En 15-årig flicka är misstänkt för två mord och en 11-åring är misstänkt för delaktighet i en mordplan. I många år har vi sett allt yngre ungdomar och barn misstänkas för grova våldsbrott, ofta kopplat till gängmiljöer. Ändå har vi förblivit åskådare. Som om det som sker i samhället är en dålig Netflix-serie, inte något som påverkar våra barns liv.
De politiska svar som levererats har enbart handlat om symptomen, aldrig grundproblemen. Det verkar mest ha handlat om att verka handlingskraftig, inte att vara det. Regeringen har bland annat försökt gå fram med hårdare straff, avskaffade straffrabatter för unga och lägre straffbarhetsålder. Nu ligger förslaget om sänkt åldersgräns för att dömas till fängelse till 13 års ålder på riksdagens bord. Men kommer det lösa något? Nej. Problematiken är betydligt djupare och bredare än så.
Dagens unga växer upp mitt i ett informationsflöde som går snabbare än vi föräldrar kan tänka oss. Sociala medier med shorts på Youtube, ett flöde på Tiktok som snabbt anpassar sig och gör att barn oerhört snabbt dras in i ett anpassat flöde där de översköljs av korta klipp på samma tema. De kan dras in i en subkultur som de dygnet innan inte visste fanns. Unga i dag matas med klipp om det senaste våldsdådet och vem som är inblandad innan tidningarna ens hunnit skriva om det.
Det går snabbt för unga att komma i kontakt med fel personer och radikaliseras. Det har det i och för sig alltid gjort – men nu går det 100 gånger snabbare än nyss. Det som kanske tog tre veckor för tio år sedan tar nu tre timmar. Teknikutvecklingen leder inte bara till koncentrationssvårigheter i skolan, beroendeproblematik och sociala utmaningar, utan också till mycket snabbare radikalisering. Det här sker parallellt som psykisk ohälsa och självskadebeteende är på väg att bli en epidemi bland Sveriges unga. Att ständigt vara nåbar, bli kontaktad, känna sig tvingad att visa upp allt i sitt liv på ett lyckat sätt är inte sunt.
Det här är heller inte en fråga om utanförskapsområden. Krisen för Sveriges barn och unga drabbar alla. Det är även medelklasskids som radikaliseras i sociala medier, som får nyheter om de senaste skjutningarna efter bara två minuter och som sugs in i en värld av shorts och sociala mediekickar.
Konsekvenserna är dramatiska. Våldsbrott, skolmisslyckanden och psykisk ohälsa är bara några. Och allt detta sker utan att vuxenvärlden ens riktigt förstår hur omfattande problemen är, utan istället betraktar allt yngre barn som aktörer och konsumenter, snarare än barn. I dag är ännu yngre barn än förut en viktig målgrupp, både för vad de själva vill köpa och för hur mycket de kan påverka sina föräldrar. Politiken anser att barn är att betrakta som aktörer genom sänkt straffålder, vilket också förändrar synen i samhället i stort om huruvida barndomen ska fredas eller inte.
Politiken behöver ta ett helhetsgrepp om det som nu drabbar barnen. Inrätta en barnkriskommission som belyser de enorma utmaningar som dagens barn lever i och konsekvenserna det får. Alla kommer inte att radikaliseras, drabbas av psykisk ohälsa eller misslyckas i skolan, men det har just blivit ännu svårare för alla att vara just barn.
Ständigt intressanta samtal och events på Bacchi Syre.
Israels parlament har godkänt en lag om att införa dödsstraff, men i praktiken kommer lagen bara gälla för palestinier som dödar israeler. Inte tvärtom.
