Det brukar påstås att tid är pengar. Men det är kanske mer sant att säga att tid är frihet. Den som har makt att bestämma över sin tid är fri. Det är en paradox i vårt samhälle att vi har maskiner som kan utföra uppgifter på bara bråkdelen av den tid det tog för hundra år sedan – samtidigt som många människor upplever att de har brist på tid. Egentligen borde det ju vara tvärtom. När samhället har effektiviserats i så hög grad som nu och vi inte längre behöver jobba tio timmar om dagen bara för att överleva så borde det finnas större möjligheter till fritid där vi kan göra vad vi vill. Men så är det inte.
Till stor del handlar det om att nästan alla partier sitter fast i ett tillväxttänk som bygger på att vi hela tiden ska arbeta och producera mer. Det har gått femtio år sedan vår senaste stora arbetstidsreform och även om S nu försiktigt börjat prata om kortare arbetstid så ser det ut att dröja innan det verkligen blir av. Till detta kan man lägga en brist på flexibilitet hos många arbetsköpare där de anställda förväntas jobba specifika tider, även om det kanske inte passar allas livssituation.
Men detta är inte hela sanningen. Hög arbetsbelastning är bara en faktor som bidrar till att många upplever att de har brist på tid och svårt att få det så kallade livspusslet att gå ihop. En annan del är tidstjuvarna i vardagen. Det kanske delvis ligger i människans natur att hela tiden sträva efter nya saker och upplevelser, men det är i så fall en instinkt som kapitalismen har lyckats utnyttja till max. Genom reklamen hetsas vi till att hela tiden vilja ha nya saker och att känna oss missnöjda med det vi redan har. Det ständiga reklamflödet gör också att vi blir besatta av att jämföra olika alternativ och att välja – en aktivitet som kan bli enormt tidskrävande.
Här kan det vara på plats med en förklaring. Jag tycker att valfrihet är oerhört viktigt, men jag tror samtidigt att vi behöver fundera mer över vilka val som är viktiga på riktigt och vilka vi kan skita i. I vårt moderna samhälle förutsätts vi inte bara välja riksdagspartier. Vi ska också välja vårdcentral, elleverantör, mobiloperatör, bredbandsbolag, skola till våra barn, hemtjänstutförare när vi blir gamla och så vidare. För att inte tala om alla val vi ställs inför varje gång vi går in i en butik. En del av dessa val kan vara viktiga (som vårdcentral eller skola) men många val har en ganska begränsad betydelse.
Häromveckan skulle jag köpa nya dammsugarpåsar. Det finns i runda slängar 3 978 562 modeller på dammsugare, alla med sina egna unika påsar. Visserligen finns det också vissa påsar som påstås fungera till alla dammsugare, men min erfarenhet är att de sällan fungerar så bra. Jag fick därför specialbeställa påsar som skulle passa till just min dammsugare. Det är svårt att föreställa sig att det skulle vara någon större skillnad på alla dessa påsmodeller. En påse är en påse, liksom. Ändå tvingas vi att lägga tid och möda på att hitta en modell som ska passa för oss.
Alla dessa val – som att jämföra priser och bindningstider för olika mobiloperatörer med mera – gör oss mentalt utmattade och tar tid från det som jag tror att de allra flesta egentligen vill ägna sig åt. Som att umgås med sin familj och sina vänner, dansa, sporta, leka och så vidare.
Konkurrens brukar enligt den kapitalistiska modellen anses vara grundläggande för att samhället ska utvecklas. Om företag B kan göra något på ett bättre och mer effektivt sätt än företag A så tvingar det företag A att utveckla och finslipa sina produkter. Det finns många fall där konkurrens är positivt, men det finns också exempel där konkurrensen går överstyr – där företagen slåss om vår tid och uppmärksamhet trots att de i allt väsentligt erbjuder likvärdiga tjänster eller produkter.
Hur vi ska komma runt det här problemet är inte helt enkelt. Jag vill verkligen inte ha ett samhälle där staten bestämmer allt åt oss. Men jag tror samtidigt att det är viktigt att komma ihåg att den valfrihet som många till höger anser vara helig ofta är en chimär – eller åtminstone en väldigt begränsad frihet. Du blir inte lyckligare av att välja mellan flera närmast identiska dammsugarpåsar, eller mellan femtioelva olika adaptrar.
Verklig frihet handlar om att kunna bestämma själv vad du vill ägna din tid åt, att inte vara fjättrad av samhällets krav eller marknadens hetsande till att du alltid ska köpa nya saker och aldrig känna dig helt nöjd. Då kan frihet ibland vara att slippa välja.
Slippa känna sig styrd av klockan.
Vara fast i ekorrhjulet.
