Per Holmqvist skriver ett brev till de barn som ännu inte fötts och förklarar vad det är för värld som de har kommit till. En värld präglad av krig, konsumtion och rädsla men där det också finns goda möjligheter att åstadkomma något bättre!
Välkommen du lilla nyföding som är på väg …
… Vi längtar sååå efter dig. Fast det är lite stökigt när du kommer. För några veckor sedan började vi röja lite, men vi visste inte att det är så här illa. Inte för att jag vill skylla ifrån mig men det såg faktiskt ut så här redan när vi föddes. Vi är några, fast alldeles för få, som lite hjälplöst börjat rodda i röran. Det finns nästan ingen urskog kvar och jordbruksmarken är på många ställen obrukbar. Gifter har runnit ner i våra sjöar och vattendrag.
Kommuner runt om i landet stänger ner sin barnomsorg och öppnar nya seniorboenden i dess ställe. Många skolor förväntas lägga ner på grund av elevbrist.
Det är nog så, att den värld vår generation skapat inte är attraktiv att föda upp barn i. Det är nog faktiskt så att förorenade vattendrag, avgasfylld luft och radioaktivt avfall inte är det som ni och kommande generationer längtar efter och behöver.
Samtidigt som barnskaran minskar så ökar vår gemensamma konsumtion. Vi tar oss rätten att suga ut varenda kvadratmeter vildmark på vår jakt efter markens dolda råvaror.
Visst kan vi lämna en och annan fjällbjörk till eftervärlden men i huvudsak är förödelsen total. Vi shoppar och lever som om vi hade tre jordklot istället för vår enda Moder jord*. Blir vi verkligen lyckligare av att shoppa? Ökar mervärdet om vi kan flyga till Sydostasien varje år?
Men det är inte bara rovdrift, det är värre! Vi lämnar efter oss en värld fylld av hat, krig och ondska. I Ryssland, i Ukraina, i USA, i Palestina, i Sudan, i Kina, i Kambodja, i Thailand i Venezuela, Iran, Syrien …
Även i Sverige är hatet drivkraft. Svenska JAS Gripen skördar kambodjaners liv i thailändska flyganfall. I Sudan har svenska granatkastare identifierats i striderna.
De försöker framställa ”klimatsmart” stål vid Stegra i Boden. Kommer detta stål att smidas till vapen? Vapen som används till att skjuta ihjäl kvinnor och barn, bomba skolor, dagis och sjukhus, eller – hemska tanke – spränga kärnkraftverk.
Dagens makthavare: Vladimir Putin, Donald Trump, och Benjamin Netanyahu sitter alla vid knappen. Knappen som utlöser bomben, som utlöser fler bomber, som kommer att släcka allt levande. Det skrämmer mig att Tidölaget med Ebba Busch som härförare tror att väpnade konflikter kan lösas genom att placera ut kärnvapen i Norrbotten. Det skrämmer mig att de inte fattar att utplacerade kärnvapen, och civil kärnkraft, är en måltavla och ingen fredslösning.
Det som ändå skrämmer mig mest är att Tidölagets fascistkamrater i EU:s länder snart är i majoritet i EU. Det är inte långt borta att de bruna får mer än femtio procent i alla beslut som rör Europeiska Unionen.
Så gott som alla riksdagens ledamöter ser ökad tillväxt som lösningen på klimatkrisen. Mina föräldrar Helge och Maja sammanfattade i slutet av sina liv med orden:
“1959 var nog det år vi hade det bäst. Det var det år då vi sålde sommarstugan på Sandön, lämnade Svartöstan och flyttade till Trolleberg …”
Trots att jag då bara var nio år tror jag mig minnas att vi dåförtiden hade det bra och att vi på 50-talet låg i nära harmoni med naturens begränsade resurser. Ett jordklots konsumtionsutrymme räckte. Istället för de tre vi bränner av idag.
Men det är inte givet att framtiden behöver vara så mörk som den är idag. Vi som tror på kunskap, samarbete, solidaritet, glädje, kärlek, alla människors lika värde måste nog spotta i nävarna och ge oss ut på barrikaderna.
Mina föräldrar menade att de aldrig haft det så bra som åren runt 1959. Jag vill leka med tanken och ta reda på hur min materiella standard och välbefinnande skulle se ut om jag lever på 1959 års nivå?
Eftersom vi lever över våra tillgångar så måste vi alla ta vårt ansvar. Det är inte frågan om vi har tid, kan eller vill. Det är vår förbannade skyldighet!
* I början av april gör vi i Sverige slut på vår årliga ranson av jordens resurser. Resten av året tar vi från människor i andra delar av världen och från våra barn och barnbarn. Om alla levde som vi skulle det behövas tre jordklot till. Det är hög tid för mer hållbar konsumtion (Källa: Naturskyddsföreningen).
