En undersökning från Novus visar att en majoritet av svenska folket vill stoppa tonårsutvisningarna. Detta kan tyckas märkligt när debatten under många år nu handlat om att det behövs en ”stram” migrationspolitik där politiker tävlat om att vara hårdast och kallast. Dessutom har ju en stor majoritet svarat att de vill ta emot färre flyktingar i de årliga mätningar som görs av Som-institutet.
Men det är inte särskilt konstigt. Det är faktiskt precis som vanligt. Människor är medkännande individer i grunden och när de får höra om hur familjers liv raseras, hur barn splittras från sina föräldrar, hur människor som kämpar och sliter tvingas lämna landet – reagerar de. Men när människor på flykt reduceras till siffror eller staplar i statistiken, avhumaniseras, minskar förmågan till solidaritet. Endast då kan en omänsklig flyktingpolitik fortgå.
För många år sedan, när Sverigedemokraterna var nya i riksdagen, pågick en liknande debatt där enskilda fall fick stort genomslag medialt. Även då handlade det om möjligheten för särskilt ömmande fall att inte utvisas. Ett av fallen handlade om 91-åriga Ganna Tjyzjevska som skulle utvisas själv till Ukraina, där hon inte hade någon kvar. Hennes enda släkting bodde i Sverige. Protesterna var stora. Till slut gick till och med Björn Söder ut och krävde att Ganna skulle få stanna. Fallet med tvååriga Hadile väckte också uppmärksamhet. Hon skulle utvisas ensam till Frankrike. Kent Ekeroth (SD) kritiserade utvisningen.
När vi förstår att det handlar om riktiga liv, riktiga människor och riktiga människoöden går det inte att acceptera vad som helst. Inte ens för en sverigedemokrat.
Det syns även i opinionsmätningar. När Som-institutet frågar om inställningen till flyktingar på ett anonymt sätt som fokuserar på antal och inte livsöden, svarar människor mer negativt. Men när Röda korset 2020 ställde frågor som handlade om huruvida barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska, eller personer som är svårt sjuka, ska få en möjlighet att stanna och om barn och föräldrar på flykt som splittras ska ha en möjlighet att återförenas svarade en stor majoritet att de vill det.
Solidaritet mellan människor sker genom möten och förståelse. En stram migrationspolitik med tonårsutvisningar och familjesplittring handlar om motsatsen. Det accepteras i ett samhälle som bygger på murar mellan människor, rädsla och hat. Tonårsutvisningarna är ett symtom på ett samhälle som håller på att förstöras. Engagemanget mot utvisningarna är ett tecken på att det går att välja en annan väg.
Statsvetarprofessorn Ludvig Beckman har rakryggat lämnat Migrationsverkets etiska råd för att inte legitimera en omänsklig politik.
Regeringen sviker sitt löfte om att indexera den eftersatta assistansersättningen.
