Regeringens budget för 2026 är ”alltför expansiv” och beslutet att låna till enorma satsningar på försvaret under de kommande åren kommer att begränsa framtida regeringars reformutrymme. Det skriver Finanspolitiska rådet i sin nya rapport, som de själva beskriver som sin ”hittills allvarligaste kritik”.
Varje år presenterar Finanspolitiska rådet en rapport som ska granska om regeringens finanspolitik är långsiktigt hållbar. Nu har 2026 års rapport kommit, och den innehåller enligt dem själva rådets mest allvarliga kritik sedan starten 2007.
Det är både den expansiva budgeten för 2026 och beslutet att låna stora summor till försvarssatsningar de kommande åren som väcker rådets kritik. Dessa ”är tydliga exempel på en bristande respekt för det finanspolitiska ramverkets principer”, skriver rådet i ett pressmeddelande.
”Det innebär att kommande regeringar berövas reformutrymme och att framtida generationer får betala högre räntekostnader, utöver en större kostnadsbörda för årliga försvarsutgifter”, skriver man vidare.
Bryter mot principerna
Lars Heikensten, ordförande i Finanspolitiska rådet, säger till DN att det är just denna typ av kortsiktigt agerande som rådet ska granska. Allvarligast ser han på att försvarsutgifter och Ukrainastöd inte räknas in i det finanspolitiska ramverket, utan ska lånas ”utanför”.
– Här lägger man fram ett ganska stramt ramverk, sedan bryter man rejält mot principerna. Då kan man fråga sig vad det finanspolitiska ramverket egentligen spelar för roll. Vad är kvar?
Det finanspolitiska ramverket
Det finanspolitiska ramverket är en samling regler och principer för Sveriges ekonomiska politik. Reglerna skärptes efter finanskrisen på 90-talet.
I ramverket finns bland annat principer för Sveriges statsbudget. Ett av målen är att ha ett överskottsmål, för att kunna ha en långsiktigt stabil ekonomi.
På senare år har röster lyfts för att slopa överskottsmålet, bland annat med argument om att vissa nödvändiga investeringar, bland annat när det gäller grön omställning, behöver göras med hjälp av lån.
RegeringenKostnaderna kommer istället hamna på kommande generationer, konstaterar han.
– Regeringen hävdar att det är omöjligt att finansiera det här på något annat sätt. Men budgeten visar att det inte stämmer. Pengar finns för sänkt matmoms och jobbskatteavdrag. Det är ett politiskt val man gör, att skjuta upp kostnaderna, säger Heikensten till DN.
Finanspolitiska rådet är också kritiskt till att regeringen har en expansiv budget för år 2026, trots att regeringen förväntar sig en tydlig återhämtning i ekonomin 2026 (vilket vanligtvis brukar innebära att det går att vara mer sparsam). Detta ”resulterar i det största underskottet på 30 år med undantag för pandemiåret 2020”. Budgetunderskottet för 2026 förväntas bli 173 miljarder kronor.
”Det är Riksbanken som har huvudansvaret för stabiliseringspolitiken. Budgeten vänder uppochned på denna princip och sätter finanspolitiken i förarsätet”, skriver finanspolitiska rådet, och tillägger att det inte är ”en lämplig ordning”.
Redovisar inte effekten
Regeringen har motiverat den expansiva budgeten med att landet behöver komma ur lågkonjunkturen. Men de redovisar inte vad deras åtgärder har för effekt, konstaterar rådet. I själva verket har de största reformerna som det satsas på en liten effekt, menar rådet. Ett utökat jobbskatteavdrag är ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen och innebär samtidigt ”en varaktig försämring av de offentliga finanserna”. Den andra stora reformen, sänkt matmoms, menar rådet ”ökar snedvridningarna i skattesystemet och riskerar att permanentas”.
Rapporten kommenterar även regeringens planerade bidragstak, eftersom regeringen bedömer att det ska leda till ökad sysselsättning.
– Där gör vi bedömningen att även bidragstaket kommer ha begränsade sysselsättningseffekter, och riskerar att leda till en ökad barnfattigdom, säger Annika Sundén, rådets vice ordförande, på en pressträff.
