört med en elmotor, som har mycket bättre verkningsgrad – ungefär tre gånger så hög. Dessutom kan elbilar återvinna bromsenergin och ladda batterierna med den, medan de flesta bilar med förbränningsmotor bara producerar värme när de bromsas.
En nackdel med elbilar är att det fortfarande inte finns recyclingsmetoder för batterierna, så att det ”lönar sig”. Det är en hake med alla batterier: alla sällsynta metaller som nu ingår i batterierna med mera, även litium, förmodas snart bli en bristvara (Lästips; Litium: den osannolika berättelsen om vår tids viktigaste metall av Eva Krutmeijer).
Hur effektiv är kärnkraften?
Per capita är Sverige en av de tre största producenterna av el från kärnkraft i världen, efter Finland och Frankrike. Behöver vi verkligen mera kärnkraft?
När man producerar el med kärnkraft uppstår mycket överskottsvärme, som måste kylas bort. Därför placeras kärnkraftverk vid kusten och stora vattendrag. Det är enorma energimängder som inte nyttiggörs. Förlusten uppgick 2024 till motsvarande 91 TWh. Alltså försvann 65 procent av all kärnenergi som producerades som värme ut i Östersjön och Kattegatt. Därtill kommer förlusten i form av oavbruten kylning av det använda kärnbränslet som förvaras på Clab i Oskarshamn och måste kylas i minst 30 år före slutförvaring. Då är det inte inräknat hur mycket energi som går åt för uranbrytning och att få fram anrikat klyvbart uran-235, en tjänst som nu köps från Frankrike, Holland och Storbritannien (Urenco). Dessa energikostnader och utsläpp ingår inte i den svenska kalkylen.
Hur pålitlig är kärnkraften?
Kärnkraft är inte den pålitliga elektricitetskälla som förespråkare brukar hävda. I april i år upptäcktes en spricka i ett rör på reaktor O3 i Oskarshamn, under ett planerat stopp. Då var prognosen att reaktorn skulle återstarta den 15 juni. Men den tidsplanen sprack rejält. Den 20 oktober skrev driftschefen att reaktor O3 fortsatt var avställd på grund av läckagereparation. Efter tre veckor, den 3 november, producerade Sveriges största kärnkraftreaktor O3:an i Oskarshamn äntligen el igen. Men sedan togs O3 ur drift ännu en gång, den 11 december, för felsökning och kompletterande underhållsåtgärder med återstart den 18 december. Reaktorn Forsmark 1 har genomgått en revision och har varit avställd sedan 7 september 2025. Den beräknades vara åter i drift 14 december och det blev 24 december, efter ett avbrott på mer än tre månader.
Total energitillförsel och -användning
Elektricitet är ju bara en del av energibehovet. I graferna C och D presenteras fördelningen av den totalt tillförda energin 545 TWh (ibland omräknat, då 1 Wh= 3600 J). De största energislagen i energisystemet i Sverige var biobränsle (25 procent), kärnbränsle (26 procent ) och råolja och petroleumprodukter (21 procent ). Vattenkraft är också en betydande del (12 procent) av systemet. Vindkraft utgjorde endast 7 procent av den totala tillförda energin. I Sverige har de övriga kraftslagen en mindre andel av den totala energitillförseln än i de flesta andra länder.
Sveriges totala energianvändning, graf D, var cirka 504 TWh, 92 procent av all tillförd energi. Det är oklart vad som händer med de resterande 8 procenten – kan det vara energiexport av olika slag?
Den del av energianvändningen som härrör från el återges i graf D i de gröna stolparna (2, 3, 4) från graf B. Bostäder och service (beräkningstekniskt en restpost som innehåller hushåll, offentlig verksamhet, övrig serviceverksamhet, jordbruk, skogsbruk, fiske och bygg) förbrukar 27 procent, industrin 27 procent och transporter 16 procent. I graf B och D ser man att i sektorn för bostäder och service står el för cirka 40 procent av den totala energianvändningen. Råolja och petroleumprodukter tillförs det svenska energisystemet bland annat för att förse Sverige med drivmedel. En stor andel av råolja som importerats förädlas till bensin och diesel, som används till transport. Om eldrift skulle gälla för all transport, och om elektriciteten framställdes koldioxidfritt, skulle mycket vara vunnet.
Att energitillförsel från kärnenergi är en så stor andel i graf C beror på att den stora värmeförlusten ingår. Om man kunde tillvarata den värmeenergin borde man kunna minska användningen av till exempel biobränsle, som är en stor källa till koldioxidutsläpp. Utsläpp av koldioxid från biobränsle tillför atmosfären koldioxid på samma sätt som fossila bränslen. Varför man inte använder en del av de enorma energimängder som kyls bort har jag inte fått något svar på. Redan på 70-talet fanns det tankar om hur man skulle kunna få en bra värmebuffert för att kunna spara värmeenergin. Energilagringssystem som är integrerade med kärnkraftverk skulle kunna tjäna flera syften. Men inte mycket har hänt i praktiken.
Sveriges energiförbrukning skiljer sig avsevärt från den globala. Men om man även räknar med förbränning av biomassa, se graf C, då bidrar fortfarande 53 procent av all energiproduktion i Sverige till koldioxidutsläpp (graf E), vilket fortfarande är långt från nollutsläppsmålet. Den nuvarande regeringen har inte uppfyllt klimatkraven och Sverige tappar i klimatrankningen.
Energianvändning och utsläpp
Andelen av den totala energianvändningen som inte är el, 368 TWh, kommer till stor del från fossila bränslen och biomassa, som båda ger upphov till koldioxidutsläpp (graf E). I dag kommer merparten av industrins utsläpp av koldioxid från järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier. Utsläppen uppstår främst genom tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp, till exempel från vätgasproduktion och läckage från gasledningar.
Biogena utsläpp av koldioxid
Om man ser på det officiella totala utsläppet, 38,1 Mton koldioxid för Sverige år 2024 är utsläpp från biomassaförbränning inte inräknat, medan förbränning av olja (oljeprodukter) och kol ingår som de stora utsläppskällorna. Men förbränning av biomassa släpper också ut koldioxid, och då blir klimateffekten negativ så länge inte återväxten återställs varje år. Och det gör den inte vad gäller skog. I själva verket släpper kraftverk som förbränner biomassa dessutom ut minst dubbelt så mycket koldioxid som kraftverk som använder metangas, per producerad energienhet (om man framställer el).
Sverige släpper alltså ut väldiga mängder koldioxid från förbränning av biomassa. År 2024 gav förbränning av biomassa i Sverige upphov till utsläpp av drygt 47 miljoner ton biogen koldioxid, se graf E. Därav uppstod ungefär 47 procent inom pappers- och massaindustrin. Då är inte all småskalig vedeldning inräknad. Naturvårdsverket påpekar att småskalig förbränning av ved och pellets är en relativt stor källa till utsläpp av både koldioxid och flera mycket miljö- och hälsoskadliga luftföroreningar, bland annat små partiklar (inklusive sot), polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och dioxiner.
Som Lennart Fernström skrev i en ledare i Syre: ”Att bränna skog och biomassa må ge en illusion av förnybart, men det utarmar ekosystem, frigör koldioxid och skapar nya beroenden av mark och transporter. Det är fossilberoendets logik – i ’grön’ förpackning. Koldioxidutsläppen blir inte mindre, tanken är istället att kol ska fångas upp när nya träd växer upp. Men det tar årtionden och den tiden har vi inte”.
Vad gäller?
När man ser på de stora energikonsumenterna, se graf D, som också står för de största utsläppen av växthusgaser, är det, förutom transporterna, industrin och bostäder och service. Då förstår man att det inte är endast den enskilda medborgarens val som är avgörande. Det behövs en politisk styrning och vilja att förändra systemet för att kunna uppnå en minskning av utsläppen. Det finns ett behov av systemförändringar som kopplar samman individuella tekniska tillvägagångssätt med bredare samhällsomvandling, styrning, politik och sociala rörelser.
Ska vi lyckas minska utsläppen av växthusgaser, då verkar det gälla generellt att vi måste minska konsumtionen och spara på energin, och minska förlusterna, som ju inte är försumbara, i olika led. Främst bör man använda den befintliga energin bättre. Där kan ny teknik hjälpa, till exempel moderna bergvärmepumpar har ett scop-värde mellan 4,0 och 5,5, vilket innebär att de producerar 4 till 5,5 gånger mer värmeenergi än de förbrukar i el. Kanske är eleffektavgiften ett litet steg år rätt håll? När det gäller industri är det väl ekonomi, det vill säga kostnader, som ger incitament att minska förbrukningen. Sverige måste skapa ett långsiktigt hållbart energisystem, och då är statlig styrning oundviklig. Däremot är en satsning på mera kärnkraft om många år ingen lösning på kort sikt.
