Diskussionen om AI tenderar lätt att bli teknikfokuserad och att falla offer för den teknologiska determinismens tankefigur: att vi inget kan göra – att vi bara har att anpassa oss – men det är helt fel menar Lasse Ekstrand och Fredrik B. Nilsson. I den här artikeln slår det ett slag för införandet av en medborgarlön, eller basinkomst, som ett skyddsnät mot den arbetslöshet som AI kan leda till.
DEBATT. Diskussionen om AI förs ofta, medan digitaliseringen fortskrider, ur ett ensidigt sysselsättningsperspektiv, på makronivå: Hur påverkas den allmänna sysselsättningen? Vad händer med den äldre arbetskraften? Vad sker med ungdomarna?
Men var hamnar den enskilda individ som riskerar att tappa fotfästet under denna snabba förändringsprocess? Ett perspektiv som riskerar att glömmas bort.
Vår uppfattning är att den fria spridningen av AI-teknologin kräver ett införande av vad som brukar kallas en medborgarlön. En ovillkorad, ekonomisk grundtrygghet för medborgarna och löntagarna måste garanteras.
I vår bok Mitt analoga jag i en digital värld från 2021 ställer vi frågor om vad som sker när en analog existens ersätts av en digital: Vad händer med den människa som blir utkonkurrerad av digitala lösningar? Vad riskerar känslan av utsatthet, kanske maktlöshet, att medföra för individen – och i förlängningen samhället?
Förändringen sker blixtsnabbt och det vi var oroliga för i boken 2021 – som många skakade på huvudet åt och kallade ett ”pessimistiskt katastroftänkande” – har fem år senare blivit till sanning.
AI leder till omfattande arbetslöshet (vissa prognoser pekar på att upp till 300 000 jobb i Sverige kan påverkas inom tio år) och då räcker inte en traditionell arbetsförmedling. Medborgarlönen skulle bli det skyddsnät som håller människor kvar i samhällsgemenskap och ger medborgarna motivation att söka nya vägar, snarare än att fastna i långtidsarbetslöshet.
Mot den bakgrunden lyfter vi därför tre saker som höstens val enligt vår mening borde handla om:
- En global kapitalskatt lär inte bli verklighet. Men vi har nationella gränser och kan reglera inom dem. Genom att sätta ett ekonomiskt värde på digitala flöden kan resurser tillföras Skatteverket – det blir ett fundament som kan fördelas brett i syfte att skapa en generell ekonomisk grundtrygghet.
- En skatt på rationaliseringsvinster kan lämna ett bidrag till samma ändamål.
- Införandet av en generell – tämligen blygsam – medborgarlön på 10 000 kr utan skatt per månad (Lasse Ekstrand har tidigare utgått från denna summa när han räknat på vad en medborgarlön skulle kunna kosta statsbudgeten) har positiva, frigörande effekter för individen på kort sikt. Och samhället på längre sikt.
Utgående från en positiv människosyn föreställer vi oss att i medborgarlönens spår växer nya projekt fram, både individuella och mellan individer. Den ger ett handlingsutrymme som för många idag inte finns.
En ekonomisk grundtrygghet innebär fördelar både för medborgaren och samhället. I en AI-dominerad värld ersätter detta slags lön inte arbete, utan skapar förutsättningar för människor att anpassa sig till en ny typ av arbetsmarknad där det mänskliga bidraget skiftar från rutin till kreativitet och komplex problemlösning. För det är just kreativitet och problemlösning som utvecklar människan, idéer och det gemensamma!
Vilket politiskt parti vågar ta steget, visa mod och kräva detta? Bara så kan AI bli ett användbart redskap för oss alla – för att inte enbart bli en fråga för myndigheter och företag på en arbetsmarknad under snabb förändring.
AI måste börja betraktas som vår gemensamma angelägenhet – något vi tar ansvar för och makten över likt allmänna vägar och kommunal vattenförsörjning. Men det förutsätter att vi som medborgare motiveras till detta – inte hamnar utanför som bortrationaliserade eller arbetslösa.
