Hur kommer det sig att så många är tveksamma till att äta människokött när man gladeligen äter djur? Det enda raka borde väl vara att gå hela vägen, skriver Staffan Marklund.
Som försvarare av konsumentfrihet märker jag att många tvekar att gå hela vägen, när det kommer till kannibalism börjar folk låta som veganer.
På min bondgård så behandlar jag människoboskapen med respekt och empati (källa: mig), med små undantag så som när jag skär halsen av dem för att tjäna pengar på deras lik. Eller när jag berövar kvinnorna deras barn, för att kunna sälja modersmjölken, eller när jag likt den svenska djurindustrin tvingar de motvilliga in i slakterier via eltortyr.
Pastor Martin Niemöllers berömda dikt om att ”först kom de för kommunisterna […] när de kom för mig fanns ingen kvar att säga emot” gör sig påmind. Om de blödiga får igenom att människor inte tillåts behandlas som handelsvaror, då befinner vi oss på ett sluttande plan som riskerar leda till mardrömmen att kor bemöts med konsekvent omtanke istället för att vi knivar dem i halsen.
Djurrättsdårar tycker om att fråga ”vad skiljer övriga djur från människor så extremt att de får ätas trots att det finns alternativ, men inte vi?” Sanningen är att det finns inget hållbart svar. För vissa människor har samma tankeförmåga som dessa djur, andra lika korta liv eller lika lite moral, i alla moraliskt viktiga drag överlappar våra arter på marginalerna. För att försvara konsumenters möjlighet att utöva självklara rättigheter (vilket alltså består av att finansiera kränkande av andras rätt till liv, sina barn och frihet) så måste vi visa solidaritet med kannibalerna.
Nick Zangwill menar att det är okej att äta djur för att minst 5% av matdjuren lever goda liv. Det klår jag och min kollega Hannibal med hästlängder, lovar er att minst 80% av mina mat-människor har okej liv (borträknat mordet för kött och familjeseparationen för mjölk)!
Vissa menar att köttätande är okej för att Bibeln och Koranen inte förbjuder det uttryckligen (kommandon om hänsyn mot andra räknas av någon anledning inte). Som följare av Abdul Alhazred (må galenskap vara med honom), så håller jag med, och tillägger att Cthulhu-dyrkan berättigar på samma sätt kannibalism.
Om vi inte normaliserar kannibalism återstår det otänkbara, att se till bevisen att djur har känslor, dokumentationen av hur grym även svensk köttproduktion är, och att därför börja behandla andra såsom vi själva vill bli behandlade.
Texten kan innehålla spår av satir.
