Barnombudsmannens årsrapport 2026 som publicerats i dag fokuserar på hedersrelaterat våld och förtryck. I djupintervjuer med 19 ungdomar som utsatts för förtryck så framkommer en bild av att både vara utsatt, men också att inte få tillräckligt med hjälp från samhället.
”När jag började högstadiet blev kontrollen ännu hårdare. Jag var tvungen att ha platstjänst på mobilen så att pappa kunde se var jag var. Jag fick inte ha sociala medier och varje kväll tog pappa min telefon. Det var som att leva i ett fängelse. Jag kunde knappt andas. Jag hade ont i magen varje gång jag skulle hem från skolan. Jag ville inte hem. Jag ville inte tillbaka till den där världen där allt var fel, allt var förbjudet och ingenting jag gjorde någonsin dög.”
Så beskriver en av de intervjuade tjejerna i rapporten sin situation. Men flera av ungdomarna beskriver också att de inte fått tillräckligt stöd eller blivit synliggjorda av av de vuxna i samhället runtomkring dem. Alltför ofta verkar skola och socialtjänst ha missat signalerna.
”Jag kunde gråta framför läraren. Så tog hon, alltså, bara ut från klassrummet och slängde ut mig istället. Det var inte så att det var någon som fångade upp dig i skolan”, berättar en tjej i rapporten. Flera andra berättar om liknande upplevelser: ”Min lärare märkte och såg att jag mådde dåligt och att jag var ledsen. Men de vågade inte fråga”.
Även mötet med socialtjänsten upplevs många gånger som en förminskande upplevelse, om att inte bli tagen på allvar, och att handläggarna lyssnar mer på föräldrars uppgifter, speciellt när dessa uppfattas som samarbetsvilliga och trovärdiga.
”För att kunna våga berätta så behöver jag förtroende, vilket hon inte hade. Istället skickar man mig hem. Istället så väljer man att tro på mina föräldrar som börjar säga att jag hittar på, att jag är knarkare, att jag är hit och dit. Då väljer de att lyssna på dem. De tror att det är de som säger sanningen”, berättar en tjej.
Måste ha rättigheter ”i praktiken”
Barnombudsman Juno Blom skriver i inledningen till rapporten att den syftar till att vara en tydlig vision om vilket samhälle vi vill vara: ”ett samhälle där alla barn inte bara har rättigheter på papper, utan också reella möjligheter att åtnjuta dem i praktiken”.
– Barn som ber om hjälp ska mötas av skydd och stöd – inte av tvekan, misstro eller passivitet. När samhället misslyckas riskerar barn att utsättas för grovt eskalerat våld eller föras ut ur landet och försvinna från det skydd och stöd de har rätt till, säger hon i ett pressmeddelande.
För att komma tillrätta med problemen föreslår Barnombudsmannen en rad åtgärder. Bland annat uppmanar man till att utveckla en nationell modell för återkommande hälsosamtal inom förskola och skola med obligatoriska frågor om våld, hedersrelaterat våld och förtryck, barn- och tvångsäktenskap och könsstympning av flickor. Elevhälsa ska finnas även inom förskolan, som måste vara en aktiv motkraft till hedersnormer och förtryck.
BO vill också förstärka kommunernas ansvar för och möjlighet till att genomföra sanktioner mot personal inom förskola och skola som bryter mot skolans värdegrund och upprätthåller hedersnormer.
En annan åtgärd bör vara att det införs ett nationellt skyddsprogram för dessa barn. ”Barn som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har rätt att få tillgång till ett anpassat och långsiktigt skydd, oavsett var i landet de bor. Ett tydligt regelverk som ska säkerställa att skyddade personuppgifter och skyddad folkbokföring beviljas och bibehålls, så länge det finns minsta risk för utsatthet”, skriver BO.
