Den 1 januari 2020 blev FN:s barnkonvention antagen som lag i Sverige. Trots att mänskliga rättigheter ska framhållas om konventionen står i konflikt med annan lagstiftning blir många barn undantagna dessa rättigheter och barnets bästa beaktas inte, skriver Nathalie Lindén Olivefalk.
DEBATT. Barn i Sverige har blivit värnlösa inför samhället och dess instanser och får stå tillbaka för andra intressen än just barnens bästa. Det är en allvarlig utveckling som åsamkar barn lidande i nuet, äventyrar deras utveckling och får konsekvenser för samhället. Barnkonventionen är sedan 1 januari 2020 svensk lag, och tillsammans har alla vuxna ett ansvar att barnkonventionen efterföljs.
Låt oss se på de konsekvenser som uppstått då lagförändringen om spårbytet togs bort. Små barn som tillräknas som anhöriga till spårbytare kan inte längre få uppehållstillstånd. Barn i beroende av trygghet och sina föräldrar. Barn som etablerat vänskapsband och går i svensk skola, nekas sin rätt till skydd och rätt till liv och att utvecklas. Migrationsminister Johan Forssell vill att regelverket ska vara rimligt och rättvist förstås, och Sverigedemokraterna påpekar att alla som vill förstå, kommer förstå och inse att ett litet barn inte kan utvisas utan sin familj. Men i praktiken blir det så. Barn blir offer för en inhuman migrationspolitik, som inte värdesätter barnens rätt. Det är en politik som bortser från barnets bästa.
Regeringen har också föreslagit att straffbarhetsåldern ska sänkas till 13 år för brott med minst fyra års fängelse. Läget är akut precis som justitieminister Gunnar Strömmer säger. Om vi anser det rätt att sätta barn i fängelse, är läget och synen på barnet oerhört degraderad. När unga tonåringar begår brott behöver resurser läggas på att förstå varför barn hamnar i kriminalitet. Vi måste också rehabilitera de dömda barnen att kunna växa upp och komma tillbaka till ett meningsfullt liv, utan kriminalitet. När barn begår allvarliga brott är det ett misslyckande för hela samhället och många insatser måste samverka; för att förstå och förebygga.
Barnkonventionen som praxis måste följas. Barn så unga som 13 år kan begå hemska brott, men de är fortfarande barn. Samhället har ett ansvar att ge dem förutsättningar att sona sitt brott, men också komma tillbaka till ett liv utan kriminalitet.
Barns rätt till integritet är ytterligare ett område där vi ser hur barnets egen röst blir obetydlig gällande den mediala exponeringen som sker på flera digitala plattformar. Det är ytterst förvånande att se Sveriges television exponera barn helt ohämmat i serien Mammor. Små barn visas upp i syftet att skildra föräldralivet, och en miljonpublik kan ta del av barn i privata situationer, som exempelvis att få beskedet att ens föräldrar ska separera. Här driver författaren och journalisten Caroline Engvall ett enormt viktigt, men tungt arbete, för att belysa och få till en förändring gällande barns exponering i media. Barn får inte exponeras i sitt privata liv för tusentals människor, även om föräldrarna tycker det är rimligt.
När blev det så här? Att vi satte ekonomiska intressen framför barnets bästa? När började vi bortse från att alla barn har samma rättigheter och värde? Politiker ska veta att barn behöver ett särskilt skydd, och stöd. Nuvarande regering bortser från detta. Vi sviker barnen när samhället gång på gång nedprioriterar barnens bästa framför andra intressen, vare sig det är i kommersiella syften eller en hårdare flyktingpolitik.
