Det har snart gått 25 år sedan USA anföll Afghanistan med målet att tillfångata Usama Bin Ladin, avsätta talibanregimen och utrota Al Qaida. Om man ska vara snäll kan man säga att det gick … så där. Visserligen kunde man redan efter en dryg månad ta över Kabul och installera en interimsregering, men det betydde inte på långa vägar att kriget var över. Det skulle dröja tio år innan Bin Ladin dödades och ytterligare tio år innan kriget officiellt avslutades. Då hade minst 176 000 civila afghaner dödats, och runt 3 000 soldater från USA och dess allierade. I dag sitter talibanregimen återigen vid makten och läget i landet är ungefär lika illa som det var innan USA invaderade.
Två år senare, 2003, var det dags igen. Då slog USA till mot Irak med motiveringen att de hade massförstörelsevapen (något som inte visade sig stämma). Även den här gången gick det relativt snabbt att störta regimen. Men kriget tog inte slut med det utan fortsatte till 2011. Dödssiffrorna är osäkra men uppskattningar visar att minst 200 000 civila irakier omkom under de här åtta åren, kanske så mycket som en halv miljon.
Ett av Donald Trumps viktigaste vallöften var att USA skulle sluta blanda sig i krig. Det senaste året har han dock gjort precis tvärtom. Det började redan förra sommaren med det så kallade 12-dagarskriget mot Iran, därefter har han attackerat venezuelanska fartyg, kidnappat Venezuelas president och nu alltså startat ett nytt krig mot Iran.
Många iranier, både i själva landet och i exil, har under de senaste dygnen jublat över att ayatollan Ali Khamenei är död. Det är lätt att förstå, Khamenei var en grym diktator som har orsakat långvarigt lidande för miljontals människor. Men det är långtifrån säkert att det som följer nu i Iran är så mycket bättre. En sak som vi kan lära av historien är att utländska interventioner ytterst sällan brukar leda till stabila styren. Vad som brukar följa är istället utdragna gerillakrig.
Att ayatollan och ett antal andra högt uppsatta ledare är döda betyder heller inte att regimen är störtad. Flera bedömare har jämfört den iranska regimen med en hydra – när man hugger av ett huvud växer det ut nya. Många av de som ingår i Revolutionsgardet kommer nog också att fortsätta kämpa för sina liv, om regimen skulle bytas ut är det troligt att de är de första som skulle råka riktigt illa ut.
Att se in i framtiden och förutspå vad som kommer ske i Iran nu är förstås oerhört svårt och vanskligt. Men om vi återigen jämför med tidigare militära interventioner så kan vi se att kriget i Irak bland annat ledde till att IS kunde växa sig starka och ta över stora delar av Irak och Syrien. Framväxten av nya terrororganisationer är ett tänkbart scenario även nu, liksom ett regionalt storkrig. Iran har redan skickat missiler mot Israel och mot USA-allierade länder som Bahrain och Förenade Arabemiraten. Även om Gulf-länderna verkar vilja försöka undvika att bli indragna i ett krig kommer de till slut kanske inte ha något val.
Trump har genom anfallet mot Iran öppnat Pandoras ask och ut väller en mängd olika skräckfyllda scenarion. Allt på grund av att han, liksom många av USA:s tidigare presidenter, inte verkar ha ställt den mest grundläggande frågan: ”Och sen då?”
Mexiko har röstat igenom en förkortning av arbetstiden i landet.
Allt färre svenskar tycker att klimatet är den viktigaste frågan enligt en undersökning från Indikator opinion.
