Efter att ha lämnat ingenjörsyrket har Henrik Green ägnat de senaste två åren åt aktivism, folkbildning och möten med människor. Genom sitt nya samtalsprojekt hoppas han bidra till en annan sorts förändring, en som börjar med att mötas och att lyssna.
Sommaren 2018 låg röken tät över delar av Sverige. Skogsbränderna spred sig snabbt i värmeböljans hetta och lämnade torra landskap efter sig. Henrik Green, då nyutexaminerad ingenjör minns känslan av att något var på väg att gå sönder där ute. Utanför hans lägenhetsfönster var marken och träden allt annat än lika gröna som de annars brukade vara. När hans släktingar, som bodde närmare bränderna, skickade uppdateringar om läget gick det inte att komma undan verkligheten. Klimatkrisen kändes än mer verklig och för Henrik Green blev detta en brytpunkt.
– Jag hade såklart varit medveten om klimatförändringarna länge, men det var först då det på riktigt kändes nära och jag verkligen förstod att läget är mer akut än någonsin, berättar Henrik Green.
Det var startskottet för en stor livsomställning för Henrik Green. Efter flera års studier och ett jobb som ingenjör på ett konsultbolag i byggbranschen blev det tydligt för Henrik Green att han ville göra mer för klimatet än vad jobbet gav utrymme för. Han valde att säga upp sig för att i stället bli klimataktivist – på heltid.
Grundade Ta tillbaka framtiden
Tre år sedan har nu gått sedan han valde att ta det steget. Sedan dess har han gjort allt ifrån att delta i protester och civil olydnad, varit med och grundat ungdomsrörelsen Ta Tillbaka Framtiden, arrangerat olika projekt om klimat och demokrati, skrivit texter och hållit föreläsningar om samhällsförändring och framtidstro. Just nu är han även aktuell med ett samtalsprojekt som handlar om att mötas över åsiktsgränser för att tillsammans utforska frågor kring klimat, demokrati och framtid.
– Jag upplever att tonen har förändrats mycket kring samtalande, man pratar ofta om att ”det goda samtalet” nästan har försvunnit i dagens klimat där polariserade röster ofta tar över. En förutsättning för att kunna förändra handlar också om att mötas. Idag ser vi också hur högerextrema krafter får sätta agendan på flera sätt, trots att en majoritet vill ha klimatåtgärder och demokrati. Det var ur detta idén om detta projekt började, säger Henrik Green.
Vill sänka tröskeln för samtal
Under projektet som pågått under förra året har Henrik Green pratat med personer utanför klimatrörelsen som han fått kontakt med via hans nyhetsbrev, sociala medier, personliga kontakter och rekommendationer. I slutändan blev det tjugotvå individuella samtal, där alla deltagare fick fem frågor som utgångspunkt för samtalet, men också bjöds in till att ställa frågor till Henrik. Han berättar också att detta inte är det första projektet av denna karaktär, utan känner till liknande initiativ sedan tidigare, men som erbjudits under mer strukturerade former.
För honom var en viktig aspekt av hans eget projekt att sänka tröskeln för att mötas och skapa samtal tillsammans med personer han inte känner sedan tidigare.
– Det här är egentligen något alla kan göra. Jag var såklart lite nervös i början över hur det hela skulle tas emot, men alla jag har pratat med har varit mycket positiva och det har varit intressant att höra hur mycket folk värdesätter respektfulla samtal, säger han.
Del av större lärande
För Henrik Green har samtalen också blivit en del av ett större lärande. Under de senaste åren har han även fördjupat sig i teorier om ickevåld och samhällsförändring, bland annat genom att läsa den amerikanske forskaren Gene Sharp, som studerat hur civilt motstånd kan fungera i auktoritära system. Forskning som gett honom ytterliga stöd i sina perspektiv på makt och förändring, samt vikten av att människor ser sig själva som kapabla att påverka.
– Jag tror det är avgörande att vi både lär oss mer och vågar prova nya sätt att mötas. Det behövs på individnivå – men också på systemnivå. Tänk om det här kunde bli en självklar del av hur vi bygger demokrati tillsammans, både i det lilla och det stora, säger Henrik Green.
När han sammanfattar projektet ser han flera mönster som är särskilt tydliga. Utöver den positiva respons kring vikten av fler liknande samtal, berättar han också hur ofta polarisering nämndes som ett stort samhällsproblem, men också att många upplever sig ha få att prata mer om framtiden med. För Henrik är det en tydlig påminnelse om att behovet av samtal är stort, men utrymmet för dem är ofta begränsat.
– Jag tror att något vi alla kan göra bara i vår egen vardag är att göra oss mer tillgängliga för de där spontana mötena. Lägg undan telefonen under tiden du sitter och väntar på bussen. Och i dina egna vänskapskretsar, våga ta upp de saker man annars inte pratar om. Våga lämna de vanliga samtalen. Det kommer berika både ditt eget liv och demokratin. Vi har det i oss och klarar mer än vad vi tror, säger han.
Överbrygga klyftor
Henrik Green ser stor potential i samtalens kraft. Även om det handlar om ett relativt fåtal samtal just nu, kan de bidra till att överbrygga klyftor, bygga gemenskap och bryta känslan av isolering som många upplever. Just dessa samtal har också kommit att handla mycket om människors oro för vår samtid, något Henrik Green också delar känslan kring samtidigt som han också menar att det fortfarande finns mycket att fortsätta kämpa för.
– Mycket pekar just nu åt fel håll, klimatkris, krig, konflikter och hot mot demokratin. Vi står inför mycket osäkerhet, men i osäkerheterna finns också möjligheten att återupptäcka vad som är viktigt. Våra öden är sammanflätade och fortfarande finns det möjlighet för en mer demokratisk utveckling, säger Henrik Green.
Han ställer sig också frågan hur man bäst bryter den negativa cykel som präglar vår tid och vad det egentligen är som kan utgöra kärnan i en förändring.
– Samtalen vi har haft har också handlat mycket om tiden – vad vi väljer att ge av vår tid och vad som känns meningsfullt. För mig har aktivismen gett tiden en ny kvalitet, en tydligare mening. Men det finns såklart många vägar. Jag tror inte att lösningen är att bara ropa på förändring, utan att vi skapar utrymme för människor att själva bli en del av den. Att bygga broar och mötas är en väg att försöka nå dit tänker jag, avslutar Henrik Green.
