Birger Schlaug: Fan ta den som är oenig

Varje år i januari går Folk och Försvars rikskonferens av stapeln. I år fick vi veta av Ulf Kristersson – tack vare en fråga från Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå – att Sverige mycket väl kan samarbeta militärt med ett land som bryter folkrätten.

Då vet vi det, om vi inte visste det förut. Dubbla måttstockar är inte så dumt.



Vi fick vidare veta att Försvarsmakten skall inhandla några tusen kamikazedrönare med sprängkraft som kan nå långt in i fiendeland. Vi som lärt oss att offensiva vapen snarast spär på konflikter och gör oss själva till legitimt mål för fientligt angrepp får lära om. Och det kan vi göra till Försvarsmaktens Youtubekanal där skjutövningar, med fullträffar, musiksätts med Schuberts Ave Maria.

Krig och dödande kan faktiskt ske på ett sobert och kulturellt sätt.

Civilförsvarsminister Bohlin berättade att 20 000 ”skyddsmasker” skall inköpas. Maskerna, meddelades stolt av ministern, skyddar mot radioaktivt nedfall. Vilket ju kan vara en tröst med tanke på att Sverige numera inte vill se FN-förbud mot kärnvapen. Det var för övrigt under Folk och Försvars konferens 2018 som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg meddelade att det ”skulle få konsekvenser” om vi skrev på FN-konventionen. Saab hade en ramorder på dryga 4 miljarder till amerikanska krigsmakten på gång …

I övrigt kunde Amanda Lind, under en intervju, slå fast Miljöpartiets position i frågan om säkerhetspolitik. Partiet anser att det är okej att Sverige är medlem i Nato, att det är bra att vi har en stark svensk vapenindustri och att partiet inte motsätter sig ökningarna av försvarsbudgeten som innebär att 20 procent av statens utgifter går till militären. Allt detta bör glädja Magdalena Andersson. 


Ett övergripande mål för svensk försvarspolitik är att riksdagens partier skall vara eniga. Poetiskt uttryckt: fan ta den som är oenig.

Vilket för övrigt slogs fast på Folk och Försvar redan 2017 då dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) meddelade att den som kritiserade värdlandsavtalet med Nato var ”antagonist som förmodligen har sin bas någon annanstans än i Sverige”.

Sedan dess vågar nästan ingen knysta. Visserligen strider detta mot den liberala samhällsmodellen som vi ska försvara, men lite tystnadskultur och självcensur får vi allt tåla. Liksom lite auktoritärt styre. 



Den ukrainska ambassadören höll ett tal på temat rättvis fred. Hon beklagade att leveranser av vapen från EU försenas genom långsamma processer – jo, det måtte ju vara ett dubbelt helvete att ligga i skyttegravar utan ammunition. Sveriges ÖB påpekade att en snabb fred riskerar att ryssarna vänder sig norrut. En snabb fred skulle således kunna var ett hot mot oss, vilket i klartext betyder att det vore bättre att kriget pågår så länge att de flesta ryska soldater hinner dö, även om det sker till priset att också tiotusentals ukrainska soldater dör eller lemlästas. Det hade varit intressant om något ställt följdfrågor på det temat. Men nu ska vi förstås vara eniga. Och bedriva självcensur.