Attacken mot en avsaltningsanläggning i Persiska viken väcker oro för att regionens livsviktiga vattenförsörjning kan bli ett nytt mål i konflikten. I flera Gulfstater är dricksvattnet helt beroende av avsaltning – vilket gör infrastrukturen särskilt sårbar.
Den senaste attacken mot en avsaltningsanläggning i Persiska viken väckte oro för en farlig upptrappning. Vatteninfrastruktur är en av regionens mest sårbara punkter. Redan 1983 slog CIA fast att den viktigaste strategiska resursen i Gulfen inte var oljan – utan det avsaltade dricksvattnet, rapporterar The Guardian.
Analysen var tydlig: om flera anläggningar i de mest beroende länderna slogs ut samtidigt skulle det kunna utlösa en nationell kris, med panikflykter och social oro som följd.
Under helgen tycktes just ett sådant scenario närma sig. Irans utrikesminister Abbas Araghchi anklagade USA för att ha attackerat en avsaltningsanläggning på ön Qeshm i Hormuzsundet och kallade det ett ”uppenbart och desperat brott”. USA förnekade ansvar. Dagen därpå uppgav Bahrain att en egen anläggning hade attackerats och pekade ut iransk aggression som orsaken. Händelserna skapade en bild av en region på väg mot en serie angrepp mot kritisk vatteninfrastruktur.
Dricksvatten har länge varit en bristvara i Mellanöstern. Nederbörden är låg och de flesta länder saknar stora floder. Under 1900-talets senare hälft ökade efterfrågan kraftigt när oljeindustrin och städerna växte. Grundvattnet räckte inte längre till. I stället började länderna i stor skala förlita sig på avsaltning – att omvandla havsvatten till dricksvatten.
I dag är beroendet enormt. Omkring 70 procent av Saudiarabiens dricksvatten kommer från avsaltning, i Oman 86 procent och i Kuwait 90 procent. Totalt står Mellanöstern för ungefär 40 procent av världens avsaltade vatten.
Trots riskerna har inga nya attacker rapporterats efter händelsen i Bahrain. En möjlig förklaring är strategisk återhållsamhet.
– Avsaltningsanläggningar är kritisk civil infrastruktur, och att attackera dem riskerar allvarliga humanitära konsekvenser, säger vattenforskaren Nima Shokri.
Samtidigt kämpar Iran självt med svår vattenbrist efter år av torka och överutnyttjade vattenresurser – något som gör vatten till en särskilt känslig och strategisk fråga i regionens konflikter.
