Bo Alvberger har reagerat på Valdemar Möllers ledare Moralpanik i Karlskoga i Syre den 17/12. Han anser att gangsterrappen och hårdrockgrupper som WASP bär ett stort ansvar för den växande fascismen. Under debattinlägget följer Valdemar Möllers svar.
Tillåt mig ett par kommentarer till ledaren ”Moralpanik i Karlskoga”. Den ställer ju den väsentliga frågan om vi bör stödja allt som ungdomen gör, så länge det ”skapar ett kulturevenemang på orten”.
Ledarskribenten Valdemar Möller verkar vilja försvara både gangsterrappen och WASP. Jag är av den uppfattningen att samhället bör bekämpa båda företeelserna. Vem bär ansvaret för de växande tendenserna till fascism, något som Möller kallar konservatism på frammarsch? I den utsträckning de inte har knarkat ihjäl sig bär de nämnda musikgrupperna definitivt ett stort ansvar. WASP står för ”White Anglo Saxon Protestant” som är en vanlig beteckning för den översta klassen i USA, den enda som inte drabbas av något slags rasism. Men att tala om detta kallas alltså i Syre för ”moralpanik”. Och med ogillande pekas på Siewert Öholms TV-program från 1984 som fördömde ”den livsfarliga hårdrocken”.
Hade Öholm fel? Vi ser vad som har hänt. För 40 år sedan var det inte vanligt att tonåringar lät utnyttja sig som mördare. Inte heller var maffians livsstil föredömlig. Det har den blivit under Valdemar Möllers korta livstid. Avslutningsvis menar han att vi under de gångna 40 åren har lärt oss ”att man inte ska stoppa band från att spela på grund av eventuellt osmakligt innehåll”. Det är riktigt: Ingen vill väl ha censur! I en demokrati får var och en blåsa sin egen pipa. Men våra demokratiska organisationer och institutioner måste välja vad man bör ge sitt stöd – med ansvar inför framtiden!
Bo Alvberger
Svar direkt:
Hej Bo,
Jag är glad att du inte vill ha censur. Däremot är jag lite bekymrad över att du tycks anse att våra demokratiska institutioner bara ska stötta konst som de anser är bra och nyttig (om jag tolkar dig rätt).
Konst kan och bör få provocera. Vad som anses som provocerande förändras också ofta med tiden. På 50-talet ansågs till exempel Elvis höftvickande som omoraliskt och uppviglande. På 60-talet brände kristna fundamentalister i USA Beatles skivor efter att John Lennon hade sagt att Beatles var större än Jesus. På 80-talet var det hårdrocken som ofta stod i skottgluggen för nymoralisterna.
Det finns förstås gott om hårdrockstexter som innehåller budskap som inte är så trevliga. Men det är en väsentlig skillnad på att uttrycka något i en text och att utföra en handling. Den ryske författaren Vladimir Nabokov var knappast själv pedofil bara för att han gav röst åt en sådan i sin berömda bok Lolita. Visst kan musik, böcker och filmer inspirera till att begå brott. Men om myndigheterna ska gå igenom texterna innan de bestämmer sig för om de ska ge stöd så är vi ute på en farlig väg. Då riskerar vi att hamna i ett samhälle där bara den konst som för tillfället anses vara moraliskt uppbygglig får höras och synas.
I USA ser vi nu hur vissa böcker, som Margaret Atwoods En tjänarinnas berättelse och Ray Bradburys Fahrenheit 451, förbjuds på vissa skolor och bibliotek. Även om du inte säger dig vilja ha censur är det just där vi kan hamna om staten och myndigheterna ska börja lägga sig och recensera olika konstformer.
När det gäller just den så kallade gangsterrappen så är det sant att den ofta glorifierar brott och liv i lyx och överflöd. Det är ett problem, men jag tror inte att det är ett problem vi kommer runt genom att förbjuda den eller inte låta den synas. Snarare är den ett symptom på ett individualistiskt samhälle där vi från unga år får lära oss att det enda sättet att lyckas i livet är genom att slå sig fram. Om vi vill minska brottsligheten tror jag att vi bör börja med att diskutera det.
P.S: Även om WASP ursprungligen har stått för White Anglo Saxon Protestant, som du skriver, så är det inte alls säkert att det är den förkortningen som hårdrocksbandet WASP syftar på. Det skulle i deras fall lika gärna kunna stå för We Are Sexual Perverts (som det står på deras första skiva) eller … ingenting alls.
Valdemar Möller
