Det är inte alltid roligt att bli sannspådd. Det här är ett sådant tillfälle. Hur många gånger varnade väl inte vi Natokritiker för risken med att gå in i en kärnvapenallians ledd av USA? Nu står vi där med skägget i brevlådan. Vilket ansvar tar Natokramarna för situationen?
Redan vid Donald Trumps oproportionerliga krav på 5-procentiga försvarsanslag borde fler ha dragit öronen åt sig. Fem procent av ett lands BNP – är det nån som fattar hur mycket pengar det är? I Sveriges fall handlar det om dryga 300 miljarder kronor, eller mer än en femtedel av hela (!) statsbudgeten. Det skulle kunna bli väldigt många skolor, sjukhus och järnvägsräls för de pengarna.
Sedan tidigare har Nato en upprustningsklausul som kräver att medlemsstaterna successivt utvecklar sin militära kapacitet, oavsett om det är fred eller krig i världen. Borde inte varningsklockorna ha ringt högt där också?
Men om upprustningen var en besk medicin att svälja var det ingenting jämfört med vad som skulle komma, och som nu blivit ett faktum. Nu hotar Natos mäktigaste medlem ett annat Natoland med militär invasion. Sagda Natoland har redan nyligen invaderat ett annat land och kidnappat dess president och hotar en mängd andra länder med likartade invasioner. Så, Trumps utspel ska tas på allvar. Det är alltså den här sortens ledning som vi fått i vår nya militära allians.
Vad säger Natokramarna i det här läget? Jag tycker det är väldigt tyst från herrar Ulf Kristersson (M) och Jimmy Åkesson (SD) och damer Magdalena Andersson (S) och Ebba Busch (KD). De få gånger de uttalar sig handlar det om att sitta still i båten och inte spekulera. Men handlar inte beredskap – militär som civil – just om att förhålla sig till olika scenarier? Då måste det uppenbara kunna sägas: att blotta hotet om en invasion av Grönland visar på vilken olämplig allians vi har dragits in i.
Tänk er ett scenario där V och MP drivit på för att Sverige skulle ansluta sig till en internationell klimatallians ledd av någon som snart utvecklades till en självsvåldig härskare som ställde barocka krav på sina medlemmar. Skulle inte V och MP då få löpa gatlopp dag ut och dag in för detta? Skulle inte varenda politisk debatt handla om hur otroligt korkade V och MP varit som lyckats dupera in Sverige i denna fanatiska klimatfälla? Jag kan mycket väl se det framför mig.
Men nu är det inte där vi är. Trots att Donald Trump är uttalat höger så behöver aldrig svensk höger klä skott för hans göranden och låtanden. Trots att risken var uppenbar att nästa president i USA skulle heta Donald Trump var det ytterst sällan Kristersson-Åkesson-Andersson-Busch fick svara på vad det ville med ett Nato under Trumps ledning. Sällan då, och sällan nu.
Nu står vi där vi står. Kanske havererar allt med att Trump invaderar Danmark från en svensk flygbas i kraft av DCA-avtalet. Då, om inte senare, måste någon våga säga: Nato – vad-var-det-vi-sa?
Åka längdskidor.
Att skänka fredsprismedaljen till Trump. Vilket patetiskt bottennapp.
