Barn och unga i Ukraina har fått utstå stora prövningar under fyra års krig. Nu varnar barnrättsorganisationen Plan international för att en hel generation riskerar att växa upp med djupa psykiska ärr om inte långsiktigt stöd för psykisk hälsa säkras.
Fyra år är en stor del av ett barns liv. Att under så lång tid befinna sig i ett land där det råder krig sätter djupa spår.
– Alla barn i Ukraina delar erfarenheten av att sova i skyddsrum, att inte gå i skolan som vanligt och att klara sig utan el. De har förlorat sin grundläggande trygghet, säger Sven Coppens, chef för Plan internationals humanitära insatser i Ukraina.
Sedan kriget började har organisationen varit på plats och arbetar på flera olika plan för att hjälpa befolkningen, från rent humanitärt stöd till program som stöttar ungas rätt till en utbildning.
Sven Coppens berättar över telefon hur behoven av psykologiskt stöd och en trygg utbildning bara växer i landet.
– Vi möter barn som inte har varit i skolan under fyra års tid, ibland sex år, eftersom covidpandemin också påverkade innan kriget, säger han till Syre.
Psykiska påfrestningar
Insatserna från organisationen handlade till en början om att se till att barn kunde få distansutbildning när de inte kunde vara i skolan. När man förstod att kriget skulle bli långvarigt så såg man istället till att fixa i ordning skyddsrum, så att utbildningen skulle kunna ske ansikte mot ansikte, och där man också kan få psykologiskt stöd.
Kriget har inneburit stora psykiska påfrestningar som satt spår hos de unga (och de vuxna) på flera sätt.
– Nästan hälften av befolkningen uppvisar höga nivåer av stress, och vi vet att obehandlad trauma påverkar barn och unga och deras vårdnadshavare negativt, säger Coppens.
– Det påverkar förmågan att lära sig. Många har höga nivåer av ångest, minnesförlust, och sömnlöshet. Även barn som inte längre befinner sig nära frontlinjen vittnar om hur de fortfarande kan höra bombningarna på natten. Många blir deprimerade och sluter sig inom sig själva.
Han kommer själv ihåg hur han vid ett besök på ett skyddscenter i Charkiv för två år sedan försökte prata med två tjejer som var omkring 15-16 år.
– Det fungerade inte. Vi fick veta att det inte var någon idé att försöka, för de hade förlorat sin talförmåga och helt stängt sig för omvärlden av rädsla för det som pågick runtomkring. Även vid tillfällen då det var lugnare och de hade möjlighet att gå ut så vägrade de. Så de fick inte se något dagsljus. Det var nog den första gången som jag verkligen insåg hur enorm den mentala påfrestningen är, säger Coppens.
Vid ett annat tillfälle pratade han med en 16-årig tjej i Kievområdet, som fått fly från sitt hem och nu kämpade med känslor av isolering och att inte känna sig integrerad i en ny miljö.
– Hon berättade om hur kriget påverkat henne och att hon numera inte tänkte långsiktigt kring sin egen framtid. Det påverkade mig djupt, eftersom jag själv har en 16-årig dotter, säger han.
Satsningar på utbildning och psykologiskt stöd
Efter fyra år av krig och ännu inga tydliga utsikter om ett slut i närtid så är den viktigaste uppgiften nu att förebygga att en hel generation tar permanent skada, menar Coppens.
– De unga är Ukrainas framtid. De är landets humana kapital som måste finnas där när det blir dags att bygga upp landet igen. Men vi ser redan nu att många av de som lämnat landet troligen inte kommer komma tillbaka. De hittar ett nytt hem i sina nya länder. Samtidigt ser vi hur de unga i Ukraina halkar efter i sin utbildning, vilket kommer att påverka nästa generations produktivitet.
– Vi ser redan nu att veteraner som kommer tillbaka från kriget har svårt att integrera sig på nytt, och redan det leder till produktivitetsförluster. Vi behöver investera i barn och unga, som kommer bli landets stöttepelare i återuppbyggnaden. Och det bästa sättet är att investera i utbildning. Vi behöver se till att hålla denna generation vid god hälsa.
Sven Coppens berättar att det internationella stödet till Ukraina som inte klassas som militärt håller på att minska, trots att landet fortfarande får mycket uppmärksamhet.
– Det icke-militära stödet minskar, samtidigt som människors behov av utbildning och säkerhet växer. Det är lite av en ny korseld vi hamnat i.
Samtidigt uttrycker han stor tacksamhet till både svenska folket och politiker, som visat en stor solidaritet och givmildhet mot Ukraina.
– Jag skulle bara vilja säga, fortsätt! Sedan skulle jag också vilja påminna regeringen om att investeringar i människor betalar sig på lång sikt. Vi inser att vi även behöver militärt och säkerhetsrelaterat stöd, men ur ett längre perspektiv så behövs även det andra. Att hålla solidariteten hög lönar sig för alla.
