”Sverige åt svenskarna” är Tidö-regeringens innersta uppdrag. Det är vad regeringens politik kretsar kring. Självklart. Den regeringsmakt de fått av SD kom med villkor.
Många av regeringens ministrar fokuserar därför på att bekämpa vad man uppfattar som invandrar-orsakade problem i kriminalpolitiken, skolan med mera.
På andra ministrars bord ligger uppdraget att stänga Sverige för icke etniska svenskar. Krympa FN-flyktingkvoten, stänga för asylsökande, stänga till kranen för arbetskraftsinvandrare, utvisa etablerade invandrare (eller åtminstone deras barn), och förbereda för att kunna rycka uppehållstillstånd och medborgarskap från de som inte är etniska svenskar.
Det färgar också utrikespolitiken. Tidö-regeringen kokar ner svenskt internationellt samarbete till vårt närmaste geografiska område. Man har berömligt fokus på EU, Nato och Ukraina, men gör slams av det internationella biståndet och gäspar inför FN.
I denna nationalistiska dödsdans följer huvudmotståndaren Socialdemokraterna. Man svänger med i varje ny tur, missar inget steg.
Den så kallade trianguleringen handlar om att imitera motståndarens framgångsrika recept så att friktionsytan försvinner. Tanken är att motståndaren inte ska ha något att hänga upp sin argumentation på. Trianguleringstrenden har präglat de svenska partierna länge, och bidragit till att närapå utrota värderingar och känslan av mening i politiken. Jag gissar att de flesta partier som ägnar sig åt dödsdansen har svårt att få ut sina valarbetare på gatorna.
Denna politiska kultur skapar problem. Ett är att vad medborgarna faktiskt tycker blir sekundärt.
”Släng-ut-dem”-politiken saknar stöd hos folkmajoriteten, till och med hos majoriteten av dem som röstade på de tre regeringspartierna. Det är ett demokratiskt problem. Är man snäll kan man tala om ett demokratiskt underskott.
Ett annat problem, kanske lika stort, är att viktiga politiska frågor försvinner ur fokus. Om man hävdar att alla problem stavas invandrare, gör man sig blind för annat.
”It’s the economy, stupid” är ett Bill Clinton-citat som bitit sig fast och som borde vara tejpat på arbetslampan hos varenda folkvald.
Här är vad valdebatten borde handla om istället:
– Sverige närmar sig nu EU:s nivåer av energifattigdom. Det är ett begrepp som inte använts i Sverige tidigare och inte behövts. Men de skenande och våldsamt hoppande elpriserna har sedan 2021 fått ett antal svenska hushåll att bli energifattiga, det vill säga sakna tillräcklig uppvärmning, belysning eller el för att laga mat.
– Brödköer utanför kyrkor blir längre i Sverige. Barnfattigdomen ökar, det är väl belagt. Stadsmissionen delar ut fler matkassar än någonsin. Fattigdom kan inte lösas med att man bara köper havregryn, som krönikörer hånfullt brukar hävda. Folk behöver mer och mer hjälp att klara av att sätta mat på bordet.
– Hetsen mot bidrag har smittat av sig även på sådant som inte är bidrag utan en del av de självbetalda socialförsäkringarna. Arbetslöshetsförsäkringen är inget statligt bidrag, men ändå skärps statens krav ideligen. Sjukersättningen likaså, där tuggar staten i sig det överskott som skapas när arbetsgivarna betalar in sociala avgifter samtidigt som man drar ner på utbetalningarna.
– Ersättningstaken är nu så låga i socialförsäkringarna att inkomstbortfallsprincipen har upphört, helt utan politiska beslut. Istället har vi fått ett helt annat system, bastrygghet. Vi ska dras ner till den ekonomiska botten med en gång när vi blir sjuka eller arbetslösa. Därmed ska latmasken drivas ur ryggen på oss, är tanken.
Den politiska dödsdansen, den triangulering som regering och opposition fastnat i, måste brytas. Någon måste börja tala om de verkliga bekymren i Sverige: behovet av ekonomisk trygghet, social trygghet, energitrygghet. Och behovet av en vital ekonomi, och en vettig skattestruktur, som skapar utrymme för både tillväxt och välfärd.
Ingenstans där platsar den emotionellt styrda utvisningspolitik som är Tidöregeringens, och Socialdemokraternas, mörka solglasögon mot verkligheten.
Viktor Orbán. Nu har han sagt nej till EU:s Ukraina-stöd en gång för mycket. Måtte väljarna sopa ut honom i valet i april, för Europas säkerhets skull.
Folkupproret mot tonårsutvisningarna. Folk från höger till vänster krokar arm. Medmänskligheten är inte död!
