Artrika skogar fortsätter avverkas i hög takt

I fjol kunde Syre berätta om en dramatisk ökning av de avverkningar som sker i särskilt artrika skogar, från 5 000 hektar 2022 till 27 000 hektar 2023 och 2024. Det rör sig både om skogar som inventerats och skogar som identifierats genom analys av flyg och satellitbilder, varefter de konstaterats hålla så hög biologisk mångfald att den sannolikt är skyddsvärd. Nu har Skogsstyrelsen uppdaterat avverkningssiffrorna för 2025 och den höga nivån håller sig, runt 26 000 hektar avverkades 2025. 

–  En konsekvens är att minskad biologisk mångfald kan ge negativa följder både för miljön och samhällsekonomin, säger Magnus Viklund, chef för Policyenheten på Skogsstyrelsen i en kommentar där myndigheten också pekar på att det både drabbar enskilda arter – och hela skogsekosystemens funktion.  

Den höga avverkningstakten innebär att de kända värdefulla skogarna kan vara avverkade inom 47 år förutsatt att inga ytterligare arealer skyddas, enligt rapporten. Består den nuvarande skyddstakten kommer mer än 670 000 hektar – motsvarande fem Öland – att ha avverkats till 2051. Under samma period väntas i så fall 540 000 hektar att ha skyddats.

– Eftersom det tar så lång tid innan livsmiljöer och strukturer utvecklas innebär det i praktiken att förlusten blir irreversibel, säger Magnus Viklund. 

”Måttligt intresse”

Främst sker avverkningarna nedan gränsen för fjällnära skog. Ovan gränsen krävs tillstånd för att avverka och tillstånd till avverkning ska inte ges om avverkning är oförenlig med intressen som är av ”väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården”. Även nedan gränsen finns  en lagparagraf i miljöbalken som kan skydda skog ”om naturmiljön väsentligt förändras”. Men trots att förbud kan motiveras av juridiska skäl används den restriktivt på grund av motstridiga politiska signaler, konstaterar  Johan Åberg, specialist på områdesskydd på Skogsstyrelsen. Å ena sidan ska äganderätt och frivillighet värnas, å andra sidan har riksdagen slagit fast att skyddsvärd skog ska bevaras. 

– Vi får fatta förbud och hade vi gjort det skulle det löst ut en ersättning och vi hade bildat biotopskydd. Men det är ett mishmash mellan juridiken och politiken, säger han. 

Myndigheten har begärt ett förtydligande – men osäkerheten består, menar Åberg. En annan förklaring till att skogarna kan avverkas, trots att de sannolikt håller högsta klass vad gäller biologisk mångfald, är att Skogsstyrelsen bara har möjlighet att granska en mindre del av avverkningsanmälningarna.

– Men det speglar också skogsbrukets oförmåga eller måttliga intresse för att undvika avverka de här skogarna. Det borde gå att se skillnad på de här skogarna och skogarna som avverkats i flera omgångar tidigare, säger Johan Åberg. 

”Där finns stor potential”

I skogspolitiken ska miljö och produktion väga lika. Skogsbruket lämnar också frivilliga avsättningar och hänsynsytor i samband med avverkningar. Men det kan inte kompensera för förlusten av kontinuitetsskog om den biologiska mångfalden ska kunna förbli livskraftig i landets skogar, enligt Åberg, som också pekar på att miljöhänsynen skulle behöva förbättras. 

– Man behöver lämna mer död ved, mer substrat och kantzoner till vattendrag och så vidare, därutöver behöver man ha mer variation i skogsbruket. Det är fem procent på sin höjd som sker genom hyggesfria metoder, 95 procent är trakthyggesbruk (kalhyggen). Där finns en stor potential. 

Så all av den här skogen skulle inte behöva skyddas? 

– Stora delar skulle behöva skyddas. Det vill jag inte sticka under stol med. Men en del av åtgärderna för att bevara biologisk mångfald kan faktiskt ske genom att man har ett mer variationsrikt skogsbruk också.

”Bör inte blandas ihop”

I samband med att Syre rapporterade om siffrorna som visade hur mycket som hade avverkats förra året fick Mårten Larsson, ansvarig för bioenergifrågor på Skogsindustrierna, frågan om Sverige kan stoppa förlusten av biologisk mångfald om lejonparten av de här skogarna fortsatt får avverkas. Han svarade då: 

– Skogsindustrierna bedömer att Sverige har bra verktyg för att arbeta effektivt med biologisk mångfald. Det är viktigt att fortsätta men även utveckla det ambitiösa och effektiva arbetet som bedrivs för att stärka den biologiska mångfalden i de svenska skogarna. Men övergripande sannolikhetsbedömningar av vad som kan vara skyddsvärt bör inte blandas ihop med vad myndigheterna i praktiken sedan bedömer som skyddsvärt.