Det mesta Trump gjort sedan han tillträdde för andra gången handlar om odödlighet, i stort och i smått. Om man förstår det förstår man var han kommer ifrån.
Förra mandatperioden rantade han mest runt, men han följde i alla fall principen att han inte ville delta i några krig. Just detta var väl en av hans trevligare egenskaper.
Den här gången ska han förändra världskartan och vinna priser och utmärkelser och sätta namn och prägel på sådant som är historiskt.
Först har vi de fåniga tingen. Döpa om Gulf of Mexico till Gulf of America och döpa om Kennedy Center till att inkludera ”Trump”. Ingetdera lär finnas kvar när nästa demokratiska president tar över.
Vidare river han The East Wing i Vita huset för att bygga en balsal. Jag är rätt säker på vad han tänker döpa den till.
Sen har vi hans bisarra besatthet av fredspris, som fått andra att bli fåniga för att kunna navigera i hans närhet. Först Fifa:s fredspris, så att han inte blockerar muslimer från att komma till USA för att kolla på fotbollsmatcher, och nu har Maria Machado känt sig tvingad att ge honom sin medalj. Fatta hur rutten han är som tar emot den. Mitt i allt annat brus drunknar det, men medaljen var hennes att ge till barn och barnbarn eller skänka till ett museum eller till och med sälja om hon ville det, men istället tar han det från henne väl medveten om att det rimligtvis är en muta.
På gränsen mellan fånigt och allvarligt är också hoten att ta över Kanada. Ja, man kan säga att ”han menar ju inget med det”, men faktum är att han straffade Kanada med höjda tariffer enbart för att försöka övertyga dem. Han verkade någonstans faktiskt tro att han skulle lyckas.
Sedan har vi de verkligt allvarliga delarna.
Venezuela, Panama och förstås Grönland.
Jag bryr mig inte om Maduro egentligen, även om tankefiguren att USA skickar trupper in i ett annat land för att arrestera deras president är djupt obehaglig. Men detta med att ”ta” Venezuelas olja hade, om det varit vilket annat land som helst, lett till allvarliga konsekvenser. Och jag gissar att han inte alls tänker lämna landet ifrån sig. Nobelpris eller ej. Det hela påminner om Putins ursprungliga plan för Ukraina, som många menar var att installera Yanukovych som puppet-president. Eftersom Trump pratar med både oppositionsledaren Maria Machado och vice-presidenten Delcy Rodriguez verkar det som om han väger vem av dem som kommer att vara mest lojal mot honom. Min gissning är att han kommer att behålla Venezuela utan att utlysa val sin mandattid ut.
Panamakanalen verkar han för nu ha lagt på hyllan, men jag tror inte det varar. Vi var många som hoppades detsamma om Grönland.
Jag kan inte se framför mig hur han ska lyckas ta och behålla Grönland. Den militära delen är förstås enkel. Några tyskar och fransmän och svenskar och Bellman lär inte stoppa en amerikansk invasion, men det kommer att se väldigt illa ut. Stridsvagnar mot Natosoldater och gråtande grönländska barn. Optiken lär bli värre än Tiananmen.
Dessutom är det enbart kongressen som har rätt att förklara krig. Presidenter kan uppenbarligen bomba fiskebåtar och Obama gick in i Libyen utan kongressbeslut, men att starta ett anfallskrig i syfte att erövra mark är att tänja gränserna. Trump kommer inte att bry sig, men det är troligt att generalerna gör det.
Men om vi antar att han ändå på något sätt lyckas ta över ön är nästa fråga hur han ska behålla den. Grönländarna är fortfarande danska medborgare. Knappast något land utom Venezuela kommer att erkänna ön som amerikanskt territorium. Och med tanke på hur enormt impopulärt beslutet är i USA lär nästa president knappast säga “lagt kort ligger”, utan lämna tillbaka ön till dess invånare.
I höst är det val till kongressen, så om ett år är troligen åtminstone representanthuset demokratiskt, och det har makt över statskassan. Det kommer att bli värre innan det blir bättre, säger mig min kristallkula, men det kommer att bli bättre. Fast den har haft fel förr.
Snart dags för vårsådden.
“Freden” i Gaza har hittills inneburit över hundra döda barn.
