Efter Djurrättsalliansens avslöjande och Uppdrag Gransknings program om kycklingarnas situation på Aviagen Swechick har inget hänt med djurhållningen, trots att programmet väckte starka reaktioner. Hur ska samhället ställa om till växtbaserad föda? frågar sig Malin Gustafsson.
DEBATT. Under 2023 arbetade Djurrättsalliansen undercover på det största avelsföretaget inom kycklingindustrin. Våra dolda kameror visade de så kallade avelsdjurens livssituation. Materialet blev grunden för Uppdrag gransknings program Kycklingens pris, som väckte starka reaktioner. I ett uppföljande program konstateras nu att ingenting har hänt i Sverige sedan avslöjandet för två år sedan. I Norge däremot har filmerna bidragit till att förändra hela landets industri, men kommer det innebära någon skillnad för kycklingarna?
Varje år dödas över 100 miljoner kycklingar i Sverige för att bli mat. För att kunna föda fram alla dessa djur finns flera generationer av så kallade avelsdjur inom kycklingindustrin. Kycklingarna som hamnar på våra tallrikar har både föräldrar och mor- och farföräldrar. När det gäller kycklingavel dominerar det multinationella företaget Aviagen den globala marknaden.
Arbetade undercover
När Djurrättsalliansen började undersöka avelsdjurens situation fanns det varken mycket information att hitta eller insyn att få. Därför tog vi anställning och arbetade undercover på företagets svenska del, Aviagen Swechick. Hela 99 procent av svenska kycklingar – som säljs under märken som till exempel Kronfågel och Guldfågeln – härstammar därifrån. Det vi dokumenterade med dolda kameror visar ett systematiskt lidande: hönor och tuppar instängda i smutsiga industristallar, djur med kala kroppar och öppna sår, djur som äter upp varandra levande samt ett rutinmässigt dödande utan bedövning.
Granskningen synliggjorde även det som kallas för broileruppfödningens paradox. Kycklingarna som föds upp för kött är genetiskt avlade för att växa snabbt och dödas redan vid cirka fem veckors ålder. Den vanligaste kycklinghybriden som används kallas Ross 308. Även avelsdjuren bär dessa snabbväxande gener, men måste överleva till könsmogen ålder för att kunna “producera” nästa generation kycklingar. Om de fick äta fritt skulle de växa ihjäl sig. Industrins “lösning” är därför att svälta avelsdjuren. Det vi filmade på Aviagen låg till grund för Uppdrag gransknings program ”Kycklingens pris”, som sändes hösten 2023. I programmets inledning säger SLU-lektorn Jenny Yngvesson: ”Ska ni visa det här på tv? Då får ni varna innan.” Reaktionerna blev starka, även internationellt.
Inget har hänt
I Uppdrag gransknings uppföljande program Älskade kyckling (som publicerades den 4 februari i år) framgår att ingenting har hänt i Sverige sedan avslöjandet för två år sedan. Länsstyrelsen har inte varit på plats och gjort en enda djurskyddskontroll hos Aviagen Swechick, trots att filmerna visade djur som åt varandra levande. I Norge meddelade den norska kycklingbranschen i januari i år att de beslutat att fasa ut så kallade ”snabbväxande kycklingar”, som hybriden Ross 308, och ersätta dem med en något mer ”långsamtväxande” hybrid. I programmet menar både dagligvaruhandeln och djurskyddsorganisationer – som under lång tid jobbat för att industrin ska fasa ut de så kallade snabbväxande hybriderna – att Djurrättsalliansens filmer varit starkt bidragande till beslutet.
Men kommer omställningen i Norge innebära en verklig skillnad för djuren? Nej. Skillnaden i tillväxttakt mellan Ross 308 och de så kallade ”långsamväxande” hybriderna är marginell. Det grundläggande problemet är hela kycklingindustrin – det som djuren utsätts för och tvingas genomlida från födsel till död. Att göra enskilda regleringar i en hel kedja som är fel kommer inte innebära någon lösning ur djurens perspektiv. Att byta till en annan typ av kyckling är att lura människor att tro att de kan äta kyckling med gott samvete, trots att det är allt annat än sant. Men det gynnar däremot branschen som kan fortsätta tjäna pengar på att föda upp och döda kycklingar.
Vinstintressen framför djurrätt
Det handlar om ekonomiska vinstintressen, inte omtanke om djuren. Borde vi överhuvudtaget utsätta djur för detta? Det är en rimlig fråga, men tyvärr sällan en del av samhällsdebatten i samband med våra avslöjanden. I programmet Skavlan & Sverige beskrev nyligen författaren och historikern Rutger Bregman människans behandling av andra djur som vår tids största moraliska katastrof – något framtida historiker sannolikt kommer att döma oss för. Trots det är det få som agerar, eftersom det är obekvämt.
Ja, det kan vara obekvämt att förändra våra matvanor och sätt att leva. Men om vi menar allvar med att stoppa djurens lidande måste vi erkänna att problemet är vår syn på djur som mat, som produkter företag kan tjäna pengar på. Djuren behöver akut en förändring – och då krävs att vi förändrar något hos oss själva, både individuellt och kollektivt.
Ur djurens perspektiv finns inga ”humana” djurfabriker. De måste avvecklas. Det kräver gemensamma och politiska initiativ som exempelvis: växtbaserad mat som norm i offentlig sektor, satsningar på forskning för ett skifte till växtbaserat jordbruk, omställningsstöd till bönder som vill ställa om från djurhållning samt en översyn över hur stöd och bidrag till bönder bör fördelas för att möjliggöra ett livsmedelssystem utan djurutnyttjande.
Redan i dag kan vi som individer ta ställning genom att sluta stödja djurindustrierna och välja växtbaserat – konsekvent. Frågan är inte om framtida generationer kommer att döma oss. Frågan är varför vi fortsatte, trots att vi visste.
