Solen brukar vi tillsammans

Mot embargo fick jag en förhandstitt på 2025 års nyord. Att lägga embargo på något är att blockera eller lägga beslag på det, från början till exempel inom sjöfarten, i dag kan det också gälla en nyordslista vars innehåll inte får publiceras före ett visst klockslag ett visst datum.

Ordet kommer från spanskan och är släkt med finlandssvenska embarra, berättar den historiska ordboken SAOB. Embarra tycks ha blivit ovanligt, men det betyder i alla fall ”bryderi, förvirring, förlägenhet; besvär, svårigheter” och är, som du redan gissat, inblandat i engelska embarrassment.

Uttrycket lägga rabarber på något är en skämtsam variant av lägga embargo på. Men nu ligger det ingen rabarber på nyorden längre, så vad väntar vi på?

Hållbara ord

En del av nyorden handlar på olika sätt om en hållbarare framtid: balkongkraftverk, beredskapsodling, solsambruk, robusthöjande.

Ett balkongkraftverk är ett litet solcellssystem som man kan ha på balkongen och ansluta till elnätet med stickkontakt. En beredskapsodling är när man odlar grönsaker och annat ”i syfte att stärka beredskapen för livsmedelsbrist”. Solsambruk sysslar allt liv på jorden med, men här syftar det på agrivoltaiska metoder, alltså att ha solceller och odling på samma mark.

Robusthöjande är det som gör samhället mer motståndskraftigt i olika kriser. Det kan handla om energi, kommunikationer, säkra transporter etcetera. Men vad tänkte den som myntade ordet? Man höjer inte robust, det är ett adjektiv. Precis som en kopp te inte är varmhöjande utan värmande.

Ett alternativ till det fula, klumpiga och ogrammatiska robusthöjande skulle kunna vara att utgå från resilient, som betyder motståndskraftig, med förmåga att återhämta sig, med mera. Resilienshöjande, till exempel, för resiliens kan höjas.

Dunkelflaute betyder mörkstiltje på tyska, och betyder att vindkraftverken står still och solen inte lyser, i alla fall inte på solcellerna. Då produceras mindre el och elen blir dyrare. Framför allt har det varit aktuellt i Tyskland, och det är därför ett tyskt ord figurerar bland svenska och svengelska på nyordslistan.

Existentiellt

Existentiell hållbarhet finns med på listan, upphittat i Kyrkans tidning. Jo, det är också hållbarhet, men vad är det som ska hålla? Ska vi bara fortsätta finnas till? Nja, snarare verkar det handla om att vilja finnas till.

Kyrkans tidning skriver att man ofta talar om ”människovärde, livsmod och hopp. Men när det gäller att konkretisera existentiell hållbarhet i styrning och struktur är Svenska kyrkan märkbart tyst”.

Det låter lite kryptiskt. Är det egentligen kritik mot styrning och struktur i den egna organisationen som får människor att tappa livsmodet?

Svenska kyrkans bildningsförbund Sensus förklarar begreppet med ett cirkelresonemang: Det är uppfunnet för att ”ställa frågor som: På vilket sätt kan social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet också vara existentiellt hållbar?”

Kanske är det inte ens så enkelt som att känna mening i livet. Kanske menar de också att man behöver ha en idé om de existentiella frågorna, som varför vi finns till, för att existensen ska hålla. Gärna en idé som går ihop med Svenska kyrkans.

Brorsor och morsor

I Syres systertidning Landets Fria tidning kunde man läsa i april att Elon Musk är ett exempel på ett livsfarligt problem: att ”extremt rika företagsledare och auktoritära politiker allierar sig för att stärka varandras makt och berika sig på bekostnad av demokratin, våra livsmiljöer och människors hälsa. Tillsammans festar broligarkerna loss på allas vår framtid.”

Broligarken fastnade på nyordslistan, och en broligark är alltså en oligark, en av få härskare. Olig- som i oligopol, -ark som i patriark – du kan läsa mer om det ordet i Syre den 18 mars 2022. Men han är också en bro, en broder, en i gänget.

En modeskribent i Svenska Dagbladet har retat upp sig på mammor med barnvagn i 30–40-årsåldern i dunkappa. Dunkapporna är formlösa, ”ett täckande fodral som lämnar allt åt fantasin, utan minsta sex appeal eller personlighet”, skriver Alice Avhagen.

Hon kallar dunkappan mammakorv, och den ”hemsöker” henne, hon ser den överallt – till och med i London. Hon frågar en kvinna varför hon har en sån, och kvinnan svarar: ”I dunno, it’s freaking cold, luv?” Inget bra svar, tycker Alice.

Visst är det lite sorgligt med en modekrönikör som på allvar tycker att mammor med barnvagn i ruskväder borde tänka mer på sin sex appeal.

Däremot kan man invända mot att mammakorven är fylld med dun, ofta slitna från levande fåglar. Och hur är det, får den kallas korv? Dunet har animaliskt ursprung och mamman i korven tillhör djurriket, så kanske. Vi får fråga EU-parlamentet.

Vibbar, vibes och kulturljud

Kulturljudzoner är områden i städer där invånarna får tåla lite mer oväsen från spelningar, restauranger och annat som låter i en levande stad. Miljöpartiet föreslog i augusti att sådana skulle införas, och sedan dess har det diskuterats en del.

Ja, har man samma rätt till nattsömn och sinnesfrid i Gamla stan som i Utanmyra? I så fall, var ska folkliv och kultur hålla till? Kulturljudzoner kanske är så nära en lösning man kan komma.

Min sambo berättade om tekniska innovationer på hans jobb, och nämnde vibekodning, ett sätt att koda genom AI, som översätter vanligt språk till kod. Jag hade precis läst om nyordet vibbkodning, som är samma sak fast med svenska vibbar istället för engelska vibes, så efter ett kort övervägande bröt jag mot embargot – mot embargo.

Ingen säger vibbkodning, alla säger vibekodning, sa sambon, och vi funderade över om det finns någon skillnad mellan vibbar och vibes. Vibes låter jazzigt, sa han. Vibbar är mer new age. Idén är i alla fall att AI:n ska läsa mellan raderna och lyssna mellan orden.

Upp i halsen

På nyordslistan finns också ett gäng ord för saker som är så tidstypiska att de står mig och säkert många fler upp i halsen: wokehöger, Trumpviskare, ragebait, hämndtullar. Nog borde de nämnas, och nu är det gjort. Nu går vi vidare mot en framtid med solsambruk och kulturljud.