Årets rapport från Institutet för mänskliga rättigheter lyfter bland annat rätten till social trygghet. Flera ersättningar släpar efter de faktiska kostnadsökningarna och flera föreslagna reformer, såsom den striktare kvalificeringen till socialförsäkringen, riskerar att bli diskriminerande och inte respektera internationella konventioner, konstaterar institutet.
Årets rapport från Institutet för mänskliga rättigheter lyfter en rad olika temaområden. Men några övergripande mönster är återkommande, skriver institutet. Bland annat syns flera brister i lagstiftningsprocessen när de mänskliga rättigheterna berörs. Det handlar om allt från brister i utredningsarbetet, till hur regeringen utformar direktiv och tar till sig av synpunkter från remissinstanser. ”Ofta saknas ordentliga analyser av hur olika rättigheter påverkas”, skriver institutet.
– Vi ser tyvärr rätt många exempel på att man inte gör de här gedigna analyserna av vad de mänskliga rättigheterna betyder och då får man sämre kvalitet på lagstiftningen, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, under en presentation av rapporten under tisdagen.
Han ger exempel på lagstiftningsprocesser som nyligen fått uppmärksammade och kritiserade konsekvenser, såsom utvisningarna av barn vars föräldrar har uppehållstillstånd genom spårbyte, samt den samlade effekten av att inrätta barnfängelser, höja straffen och att sänka straffbarhetsåldern.
”Det är inte frivilliga ambitioner”
– Sverige har förbundit sig att följa flera konventioner om mänskliga rättigheter. De är inte frivilliga ambitioner utan rättsligt bindande skyldigheter som staten måste respektera och förverkliga både i lagstiftning och andra konkreta åtgärder. När vårt samhälle ställs inför stora utmaningar behövs de mänskliga rättigheterna för att säkerställa den enskilde ett starkt rättighetsskydd, säger Fredrik Malmberg i ett pressmeddelande.
Rapporten visar också att det överlag är svårt att få upprättelse i Sverige när man anser att man fått sina rättigheter kränkta.
– Vår årsrapport visar att grundläggande rättigheter inte respekteras för alla i Sverige och att det finns situationer då det är svårt att utkräva ansvar och få upprättelse om man utsätts för allvarliga människorättskränkningar. Det är allvarligt eftersom rättigheter utan fungerande och tillgängliga vägar till prövning och upprättelse förlorar sin betydelse. Det gör också att rättighetskränkningar som till exempel hatbrott mot minoriteter eller våld mot barn på statliga ungdomshem kan fortgå utan åtgärder, säger Fredrik Malmberg.
Social trygghet en mänsklig rättighet
Ett av de fyra tematiska kapitlen i rapporten handlar om rätten till social trygghet. MR-institutet konstaterar att den rätten är en grundläggande mänsklig rättighet.
”Den innebär att människor som på grund av till exempel sjukdom, arbetslöshet, ålderdom och funktionsnedsättning inte kan försörja sig själva får hjälp med grundläggande behov så som mat, kläder och bostad”, skriver man i rapporten.
Men den rättigheten är i dag hotad, menar institutet. Flera nivåer i de sociala ersättningarna släpar efter kostnadsutvecklingen, såsom arbetslöshetsersättningen, assistansersättningen och dagersättningen för asylsökande. Den senare har inte höjts på mer än 30 år och ligger kvar på 71 kronor per dag, och det är ”angeläget” att denna indexeras och anpassas till det faktiska levnadskostnaderna, skriver institutet. Detta är något som även FN:s kommitté för ekonomiska, sociala kulturella rättigheter (ESK-kommittéen) har rekommenderat Sverige att göra, i en granskning genomförd 2024.
Sverige ska nu återrapportera till FN-kommittéen om vad man gör i frågan om trygghetssystemen och det är en av anledningarna till att ämnet lyfts i årets rapport.
– Det finns miniminivåer man inte får hamna under i det grundläggande skyddet, säger Fredrik Malmberg under tisdagens presentation.
Svenskarna oroade
En enkät som Institutet för mänskliga rättigheter genomfört visar att rätten till social trygghet, bostad och hälsa även är de mänskliga rättigheter som flest svenskar upplever som hotade.
Siffrorna visar också att utvecklingen går i fel riktning. Enligt statistik från SCB för 2025 så lever 729 000 personer i materiell och social fattigdom i Sverige, påpekar rapporten. Ensamstående föräldrar är särskilt utsatta. Andelen som lever i materiell och social fattigdom har ökat från 8,1 procent år 2021 till 16,6 procent år 2025. För kvinnor är den siffran nu uppe i 19 procent. Det går i linje med den rapport som Röda korset, Majblomman, Rädda barnen och Hyresgästföreningen släppte under tisdagen och som Syre rapporterat om. Det syns också en stor skillnad mellan inrikes och utrikes födda. Andelen som lever i materiell och social fattigdom är 15,8 procent bland utrikes födda i jämförelse med 4,8 bland inrikes födda.
Rekommenderar ersättningshöjningar och stopp för reformer
För att komma till rätta med problemen rekommenderar MR-institutet Sveriges riksdag och regering att se till att nivåerna på de sociala ersättningarna är tillräckligt höga ”för att uppnå en tillfredsställande levnadsstandard för människor som behöver dem”. Institutet vill också att det görs en översyn så att svensk rätt stämmer överens med den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
MR-institutet vill också att Sverige ratificerar tilläggsprotokoll till FN:s barnkonvention och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen). De handlar om att införa ett klagomålsförfarande, som gör att enskilda personer ska kunna klaga till FN om de anser att deras rättigheter har kränkts. För att man ska kunna göra det måste man först ha försökt att få rätt i Sverige. Och för det krävs det också att Sverige antar klagomålsprotokollen.
MR-institutet ser också med oro på hur flera av regeringens förslag som nu är på gång riskerar att strida mot de mänskliga rättigheterna. Det handlar till exempel om de ökade kraven på kvalificering till de bosättningsbaserade förmånerna inom socialförsäkringen, som föräldrapenning, barnbidrag, omvårdnadsbidrag, sjuk- och aktivitetsersättning, merkostnadsersättning, äldreförsörjningsstöd och bostadsbidrag.
Detta förslag medför ”en risk för diskriminering och kan vara oförenligt med Sveriges människorättsåtaganden”, skriver institutet, som också uppmanar regeringen att inte genomföra förslaget. Även flera andra reformer bedöms kunna få liknande effekt, såsom aktivitetskravet för försörjningsstöd och begränsningar av försörjningsstödet för större hushåll, även kallat bidragstak.
