Slaget om demokratin har böljat fram och tillbaka i Guatemala ända sedan USA avlivade dess demokratiska guldålder med en statskupp för 70 år sedan. För några år sedan vaknade hoppet igen. Den sympatiske pro-demokraten Bernardo Arevalo vann en övertygande seger i presidentvalet, vilket chockade den korrupta eliten. Så de gjorde allt för att förhindra att han skulle kunna tillträda.
Men då klev en överraskande aktör in på banan, den traditionella Maya-organisationen ”De 48 kantonerna” från regionen Totonicapan. Nio stycken tystlåtna, försagda representanter materialiserade sig i TV-sofforna och vände upp och ned på hela Guatemala i en massiv och fredlig ickevåldsaktion.
Tillsammans med ursprungsbefolkningen över hela landet organiserade de en tre veckors fredlig nedstängning av hela Guatemala: Lugna massdemonstrationer i huvudstaden. Strypta rörelser in och ut från städerna. Inte en bil kunde komma igenom de vapenlösa vägspärrarna. Inte en båtlast med exportvaror kunde lämna hamnarna. Power!
Varje kväll satt dessa blyga nio herrar i sina traditionella mayakläder i TV-kanalernas nyhetsstudior och pratade tyst och mjukt om sitt enda krav: ”Respektera våra röster. President Arevalo vann valet. Låt honom tillträda.”
För första gången fick Guatemalas korrupta elit möta ett väl organiserat motstånd från den marginaliserade ursprungsbefolkning som utgör hälften av invånarna. Jag nästan grät framför TV-apparaten.
Fredliga massdemonstrationer med enkla budskap is da shit. De välter berg.
Ni sitter kanske och stickar på en norsk-inspirerad vinröd protestmössa, en ”Melt the ICE”-mössa? Jag tänkte i alla fall skaffa garn och göra det.
De fredliga demonstrationerna i Minnesota befolkas av människor som inte drömt om att ta till gatorna. Lärare, sjuksyrror, mormödrar som bara vill en sak. Att ICE ska dra. Att deras grannar och arbetskamrater inte ska deporteras – eller dödas – utan förvarning av maskerade beväpnade grupper av män, att denna fascistiska mardröm ska ta slut. De samlas utanför hotellen där ICE-männen bor och sjunger i masskörer att de borde jobba med något annat. Ett nätverk av volontärer fixar skjuts, organiserar spaning och visselblåsning, lagar och levererar mat till de som hukar längst inne i sina lägenheter och inte vågar gå ut. Allt fullständigt naturligt stampat ur marken av engagerade medmänniskor.
Och Trump backar.
Den fråga vi ständigt ställer oss är hur vi ska kunna få ett slut på den växande fascismen. Vanliga människor måste säga att nu är det nog. De måste fokusera på ett enkelt konkret gemensamt budskap. De måste visa sig i mängder på gator och torg, verkliga och digitala, och demonstrera sin styrka. De måste använda ickevålds-principer, känna glädje tillsammans, visa lugn beslutsamhet och vara uthålliga.
Då kommer fascismen att backa.
P.S: Det pågår just nu en spännande massproteströrelse på sociala medier om 18-årsutvisningarna. Kan vara ett bra test-race. Man brukar tala om diktatorernas ”Learning curve”, att de ständigt blir bättre och skaffar fler verktyg. Nu behöver demokraterna få fart på sin inlärningskurva. Den spontana folkrörelsen mot 18-årsutvisningarna kan tjäna som övningsexempel.
Snö! Is! Minusgrader!! Världen blir ljusare när det är kallt, och man kan inbilla sig en kort stund att uppvärmningen kommit av sig, fast man vet bättre.
”Stoppa packet”. Kan vi enas om att detta kristdemokratiska uttalande är för-valrörelsens lågvattenmärke?
