Sverigedemokraterna säger då och då att de står för en ”öppen svenskhet”, det vill säga att det ska gå att bli svensk även om man har sina rötter någon annanstans om man accepterar ”svenska värderingar”. I DN:s partiledarintervju med Jimmie Åkesson säger han att han ”accepterar” att dessa har rätt att kalla sig svenskar eftersom ”det är helt orimligt att ha någon annan hållning i en modern värld”.
Samtidigt framkommer det att det som gör att han själv känner att Sverige är hans land är för att ”människor som jag är släkt med har slagits och dött och ätit bark för att vi ska få ha den här lilla landplätten. Det handlar inte om värderingar.”
Det han ger uttryck för här är en essentialistisk syn på svenskhet. Det är släktbanden och det faktum att hans förfäder har stått upp och krigat för Sverige som gör att han känner sig svensk. Blod och jord. Andra, som inte delar de här släktbanden, kan han visserligen ”acceptera” som svenskar, men det förutsätter att de anpassar sig. Och även om de gör det kommer det troligtvis alltid att finnas en djupt rotad misstänksamhet hos Åkesson just för att de inte delar den här släktkopplingen till Sverige.
Intervjun visar tydligt att SD egentligen aldrig har lämnat den syn på nationalism och svenskhet som har präglat partiet sedan de bildades. Man har valt att acceptera att människor som inte har sina rötter här kan bli svenskar av praktiska skäl, för att någon annan hållning vore omöjlig i en modern värld, som Åkesson själv säger. Men innerst inne tror man fortfarande på idén om att det är något nedärvt och essentiellt som gör vissa människor till svenskar (vad den här essensen skulle bestå i brukar man dock ha svårt att kunna förklara).
Men partiledarintervjun är också avslöjande på andra plan. Till exempel vädrar Åkesson öppet den misstro som han och de andra i SD hyser mot svenska myndigheter. Att JO och JK kritiserar idén om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd handlar inte om juridik menar han, utan om värderingar och att de inte är ”med på tåget”.
Och visst, ytterst handlar det förstås om värderingar som det mesta annat i samhället. Men den värdering som JO och JK står upp för här är att politik ska vara förutsägbar, att man inte ska kunna dra tillbaka redan fattade beslut eftersom det rubbar rättsordningen, vilket är en av de grundläggande sakerna som gör oss till en demokrati. Det var en värdering som alla riksdagspartier för inte så länge sedan kunde skriva under på. Men för SD är idén om återvandring överordnad den om att vi ska ha en rättssäker demokrati.
Ytterligare en intressant sak i intervjun är att Åkesson säger att klimatpolitiken måste vara ”förankrad i verkligheten”. I hans värld innebär det att inte höja priset på fossila bränslen. Man kan undra vad han tänker om de extremväder som har drabbat både Sverige och andra europeiska länder de senaste åren. Är de inte en del av verkligheten? Eller är det forskningen om att ökade utsläpp av växthusgaser leder till mer extremt väder som han inte tror på? Det hade varit önskvärt om reportern hade ställt någon följdfråga här som hade tvingat honom att utveckla vilken del av verkligheten det är som han inte tror på.
Men oavsett vilket så visar intervjun med all tydlighet att SD fortfarande är samma parti som de alltid varit. De som trodde att Tidösamarbetet skulle få dem att ändra sig i synen på svenskhet, i misstron mot myndigheter eller att klimatförändringarna är en icke-fråga får gärna läsa och begrunda.
De Grönas framgångar i lokalvalen i Storbritannien och i Tyskland.
I morgon, onsdag, tillträder den Pinochetälskande högerextremisten José Antonio Kast som ny president i Chile.
