Den största myten om kärnvapen är att de förhindrar krig, det gör de inte, istället gör de världen en farligare plats. Om vi skulle tillåta placering av kärnvapen på svensk mark skulle det också göra oss till en måltavla för en motståndare, skriver fem medlemmar av Svenska läkare mot kärnvapens vetenskapliga råd.
DEBATT. Sedan flera år har världen blivit allt farligare. Antalet konflikter i världen har tilltagit och hotet om att använda kärnvapen ökar. De internationella avtal som begränsade stormakternas arsenaler har slutat gälla. Som svar rustar även de europeiska kärnvapennationerna, Frankrike och England, upp.
Tyskland, Ukraina och även Sverige har nämnts som potentiellt nya kärnvapenstater. Statsminister Ulf Kristersson har deltagit i flera samtal om samarbete, och är eventuellt öppen för kärnvapen på svensk mark. Att placera kärnvapen på svensk mark skulle vara i konflikt med det gällande fördraget från 1970 om icke-spridning av kärnvapen, som Sverige har ratificerat. Ifrågasätter vår regering det nu? Om NPT (Non-Proliferation Treaty) inte längre gäller – vilket skulle kunna utlösas av potentiella nordiska utträden – skulle det leda till en allt farligare värld av obegränsad spridning, vilket som ett resultat skulle göra Norden ännu mindre säkert.
Vi vet mycket om hur kärnvapenmål planeras. Av de hundratals missiler som är redo att avfyras i USA och Ryssland finns det säkert några som riktas mot stora städer, men de allra flesta är tänkta att först slå ut motståndarnas kärnvapen. Man vill därmed skydda sig själv från att slås ut.
Om kärnvapen tillåts på svensk mark skulle dessa utgöra en måltavla för en motståndare. Det skulle alltså inte vara något ”kärnvapenparaply”. Snarare en oacceptabel risk att själv drabbas. Om man befarar ett kärnvapenanfall från nära håll kommer det inte att finnas någon tid att tänka. Därför är kärnvapen nära Ryssland extra farliga.
Det är farligt att förledas att tro att kärnvapen är som konventionella vapen, bara större. Kärnvapen handlar om mycket mer, ett komplett utraderande av en civilisation, militärt och civilt. Vi känner till det från Hiroshima och Nagasaki. I Sverige har effekterna av ett kärnvapen över Nynäshamn studerats av FOA och över Stockholm av Svenska läkare mot kärnvapen. I bägge fallen kommer, förutom att tiotusentals människor dör direkt, alla vårdmöjligheter slås ut och radioaktivitet skada människor i generationer framöver. En studie från 2025 beräknade hur effekterna av ett kärnvapenkrig kan sträcka sig långt bortom konfliktområdet. Uppkomsten av en atomvinter skulle som mest drabba norra halvklotet. FN röstade i november 2024 med överväldigande majoritet för att inleda en ny tvåårig studie om effekterna av kärnvapenkrig. Endast en kärnvapenmakt, Kina, röstade ja.
Kommer verkligen kärnvapen på svensk mark göra oss säkrare? Tror vi på avskräckning? Forskningsunderlaget är magert, men något kan man säga.
Den största myten om kärnvapen är att de förhindrar krig. Det gör de inte. Det finns många tillfällen då kärnvapenmakterna har varit i konflikt med icke-kärnvapenmakter och förlorat utan att använda sina kärnvapen. USA tvingades dra sig ur Vietnam och använde dem inte, även om det fanns beredskap för det! På liknande sätt tvingades Sovjetunion och USA att lämna Afghanistan utan att ta till sitt värsta vapen. Inte heller i de nu pågående konflikterna i Ukraina och Mellanöstern har Ryssland, USA eller Israel använt kärnvapen även om Ryssland ständigt hotar med dessa.
Också mellan kärnvapenmakter har det funnits flera sammanstötningar utan att kärnvapen kommit att användas. I konflikten mellan Pakistan och Indien har kärnvapen inte använts. Inte heller mellan Indien och Kina och mellan Sovjetunionen och Kina. Kanske insåg man att starta ett kärnvapenkrig skulle vara självmord?
Farligast var utan tvekan Kubakrisen 1962. Då de två största kärnvapenmakterna, USA och Sovjetunionen, stod mot varandra då Sovjet hade placerat kärnvapen på Kuba, på tröskeln till USA. Det tolererade inte president Kennedy. Här löstes det med diplomati och ryssarna retirerade.
Den största risken förefaller vara att ett kärnvapen avfyras av misstag. Under kalla kriget känner vi till 23 fall där makthavarna – både på den amerikanska och sovjetiska sidan – uppfattade att de var anfallna med kärnvapen och beordrade ett motanfall. De stoppades när någon på lägre nivå inte trodde på hotet och därför inte genomförde någon avfyrning. Är sådana beslut möjliga nu när AI har gjort sitt inträde?
Därmed inställer sig frågan vad skall vi med ett kärnvapen till? För att vara trovärdiga måste vi vara beredda att använda det. Vill Sverige vara den första att skicka ett kärnvapen för att till exempel utplåna Sankt Petersburg? Förhoppningsvis inte.
Om regeringen trots allt vill besluta att kärnvapen – franska, amerikanska eller andra – ska placeras på svensk mark bör beslutet inte tas av regeringen, utan endast genom en omröstning i riksdagen, helst med kvalificerad majoritet. Vi hoppas då för oss själva, våra barn och barnbarn och hela världen att svaret blir nej.
