Richard Jomshof är en av de mest konsekvent rasistiska rösterna i svensk rikspolitik, avpolletterad från läraryrket på grund av sin rasism, men upplockad i värmen till verklig makt, tack vare de nyfacsistiska vindarna. Han beskriver gång på gång muslimer som ett existentiellt hot mot Europa som måste bort, utvisas, stängas ute, ja … elimineras helt enkelt. Och han har makt att driva politiken i den riktningen.
För att tänka lite kring hur vi kan hejda honom läser jag ett gammalt pressmeddelande från Åklagarmyndigheten om varför den senaste förundersökningen lades ner. Det han delade var ett tydligt exempel på hets mot folkgrupp tyckte jag: bilder där migranter släpps in och sätter huset Europa i brand, en båt märkt England med en åra där det står ”Rape Jihad”, i ren Der Stürmer-stil. Men åklagaren lade ner fallet, med motiveringen att ”möjligheterna att begränsa yttrandefriheten är särskilt små i politiska sammanhang”. Jomshof hävdar ju att han inte syftade på muslimer utan ville väcka debatt om migration, och åklagaren accepterar det. Trots att just den typen av generaliserande retorik är precis vad lagen om hets mot folkgrupp var avsedd att stoppa.
Samtidigt vet vi att lagen fungerar. En privatperson i Göteborg dömdes våren 2025 för att ha delat en liknande bild med samma budskap, där muslimer framställs som ett hot mot Europa. Praxis finns. Gränsen går att dra. Men åklagare verkar återkommande hitta skäl att inte pröva den, åtminstone inte när avsändaren är en av landets mest inflytelserika spridare av antimuslimsk propaganda.
Ironiskt nog pekar Europadomstolen, som åklagaren själv hänvisar till, i motsatt riktning. I ”Féret mot Belgien” slår domstolen fast att politisk kontext kan göra hatbudskap mer skadliga. I ”Norwood mot Storbritannien” konstateras att aggressiva angrepp på muslimer som grupp inte skyddas av artikel 10. Åklagarmyndigheten väljer alltså den del av praxis som passar en nedläggning och bortser från resten.
Det är farligt. Inte bara för muslimer, som redan drabbas av ökande hatbrott och som Europarådets antirasismkommission uppmanar Sverige att bättre skydda, utan för alla minoriteter.
Historien visar att systematisk demonisering av grupper aldrig stannar vid ord. Den normaliserar misstänksamhet, legitimerar diskriminering och sänker tröskeln för våld. Lagen om hets mot folkgrupp skapades med just detta i färskt minne från Nazistyskland. Där politikerna var mycket aktiva i att väcka debatt om migration, hur minoriteter var kriminella och extrema och hur de därför måste bort …
När Näthatsgranskaren nyligen begärde överprövning av åklagarens beslut fick de nej eftersom de inte ansågs vara part i målet. Men hets mot folkgrupp saknar ofta enskild målsägande. Det är ett brott mot en grupp. När åklagare ändå kräver en formell part skyddas i praktiken just den typ av systematisk gruppdemonisering som lagen är tänkt att stoppa.
I dag gäller det muslimer. Men prejudikaten gäller imorgon. Det vet alla grupper som historiskt utsatts: romer, judar, svarta, hbtqi-personer, funktionshindrade. Listan är lång. Koalitionen som försvarar lagen måste vara ännu bredare.
