I en vindsvåning i Malmö klurar ett gäng konsulter på en av vår tids stora utmaningar – hur matsystemet kan bli hållbart. Men den balans de vill åstadkomma i världen, behövde också hitta sin plats internt. Svaret blev att korta arbetsveckan.
– Vi vill kunna fortsätta med det här – länge, säger Lova Brodin, VD på företaget Miljömatematik AB.
Vid ett fönster som vetter mot en innergård inte långt från där tågen bromsar in på Malmö station, står en rad med böcker bredvid några krukväxter. Här syns flera titlar om hållbarhet – och så klassikern, Momo kampen om tiden. Om den fungerar som inspiration eller ständig varning förblir osagt. Men idén om en generös arbetsvecka fanns med redan från början hos Miljömatematik AB och systerorganisationen Svensk kolinlagring, som tillsammans har 12 anställda.
– Det var bara i vårt DNA, kommenterar Gino Carciola, delägare och omställningskonsult som mött upp tillsammans med företagets VD, Lova Brodin, vid kontorets matbord.
Började utan strategi
Vi får backa för att förstå varför. Lova Brodin som också är en av grundarna till företaget ville arbeta med det hon brinner för – att bidra till ett mer hållbart matsystem. Men ville att hållbarhetstänket också skulle återspeglas i hur de arbetade. Likt ett regenerativ jordbruk, som hinner återställa sig självt, skulle de anställda få tid till detsamma.
– Det är ganska stora och tunga frågor att jobba med, så för oss har det varit viktigt att hitta ett sätt att kunna jobba med det här länge, säger Lova Brodin och fortsätter:
– När vi började hade vi ingen riktig strategi, vi kände bara att det här måste vi testa. Så vi funderade på hur vi skulle kunna designa en arbetsvecka.
”Ett enkelt sätt att spara tid”
Redan från start valde de att korta arbetsveckan till 35 timmar med bibehållen lön. Men för att främja både hälsa och kreativitet lades ytterligare förmåner in i schemat: en timmes friskvård och egen utvecklingstid. Med det inräknat landar den faktiska produktionstiden på omkring 32 timmar, alltså en fyradagarsvecka i praktiken, förklarar Lova Brodin. Genom studien om 4-dagarsvecka fick de också möjlighet att följa upp på satsningen och vässa sådant som att ”eliminera ineffektiva processer och minimera störningsmoment”. För Gino Carciola och Lova Brodin har det bland annat inneburit att aldrig bjuda in till möten utan att vara tydlig med vad agendan är, vad målet med mötet är och vem som faktiskt behöver vara där. Men också se till att mötena är kortare.
– Det är ett enkelt sätt att spara tid.
Färre onödiga möten
Att döma av de mätningar som gjorts inom ramen för studien, så ser det ut att ha gett resultat, fortsätter Lova Brodin.
– De flesta säger att man lägger mindre tid på möten där man kanske inte borde vara med, alltså på onödiga möten.
”Man klurar ändå”
Även om det inte var rent affärsmässiga skäl som låg bakom företagets val att satsa på en kortare arbetsvecka, tror Lova Brodin att det lönar sig. Inte minst då forskning visat att anställda som tränar, går promenader och arbetar kortare dagar, också arbetar mer effektivt och fokuserat.
– Vi har ganska mycket datortid, vi har ganska mycket komplexa, svåra uppgifter och det är inte alltid man löser dem bäst genom att sitta vid en dator, säger hon.
– Man klurar ändå, fyller Gino Carciola i.
– Så just det här sittandet för sittandets skull behöver vi inte ha, fortsätter Lova Brodin.
Ramarna kan böjas
Samtidigt får inte strukturen stå i vägen. Det, säger Lova Brodin, kan annars bli ett stresspåslag i sig. Behövs det extra timmar för att lösa en uppgift en vecka går det att kompensera för längre fram.
– Ibland måste man böja på ramarna om man säger så, men man behöver inte släppa dem.
Har ni något råd till ett företag som fundera på om de vågar?
– Ha en tydlig målbild om vad man vill åstadkomma. Sedan också ge möjligheten att samskapa lösningarna och förslagen som man vill testa. Att alla får äga frågan.
Lova Brodin lägger till att det kan vara bra att börja med en testperiod oavsett om man är med i en studie eller inte.
– Sedan kan man också läsa på om forskningen och hur bra det kan fungera. Då blir man också ganska motiverad till att vilja jobba smartare, vara mer ledig och må bättre.
“Gör att jag får ihop det”
In i rummet kommer Astrid Stenholm på väg hem efter en arbetsdag. Tidigare programmerade hon maskinsystem till den svenska försvarsindustrin. En tillvaro som hon beskriver som stressig och där där engångmuggarna snabbt samlades under kaffeapparaten. Men det skavde mot hennes egna värderingar – och hon sa upp sig. Med jobbet på Miljömatematik och Svensk kolinlagring lyckades hon hitta ett jobb som både kopplade ihop ett teknikintresse med ett intresse för biologisk mångfald. Genom att jobba 80 procent av 35-timmarsveckan tycker hon att det nu finns tid till att både lösa stängdagar på förskolan och ha ett stort engagemang utanför jobbet.
– Jag är väldigt engagerad i mitt jobb och utanför jobbet, i mitt bostadsområde, i friluftsfrämjandet, och det här gör att jag får ihop det. Hade jag jobbat 40 timmar och varit engagerad i mitt jobb, då hade jag inte haft utrymme för annat engagemang.
”Då går vi sönder”
Att friskvård ingår i arbetstiden – gör att hon nu också utnyttjar den, till skillnad från tidigare. Men leder det inte till mer press när mer ska ske på mindre tid? Jo, svarar Astrid Stenholm först. Men ändrar sig sedan. Egentligen handlar det om att vilja mycket i en bransch som inte är prioriterad i samhället, inte ökad tidspress.
– Vi vet att vi inte hade jobbat bättre om vi skulle jobbat tio timmar om dagen, för då går vi sönder. Det kommer kosta ännu mer företagsmässigt.
